Nu närmar sig sommaren

Lämna en kommentar

Trevlig Valborg, God Valborg, eller hur man nu säger.

(Var försiktig med elden så inga viktiga papper brinner upp!)

Och ni som dricker; Ta det lugnt! Själv kommer jag sticka iväg till några kompisar och dricka te och bara ha det mysigt!

Annonser

Mognad

Lämna en kommentar

”Se, här har vi en duktig kvinna!”

Jag höll på att kräkas på läkaren när han topsade mina halsmandlar. Det gick bra ända tills han sade så. Han överraskade mig. (I år har jag varit ett riktigt offer för halsinfektioner. Nu är jag inne på den fjärde penicillinkuren och har fått veta att jag är idealisk för deras studie om halsfluss).

Anledningen till att jag höll på att storkna var att han kallade mig för kvinna. Jag har aldrig blivit kallad för det förut. Jag har alltid varit för ung. Inombords fnittrade jag på ett flickaktigt sätt, innan jag kom på att jag just blivit erkänd att vara ”mogen”.

Mognad är något som jag lagt märke till när jag skriver uppföljaren. Plötsligt har några av mina fiktiva personer vuxit stort på insidan. De reagerar inte längre på samma sätt som de gör i början av första delen. Jag kan inte sluta förvånas över hur de inte längre skriker åt varandra, eller hur de bara klarar av att gå undan. Det här med mognad är en häftig sak.

Recension – Törst

Lämna en kommentar

Törst av Richelle Mead

7 av 10

”Hetsiga, rappkäftade Rose (dhampir, halvvampyr) och lugna, eftertänksamma Lissa (moroi, vampyr) är bästa vänner. För två år sedan rymde de från sin internatskola, S:t Vladimir. Sedan dess har skolan och vampyrvärlden försökt spåra dem, och föra tillbaka dem till tryggheten i den ensligt belägna och mycket välbevakade skolan för vampyrer.
Men den är inte alls trygg för Lissa. Hon har nämligen en väldigt speciell egenskap som många skulle vilja utnyttja, även om det betyder att Lissa själv dör eller blir galen.
Och den här gången hinner Lissa och Rose inte undan när skolans spårare dyker upp…”

Baksidestexten  lovar tyvärr mycket mer än vad boken innehåller. Jag trodde att det skulle vara en fartfylld bok, att en jakt skulle vara den största drivkraften att föra historien framåt. Därför blir jag skapligt förvånad när allt det redan är över i första kapitlet.

Rose är den jag lär känna bäst, men det kanske inte är så konstigt när allt kretsar kring henne och man ser allt utifrån hennes perspektiv. Tidigt får man tag om hennes karaktär. Hon är kaxig och uppkäftig, men hon skulle aldrig göra någonting mot Lissa. De har ett band till varandra – Rose känner vad Lissa känner och kan ibland även se det Lissa ser. Och att Lissas förmåga skulle vara eftertraktad förstår jag först efter att halva boken är läst.

Att skilja mellan dhampir, moroi och strigoi är rörigt till en början, men allteftersom mer bakgrundshistoria kommer fram, desto enklare blir det. Trots att jag stängt boken funderar jag fortfarande mycket över hur saker och ting är. Tempot är högt och i vissa partier måste man hänga med i varje mening. När jag läser kan jag inte låta bli att hela tiden dra paralleller till Harry Potter. Elevhemsrum, man får veta vad de har för lektioner och när, skolan är magiskt skyddad, olika ”raser” (hel- och halvvampyrer). Mycket historia om vad dhampirer är för något dras på en och samma gång. Det är mycket information och under den delen av boken känns det mest som om jag läser en faktabok än en skönlitterär bok.

Slutet gjorde mig en aning besviken. Det kändes som om det var ett antiklimax ovanpå ett klimax. Hela jakten i slutet var bra och troligt, men det som kom efter… Nej! Det var bara ett kapitel av förklaringar där det hände saker som jag ville uppleva och inte få berättat för mig. Återigen faktaboksvarning! Jag tycker inte heller att tillräckligt många lösa trådar lämnades för att jag verkligen ska längta efter nästa bok. Allting löste sig ju. Nästan.

Nu har jag låtit väldigt gnällig och det är egentligen inte min mening. Betyget beror mestadels på rörigheten jag upplevde samt det halvkassa slutet, men bli inte rädda för att läsa boken. I stora drag var boken bra och underhållande. Till och med i den grad att jag skulle kunna läsa om den om ett tag.

Citatet nedan kan jag inte förklara varför jag skrattade åt, förmodligen berodde det på situationen som rådde omkring.

Jag kunde inte vara Masons flickvän, för när jag föreställde mig att någon höll om mig och viskade snuskiga ord i mitt öra talade han med rysk brytning.

Nu händer det igen

Lämna en kommentar

Förut plockade jag bort en hel del kapitel i början som jag kallade ”överflödiga”. Nu håller jag på att ta tillbaka dem igen. Plötsligt tycker jag att de behövs, att de inte längre är onödiga. Det var så här jag började det hela, och nu försöker jag med det igen. Blir det bättre den här gången?

Kruxet med att skriva böcker är att hur mycket man än pillar i dem blir man ändå aldrig färdig. Jag har hur många texter som helst på hårddisken som ligger och är lite sådär ”halvklara”. Tänk om jag skulle ta mig i kragen snart och fixa upp dem lite?

Vad som kan hända på ett tåg

Lämna en kommentar

Möten är märkliga. Ibland är de roliga, ibland tråkiga, ibland skumma. För ett tag sedan sedan hade jag ett trevligt möte. I två timmar satt jag och pratade med en helt främmande människa om det mesta. Det är kul att det finns sådana människor och att man ibland råkar ut för dem.

Det visade sig att hon var lika stor bokslukare som jag var och hon tipsade mig om en del böcker. Vi pratade mest om gamla klassiker, hittade några som vi diskuterade längre än andra, upptäckte att vi hade ungefär samma smak.

Vad jag vill säga är att jag önskar att det fanns fler i min närhet som har samma intresse för litteratur som jag har, någon att prata med om alla småsaker som finns, någon som förstår hur fascinerande till synes obetydliga saker kan vara. Som tur är lever vi i ett samhälle där det är enkelt att få kontakt med likasinnade, även om man aldrig träffas IRL.

Jag läser – och skäms inte!

Lämna en kommentar

Hittade ett underbart roligt (och informativt) inlägg för en stund sedan här. Varför anses sf/f-litteratur vara dålig litteratur? Om människor inte läste sådana böcker eller såg sådana filmer, varför är Harry Potter så stor? Hur kommer det sig att generationen över mig tycker Star Wars är bra? Mhm.

Och varför envisas biblioteket med att fortsätta ha vuxenfantasy på ungdomsavdelningen? För att nämna Harry Potter igen så gjordes det faktiskt så kallade ”vuxenomslag” för att vuxna som läste inte skulle skämmas.

Ny flik/sida/kalla det vad ni vill! 2

Lämna en kommentar

Nu finns även en lista över lästa böcker här.

Older Entries