Saker som inte har så stor betydelse

6 kommentarer

Förstå att manuset i första versionen var på över 88 000 ord. Nu har jag kommit halvvägs igenom det (åttonde versionen) och det är nere på 64 000 och fortsätter att krympa. Vad mycket trams man kan ta bort!

Short story

4 kommentarer

Jag har bara skrivit en novell i hela mitt liv av den enkla anledningen att jag inte kan hålla mig till korta historier. Min novell är väldigt kort, bara lite drygt 700 ord, men folk som har läst den gillar den. Någon sa att den var skrämmande eftersom det handlar om ett barn, ingenting jag reflekterat över tidigare. När jag skrev den hade jag ingen tanke på att innehållet skulle tolkas som det gjorde. För mig var det bara något jag kände mig tvungen att skriva, ett resultat av något jag som 16-åring behövde få ur mig.

Bedöm själva. Flickan med guldhåret går att läsa här.

(Jag är jätteglad över de fina kommentarer och hjärtan som redan finns där. Det värmer.)

Sådan matte sådant husdjur?

6 kommentarer

Om det är någon därute som tycker att den har ett konstigt djur hemma, ett djur som beter sig knasigt och det är tydligen helt normalt för det djuret, ta er då en extra titt på min katt och säg om det är ett normalt beteende:

Här ligger hon då och myser bredvid mig när jag skriver i soffan. Lägg märke till det extremt bekväma stöd baktassarna ger.

Jahapp, det är inte lätt att få alla snören rätt när man väljer att sova under fransgardinen vid balkongdörren.

Så fort matte ska iväg ska hon alltid gosa ned sig i mattes väska, bara för att göra allt nytvättat alldeles katthårigt igen.

När jag pluggar, eller på annat sätt lägger ifrån mig datorn, är katten där direkt för att säga: ”Stopp! Inget mer skrivande för dig idag inte! Nu ska vi gosa!”

Att tränga sig ner i korgen där frukt brukade vara är ju en annan favorit. Här måste också nämnas att korgen enbart är 2-3 dm i diameter, så tränga sig ner har en viss innebörd.

Kartonger är annars en stor favorit. Är det inte för lite utrymme så ska det vara för mycket. Här i lådan vi använder för pappersinsamlingen.

På senare tid har hon blivit lite sneaky-peaky att hon själv klarar att pilla upp dörren till linneskåpet, rör runt lite grann och hittar sig ännu en skön sovplats. Andra hyllan nedifrån är officiellt hennes nu.

Påminner om första bilden kanske?

Och när matte inte ser passar vi på att dricka från hennes vattenglas. Andra drycker som slinker ned är chokladdryck, te och kaffe. Matte säger: Blä!

Bara en riktigt avslappnad katt kan ramla ned när hon sover. Här är hon på soffans ryggstöd och på väg ned mot avgrunden (aka golvet).

Det finns några få ställen då jag fångar henne och faktiskt kallar henne helt normal. Men då ligger hon förstås mitt på golvet …

… eller med nosen nedtryckt mot soffan.

Sambon säger att jag inte är så bra på att sova normalt jag heller. Tydligen tar jag upp 160 cm av sängens bredd och han får 20. Fast han får skylla sig lite själv när han vägrar putta bort mig. Säger bara att jag grymtar argt då.

En kvinnas list

5 kommentarer

Elene grabbed an apron from a hook and looked at Kylar with a predatory gleam in her eye. ”Oh, no. Not me,” Kylar said.
She looped the apron over his head and pulled him close slowly and seductively. She was staring at his lips and he couldn’t help but stare at hers as she wet them with her tongue. ”I think,” she said, her voice low, her hands gliding across his sides, ”that …”
Uly coughed loudly, but neither of them acknowledged her.
Elene pulled him against her, her hands on the small of his back, her mouth tilting up, her sweet scent filling his nostrils. ”… that’s much better.” She yanked the apron knot tight behind his back and released him abrubtly, stepping back out of range. ”Now you can help me. Do you want to cut the potatoes or the onions?” She and Uly laughed at the outrage of his face.
Shadow’s Edge av Brent Weeks

Jag var bara tvungen att dela med mig av denna klockrena scen. Så fantastisk rolig när man vet att Kylar i själva verket är yrkesmördare.

Onödiga ord

5 kommentarer

Åh, har jag många sådana eller?

