Förstaperson

4 kommentarer

Jag skriver som sagt en historia i jag-form just nu. Det är mitt första projekt som är på det viset, men jag känner mig osäker på hur jag ska fortsätta. Det är väldigt mycket jag-jag-jag och mig-mig-mig. Undrar hur andra skriver? Jag ska leta i min bokhylla efter tips, men jag kommer faktiskt inte på om jag äger några sådana böcker (inga som jag läst i alla fall). Blir väl en sväng till biblioteket senare, om jag får tid över.

Dialoger

Lämna en kommentar

Vad är levande dialoger? Vad finns det för regler gällande dialoger? Måste det vara gestaltande/beskrivande text emellan? Kan man ha långa samtal mellan två personer utan att göra avbrott för att ”visa” en gest?

Samtalet nedan är något jag klottrade ned för några dagar sedan. Det är mellan en ung kvinna och en ung man. Har de sina egna röster trots att den beskrivande texten bara består av två ord?

”Vad tycker du?”
”Det kan du nog gissa.”
”Det blir enklare om du säger det.”
”Det skulle inte din farsa gilla.”
”Vad har han med saken att göra?”
”Han vill inte att jag ska predika om min ideologi för dig.”
”Du, jag är gammal nog för att skaffa mig en egen uppfattning om saker och ting, och inte fan lutar jag mig mer åt pappas håll bara för att han säger åt dig att hålla käften?”
”Nej, men du kan komma att luta dig mer åt mitt håll och det skulle inte vara bra när vi väl träffar honom.”
”Varför inte då?”
”Han skulle ge mig stryk.”
Jag skrattade. ”Är du rädd för min pappa?”
”Jag är försiktig gentemot din farsa.”
”Du är rädd för honom.”

Dokumentet det här är taget ifrån innehåller många sådana här sträckor där jag varken nämner vem som talar eller vad som görs emellan hartassarna. Men när jag gör så här ser jag alltid till att det bara är två personer i rummet. Det finns egentligen inte rum för missförstånd över vem som säger vad. Antingen är det hon eller så är det han. Det är hur de säger det som talar om för mig vem som är vem. Eller är det krångligt?

Allergisk mot ljus

2 kommentarer

Jag är en nattuggla och såhär uppe i Norrland är det liksom lite svårt att lägga sig när det är ljust ute, speciellt när ljuset har en negativ inverkan på sömnen. Då sitter jag uppe och pillar lite i manus, skriver på nya grejor, tänker ut vad jag ska skriva om här på bloggen, väntar på sambon som jobbar nattskift…

Alltså, såhär ligger det till. Jag har otroligt svårt att sova när det är ljust och jag kan inte ha någon sådan där nattbindel för ögonen, för då kan jag inte sova för att det är obekvämt. Det är lite drygt (läs: jävligt mycket) när det blir någorlunda mörkt runt halvtolv-tolv och sedan ser man solen en timme senare. Tror jag kommer flytta nedåt landet i framtiden för mörkrets skull, men å andra sidan är det mycket finare här (om man räknar bort alla träd man ser överallt).

Men, när jag sitter uppe får jag saker gjorda. Till exempel en projektsida, där ni kan läsa om vad jag sysslar med.

Manussida

Lämna en kommentar

Finular faktiskt på en sådan flik nu. Försöker leta reda på bra scener att lägga upp och det är inte det enklaste. Finular lite till på det här. Kanske dyker det upp något snart.

Jante

Lämna en kommentar

Säger som Peter Harrysson: Det är oliiiiidligt spännande.

Eller, ja, får man egentligen tycka så om sitt eget manus? Det var ett tag sedan (läs: typ två veckor, jag har jättesvårt att inte läsa och korra enskilda kapitel emellanåt) jag läste hela manuset och nu är jag igång igen. Efter att ha låtit det vila ett tag (Doh, kom igen nu. Två veckor? Ingen tid alls ju!) fick jag återigen lust att gå igenom det och jag tycker faktiskt att det är bra. Spännande. Dramatiskt. Känslosamt. Wow-feeling. Är det verkligen jag som skrivit det där?!

Får man tycka så i Sverige, eller kommer jag nu och för alltid bli mobbad för mitt tillfälliga upswing i moodet? För så här känns det just nu när jag skriver det här inlägget; jag har någonting riktigt på gång för en gångs skull!

Nu fungerar scannern :)

2 kommentarer

Angående det här inlägget lägger jag upp bilden jag fick.

Lägga upp?

4 kommentarer

Fundrar lite på att fixa en flik där man kan läsa om mina bokprojekt.

