Är att vara ordningsam succémetoden?

Eller?

Jag ser dem lite överallt. De som skriver synopser. De som skriver karaktärskort. De som skriver scenkort. Och det verkar fungera för dem. Detta måste tänkas på. Det är väldigt mycket arbete för en som gillar att skriva på utan att veta vad som kommer hända.

Dagens tidiga …

… pass resulterade i 290 ord. Har dock en bussresa kvar. Hoppas på mer.

Har börjat om lite grann

Lite smått sådär. 444 ord. Kul siffra. Sist jag kollade var den på 222. Inser ändå hur jag utvecklats de senaste åren när jag skapar nya projekt (fast i det här fallet är det med som en omskrivning, men en total sådan).

Början. Så fantastisk. Jag tror på mig själv. Börjar precis där jag borde. Första meningen är bara så … *får rysningar*

Innehåll. Har presenterat två av de viktigaste karaktärerna samt deras personligheter. Och huvudproblemet har touchats. Redan? Faa…siken, trodde inte från början att jag kunde göra det här.

444 ord. Kan jag kan definitivt du!

(Nu blir det sova, för imorgon går jag upp 4 igen. Skrivpass for the win!)

Jag blir så trött på mig själv

Varför kan jag inte komma på de bästa idéerna innan allt är skrivet? Nu måste jag skriva om precis allting! Så frustrerande.

Hmm

Inte riktigt lika bra flyt under dagens morgonpass som gårdagens, men å andra sidan slutar jag efter lunch så jag har ju hela dagen på mig .

Antal ord: 138

28 februari 2012

Sakta, sakta går tankeprocessen framåt igen. Har svagt skissat upp vad som kommer att hända och vilka karaktärer som är inblandade i respektive scener. Det pågår flera parallella händelser samtidigt och trots det är det bara en som får följas i kronologisk ordning.

Första utkastet på uppföljaren till manus numero 2 är uppe i dryga 32 000 ord. Det händer mycket nu. Persongalleriet förändras och byggs på. Intriger skapas på hög nivå. Lösa trådar knyts ihop. Hemligheter avslöjas. Trots det dröjer det nog tills jag skrivit sista delen innan jag på allvar kan tänka på att skicka iväg början av historien till något kul ställe. Först då håller jag helheten i min hand och kan planera framtiden.

På bussen

Imorse fick jag sitta ifred hela vägen till jobbet. En halvtimme. Det behövdes. 867 ord blev det. Om man sedan lägger till de 557 ord som jag skrev imorse innan jobbet kallade blir det 1424 ord. Det är ju nästan nanowrimo-kvoten. Det är mycket.

Tänkte skapa nya rutiner

Så här sitter jag. Klockan är fyra på morgonen. Kanske låter lite sjukt i era öron, men för mig är det logiskt. Och man måste ju testa. Det här med att verkligen avsätta tid för skrivandet och inte bara skriva när det faller en in. Skrivtid en timme innan jobb börjar nu!

Någon mer än jag

som ibland inte blir klok på dialekter? Jag ville skriva minutrarna. Datorn ville inte det. Det skulle vara minuterna. Känner mig förvirrad. Och trött.

God natt, nu ska jag sova, trots att jag inte vill. Måste upp halv fem imorgon.

På allmänt flumhumör idag

(Klicka här för källa)

AttattAttattAtt

Jag har att-sjukan. För de som inte vet vad det är kan jag lugnt säga att det är när det står att i var och varannan mening genom hela manuset. Drygt.

Rensar just nu (förutom att):

• började
• skulle
• som
• jag
• egentligen
• sa jag/han/hon

Tomhet

Fare thee well, little broken heart
Downcast eyes, lifetime loneliness

Constant longing for the perfect soul
Unwashed scenery forever gone

No love left in me
No eyes to see the heaven beside me
My time is yet to come
So I’ll be forever yours

Whatever walks in my heart will walk alone

- ur Forever Yours av Nightwish

Skrivprocess

Funderar över en scen. Vet inte hur mycket jag ska skriva om den. Risken finns att det bara blir segt och att man som läsare tappar fokus, men den är ändå rätt viktig och kan inte helt skippas.

Hade ett liknande dilemma för några månader sedan. Skulle då skriva om julhelgen och nyår och det gick ut på att det inte hade hänt någonting. Det var som vilka andra dagar som helst. Slutade med ett kort stycke. Lite beskrivet, lite tankar. Inget gestaltande. En testläsare gillade det inte alls. Ville ha mer tankar och mer gestaltning. Jag lade till ett stycke och kände mig mer nöjd.

Men nu vet jag inte hur jag ska göra. Mina karaktärer är på resa och eftersom jag är lite tvärtom är det själva resan som är intressant, inte målet. Och det är målet som jag funderar över. För de ska dit och sedan hem igen, men det är det som händer på vägen som är det viktiga.

Adam och Peter har en boll. Adam kastar iväg den. Peter vill också kasta, men för att göra det måste han hämta den och det kan han inte göra utan Adam. På vägen måste de ta sig en flod av lava. Adam har en rundad planka i bakfickan som de kan använda för att ta sig över, men en måste hålla fast den för att den inte ska rulla över. Varken Peter eller Adam vill bli grillade kycklingar. När de väl har samarbetat sig över inser de att ingen av dem når bollen. Peter klättrar då upp på Adams axlar. Sedan tar de sig tillbaka.

Typ. Fast mer känslor, fler personer, bättre historia och fiffigare slut. Bollen har ett litet värde ändå, men det är som sagt resan som är själva historien.

I ärlighetens namn

Jag är blind. Jag har en baksidestext att förbättra. Jag behöver konstruktiv kritik. Jag har underbart snälla läsare (hostmutahost).

Jag ville bara till pappa, landa i trygghetens famn som jag gjort så många gånger som barn, men jag påmindes plågsamt om att jag inte längre var ett barn, och att han inte var den han utgav sig för att vara.

Alex ovanliga förmåga att se spöken har lett till ett liv i ensamhet. Bara innanför husets väggar känner hon sig säker och lämnar bara fristaden när hon absolut måste. Sedan dyker Liam upp och avslöjar vad det egentligen är som Alex ser. Det finns inga spöken, men nog är de lika verkliga för det. Hemlighet efter hemlighet avslöjas och Alex kommer underfund med att hon kanske inte är så ensam som hon tidigare trott.

Avslöjas det var det är för typ av bok? Blir du som läser sugen på mer? Vad går att ändra – språkligt som innehållsmässigt? Vad vill läsare veta? Hur mycket ska jag avslöja? Ska jag vara tyst nu så ni får tänka?

Citatet som är med snubblade jag över i somras (tror jag det var) och bestämde mig redan då för om baksidestexten ska ha ett citat ska det vara det här. Men ett citat är inte hela världen om det skulle försvinna. Jag menar, det finns ju ändå i boken och just nu är det själva baksidestexten som ska vara i fokus.

Det tar lite musten ur en …

… när man vaknar och möts av detta.