Ex 1)
Det är två personer i ett rum. De för en dialog. På slutet lägger jag till sa han till henne. Nähä? Sa han verkligen det till henne? Jag som trodde han sa det till sig själv. Tack för att du klargjorde detta för mig. Med andra ord, låt det stå sa han till henne.

Ex 2)
Vad är det med mig och alla började? Överallt finns detta började, på varenda sida. Kan inte de fiktiva personerna någonsin bara göra saker istället för att börja göra dem?

Ex 3)
Som i exemplet ovan är jag lika bra på att skriva många hade, lyckades, som, verkade, att, sig och alldeles. Jag ser dem inte när jag skriver, men vid redigeringen lägger jag märke till många av dem.

Ex 4)
Han backade några steg bakåt. Bakåt, sa du? Och det förstod man inte när man läste backade? -> Han backade några steg bakåt.

Ex 5)
Jag är en mästare på att babbla alldeles för mycket. Mina stycken är ibland sjukt långa och innehåller mycket som kan strykas direkt, mycket som egentligen inte har någon som helst anledning att vara där, vilket kan leda till ännu längre stycken där fokus lätt tappas bort och man minns inte vad det från början handlade om. Okej, skriv istället Jag pratar mycket. Punkt.

Nattfilm

Lämna en kommentar

Inatt blev en sådan där uppesittarnatt framför TVn. Jag fastnade vid ett program, och när det var slut bläddrade jag vidare till nästa. Passade på att skriva när det var reklam, så det blev en hel del sådant. Och så började en film. Åh, herregud vilken film. Satt med ett stort leende i fejset genom hela. Så mycket feelgood-känsla! Synd att de inte visade den under normal sändningstid. Får ni chansen: för guds skull, se den!

Heter Kinky Boots, handlar om hur en son ärver sin fars skofabrik. Vad han inte vet är att de är på gränsen till konkurs och han tvingas avskeda många. Men så får han kontakt med Lola, en kvinna som bara vill bli accepterad av samhället.

 

 

 

Redigering

2 kommentarer

Det finns alltid sämre delar att ta tag i som det finns bättre. Jag har en förmåga att bara hoppa över de delar som jag tycker är tråkiga och då får jag en liten tankeställare; Om nu jag tycker det är tråkigt, vad tycker inte de som läser då?

Ibland handlar det inte bara om partier som är tråkiga och långsamma, utan jag kan lika gärna ha läst det så många gånger att jag på det viset tycker att de är tråkiga. Men tycker andra det också? Har blivit så blind nu att jag inte riktigt bryr mig om just det längre.

Det går i alla fall framåt med redigeringen. Än så länge. Det är just nu den åttonde versionen jag håller på med. Åttonde! Hur många gånger kommer jag skriva om innan jag blir nöjd(are) tro?

2 år …

3 kommentarer

… är prövotiden för körkort i Sverige. Idag har min sista dag av denna ”prövning” tagit slut. Bara för att avsluta dagen med något lite roligare.

🙂

Ang bombdådet och slakten i Norge

Lämna en kommentar

Jag har sett många bloggar idag som skriver om det och jag känner mig som en av de sista i raden att också göra det. Att det är hemskt går inte att förneka. Och frågan som alla tänker: Hur fan är de skyldiga funtade?

I dagens lärarutbildning får vi läsa mycket psykologi och mycket om hur grupper fungerar, varför mobbing uppstår osv. Nu har jag inte den fantastiskt bra boken hemma, men jag lärde mig något väldigt viktigt nu i våras. Att människor gör såhär hänger ofta ihop med dehumanisering. Hur kan man annars skjuta ungdomar och sedan fortsätta skjuta dem när de ber för sina liv? Hur kan man ens döda en annan människa? Hur kan man bara se ned på andra och tycka att de borde dö?

När man dehumaniserar tar man bort värdet av en person. Denna person är inte längre en människa, utan en sak utan känsla, alltså känner inte saken vad man gör mot den. Man ger denna människa ett annat namn (ex fången eller försökspersonen) bara för att det inte ska kunna kopplas till dig själv.

Se på förintelsen. Människorna i lägret var judar och det namnet fick en negativ klang, dvs alla judar var dåliga, någonting som inte (längre) var en människa.

Så kom ihåg detta. Börja aldrig, aldrig, ALDRIG dehumanisera. Då är ni inte mycket bättre än en mördare eller en mobbare på din skola.