Lära sig av misstagen

4 kommentarer

Nu har jag gjort det igen. Jag lät min sambo läsa ett utdrag från manuset. Den här gången hade jag en plan. En väl genomtänkt plan. Efter att han läst skulle jag bara ställa frågor till honom istället för att vänta på en icke-existerande analys från honom. Lätt som en plätt. Att ställa frågor är ju inte svårt, eller hur?

Men sedan kan han inte svara på ett vettigt sätt heller -.-

Pirater!

4 kommentarer

Snart blir det av att se den fjärde ”Pirates of the Caribbean”-filmen, mest för karaktärernas skull. Ibland måste man bara ta en paus från allt det allvarliga och bara se någonting lättsamt. Första filmen är den enda jag kan se om och om igen och fortfarande skratta lika mycket. Från andra filmen minns jag bara ”I’ve got a jar of dirt, I’ve got a jar of dirt, and guess what’s inside it?”

Hoppas på mycket skratt trots låga förväntningar av själva historien. Man skulle nästan kunna göra hur många pirates-filmer som helst bara Johnny Depp är med som Cap’n Jack Sparrow.

Ett litet, litet steg

2 kommentarer

Visst är det otroligt hur en kort kommentar kan ge upphov till någonting väldigt stort? Ett litet ord planteras, gror och fortsätter växa. Jag låter idén mogna och skördar den sedan. Ibland torkas den för att användas ännu senare.

Det bästa brevet någonsin

Lämna en kommentar

När posten kom var jag helt oförberedd. Blir alldeles lycklig när jag tittar på brevet. Poststämpel från Mali. Tog flera minuter innan jag vågade öppna det och blev ännu gladare över innehållet.

En ritad bild av två människor som sträcker sig efter varandra och på baksidan finns texten ”Thinking of you!”

När jag får sådan här respons känns det verkligen att jag är med och påverkar hennes liv till det bättre. Nu ska jag skriva ett svar till mitt fadderbarn.

Vill gärna visa upp bilden, men scannern vill inte samarbeta med mig 😦

Påminnelse

4 kommentarer

De skickade mail från biblioteket nyss. Jag har till den 30e på mig att läsa ut Hungerspelen av Suzanne Collins. Jag ska ta mig i kragen och göra det. Snart. Har inte alls haft någon läslust sedan jag började med den för drygt två veckor sedan. Katniss har fortfarande inte kommit längre än till huvudstaden och någon ceremoni med eld och grejor. Jag har hört från flera källor att den ska vara über, men än så länge tycker jag bara den är seg. Fast det kan ju ändras. Det är nog mest mitt fel att jag tycker så.

Say it with a smile

4 kommentarer

Jag tycker jag kan låta ganska hård när jag skriver. Inte i ett manus, utan ett vanligt mail eller som nu ett blogginlägg. Det finns ingen som hör att jag är ironisk lika mycket som det finns någon som ser mina grimaser.

Det är mycket lättare att skriva en text till ett manus än att skriva det här. I en bok är det inte mig själv det handlar om. Jag går in i mina fiktiva personer och försöker känna vad de känner. Det mesta av texterna tycker jag baseras på dialoger. Hur en person uttrycker sig sätter stämning i den berättande texten.

Men hur gör man i det verkliga livet då, här där det inte spelar någon roll om det finns någon berättarröst?

Man sätter en smiley.
Man sätter en smiley :).

Se vilken skillnad det gjorde direkt när den lilla figuren dök upp! 🙂 😀 😛

Det blev en allnighter…

Lämna en kommentar

… dvs jag satt uppe hela natten och pillade i prologen. Men jag tror jag lyckades åstadkomma någonting trots att den förkortades från 5166 ord till 3295 (puh). Hela settingen ändrades också, men plotten är i stort sett densamma (det var kanske därför det gick hyfsat fort!). Nu återstår bara genomläsning i vaket tillstånd för att se om detta verkligen fungerar. Hoppashoppashoppas.

Och på tal om brödrost… Det här inlägget innehåller tre av orden från min egen ordlista :).

Det som säljer

Lämna en kommentar

Den svåra baksidestexten. Den eländiga baksidestexten. Den djävliga baksidestexten.

Den har sett ut på många olika sätt, men jag blir aldrig glad på den. Bara tillfälligt nöjd, och tillfälligt räcker inte på långa vägar. Det är nästan den viktigaste texten, den som många först läser innan de beslutar sig för att köpa/låna en bok. Fasiken, det är nästan enklare att skriva en bok. Men bara nästan.

Det är svårt, jobbigt och jag får inte alls samma känsla när jag läser mina baksidestexter som när jag skriver en historia. Brukar vänta med den tills arbetet nästintill är slutfört. Då passar jag även på att skriva synopsis. Bakvänt? Jodå, men det fungerar bäst för mig :).

Har kommit på att hela jag är bakvänd ganska ofta. Snart går jag väl på händer uppför trappan till lägenheten också. Suck.

Older Entries