Det är förjävligt just nu för alla inblandade och anhöriga. Jag tänker på er och funderar fortfarande hur någon kan tillåta sig själv att göra detta.

Fias finurliga frågor!

2 kommentarer

Fia Filur har ännu en gång lyckats skapa oreda i min hjärna. Här kommer ytterligare några frågor som hon knåpat ihop:

1. Vilken bok gör dig hungrig?
Vår kokbok. Absolut bästa boken att läsa när man inte vet vad man ska göra med lite ditt och datt man har hemma.

2. Vilken bok gör dig sugen? (inte på choklad utan på det andra, nej, menade inte shopping heller)
Måste jag svara? Eller rättare sagt, måste jag leta upp en bok nu som gör mig sugen? Räcker det inte att höra ytterligare en gång att jag är pryd?

3. Vilken bok får dig att dunka huvudet i väggen av frustration?
Har en speciell bok inom kurslitteraturen som trots sina ynka 70 sidor får mig att känna som om jag läser ett verk på 3 000 000 sidor.

4. Vilken bok får dig att vilja springa naken genom stan/byn/skogen?
Haha (pass)

5. Vilken bok får dig att skrika högt av rädsla/skräck/irritation?
Efter att jag för första gången läst ”Flotten” av Stephen King (en av novellerna i novellsamlingen Den förskräckliga apan) vägrade jag bada under en hel sommar. Jag har alltid varit sjukligt rädd för vatten och den här berättelsen gjorde det knappast bättre.

6. Vilken bok får dig att vilja ta en roadtrip?
Ge mig vilken reseguide som helst och jag åker dit!

7. Vilken bok gör att du vill dö litegrann?
Just nu är det nog Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag.

8. Vilken bok ger tillbaka livsgnistan?
Oj, läser nästan inga sådana böcker. Jag vill lida med karaktärerna.

9. Vilken bok gör att du önskar att ditt liv vore annorlunda än det är?
Det skulle aldrig vara fel med lite magiska lösningar små vardagliga problem, så jag svarar väl Harry Potter.

10. Om du vore en bok, vilken skulle du vara då?
Om det finns en ordbok som både har sv/eng översättningar och synonymer till båda språken skulle jag vara den boken. Den får väldigt gärna ha vanliga meningar som redan är översatta till en sådan perfektion att man aldrig behöver fundera på hur man nu säger det där på svenska.

Ah, just det!

Lämna en kommentar

Fungerar bloggen i laxrosa? Jag är annars inget fan av rosa, men jag fick ett ryck …

Pillar illa

2 kommentarer

Efter att ha låtit det gamla manuset vila i drygt en månad har jag äntligen börjat läsa det igen. Ni anar inte hur mycket det har kliat i fingrarna, men jag har stått på mig. ”Ska inte öppna det dokumentet än” har varit mitt mantra. Men nu ligger ändå en redigerad version av första kapitlet uppe igen. Mer kommer förmodligen allteftersom.

Den här omgången struntade jag i prologen och det medför ett litet problem; all information som finns där måste in på annat sätt. I princip alla kapitel måste ändras på, men det saknas egentligen ingenting mer än någon liten replik eller ett kort stycke. Trots det är det otroligt svårt att få in det nya på rätt ställen. Den gamla texten var ju anpassad efter prologen och mitt nya problem blir nu att försöka lägga in fler ledtrådar där det behövs.

Mitt största problem är ändå alla olika PoV-byten. Snabbt räknat har jag haft 7 olika när det från början bara var menat att vara 2. Ibland byter jag PoV utan att lägga märke till det. Nu har jag ändå lyckats krympa det till 3 (bortsett från ett kort avsnitt) och känner att det får vara så. När jag tänker efter kanske jag ville ha 3 PoV:s från början. Så, om någon vill veta hur man gör för att ha många krångliga perspektivbyten är det bara att fråga mig, jag är expert på det.

”Vicke tjöt om biin”

Lämna en kommentar

Det blir ombesiktning idag, hoppas att de förbannade dämparna blir godkända. Drömde om att besiktningsmannen påpekade att allt satt snett (hur nu det skulle gå till) men att de var snälla nog att ta ut och fixa till det. Snabbt gick det också. Inte några timmar som jag och sambon slet med. Dämparjävlar. Undrar om någon kommer tro på min historia att jag fick en hylsnyckel smashad i ansiktet och att det var mitt eget fel?

Sedan när jag kommer hem kanske jag ska ta tag i de där sommarpluggsprojekten. Känner verkligen inte för att skriva något sådant nu, inte när jag har ett manus att titta igenom som jag inte ens har öppnat på lite över en månad.

Åhå, kom på en massa saker jag har att göra. Måste man verkligen göra allt tråkigt också?

18 juli 2011

Lämna en kommentar

Gårdagens prestation: Byta två dämpare på bilen och gå hem lite slut i armarna.

Dagens prestation: Pilla loss den ena dämparen igen för att pilla i en liten plastring som vi missade och gå hem med ett blåöga.

Någon däruppe gillar nog inte mig.

Tillåt mig att skratta

3 kommentarer

Inte för att håna, utan av lättnad. Idag har den sista Harry Potter-filmen premiär. Jag kommer att se den så småningom – inte nu, eftersom det inte är så viktigt för mig. Ärligt talat? Jag tycker att filmerna suger. När jag var yngre såg jag verkligen fram emot när filmerna släpptes på bio, köpte biljetter, fylldes av förväntningar, kom ut besviken – varje gång.

Jag och min Potterinbitna kompis klagade högt och ljudligt hur film efter film misslyckades, hur de tog bort viktiga partier (”Och hur i helvete hade de tänkt lösa det där då? De kan ju inte bara ta bort det!”). Och vi hade rätt. Jag slutade se filmerna på bio efter att den tredje kommit ut. Lika bra det eftersom det verkligen dalade därifrån. Ingenting stämde längre. Jag beslöt mig för att ta distans till filmerna, de var egentligen inte Harry Potter. Inte alls.

Grejen med Harry Potter är alla detaljer, detaljer som flitigt diskuterades oss emellan. Allt från tänkta ledtrådar till vad som skulle komma i nästa del, alla finurliga saker och förklaringar. Hur Rowling lekte med ord och meningar. Vi bråkade till och med en gång i skolan om vad det var för glass som Dumbledore åt på i första kapitlet i första boken, men blev snabbt sams igen när ingen av oss hade rätt. Min kompis hade alltid läst ”citronis” och undrat vad det var, medan jag läst bara ”citron”. Resultatet visade sig vara ”citron-is-glass”. Haha.

Min historia med böckerna började på min 12-årsdag. Mamma (som absolut inte gillar fantasy och egentligen aldrig varit intresserad av att jag läste så mycket) gav mig de tre första böckerna som present. De hade haft rea på Coop och sålde tre-för-två, eller något sådant. Det här var innan tiden jag läste tjocka böcker och hade faktiskt inte hört talas om bokserien innan. Däremot påmindes jag om att jag sett omslaget till första boken hos en klasskamrat som älskade att läsa lika mycket som jag (dock inte samma kompis som jag tidigare nämnt). Jag började läsa. Och fastnade. Jag fastnade så mycket att jag direkt efter att ha läst Fången från Azkaban läste om dem. Flera gånger.

Böckerna släpptes i samma takt som jag växte. Genom alla år var jag lika gammal som Harry, kunde lätt identifiera mig med honom (fast jag tyckte att han var lite väl grinig i Fenixorden). Jag var 17 när sista boken släpptes (okej, två månader från min 18-årdag, men ändå). Det har varit så fantastiskt att få växa upp med böckerna, de har betytt så mycket.

Det jag egentligen hade tänkt prata om är termen ”post-Potterdepression” som jag läste om tidigare idag. Har inte hört uttrycket tidigare, men jag förstår känslan över att det inte kommer mer. Uttrycket myntades tydligen 2007 när sista boken släpptes och har återigen dykt upp nu när det är dags att säga adjö till sista filmen. DN har en artikel om det (Inte utan min Potter), samt lite annat Potter-relaterat.

Jag hade min sorg för fyra år sedan, och den började när jag stod utanför bokhandeln i min hemstad (10 på morgonen, den enda som tryckte på rutorna, faktum var att jag var den enda där). Jag ville inte läsa Deathly Hallows, ville inte att den fantastiska resan skulle ta slut, hoppades att den engelska versionen skulle dra ut på läsningen då jag ännu inte var van vid att läsa på något annat språk. Tyvärr var det över på bara några dagar. Åh, så ledsen jag blev över att det var slut.

Older Entries