… … … … …

1 kommentar

Nu. Har. Jag. Satt. Punkt.

Ni vet, den där sista punkten. Och jag är så jävla glad.

Lära sig avsluta

Lämna en kommentar

Jag har jättesvårt för att avsluta mina projekt. Vill liksom inte skriva ned den avslutande meningen eller sätta den där sista punkten. Igår fick jag därför ett ryck och ökade på lite händelser i slutet. Öhm. Jag råkade skapa och introducera en ny person som vände lite upp och ned på tillvaron så jag kan fortsätta skriva ungefär 5000 ord till. Hehe.

Separationsångest?

Åh!

4 kommentarer

Det är något märkligt med känslan jag får efter att jag avslutat en bok. En förbannat bra bok, dessutom. Till och med slutet på en serie. Jag blir alldeles tom, vet inte vad jag ska göra, vad jag ska tänka, om jag överhuvudtaget borde tänka. Sedan slår det mig. Jag kommer aldrig, aldrig aldrig, ALDRIG kunna skriva någonting liknande. Lika bra att ta bort allt jag har på en gång, för ingen kommer vilja läsa det jag skriver. Just nu är allt så dåligt och osammanhängande. Lösa trådar hit och dit, för lite beskrivet, för mycket dialoger…

Men, det är en dag imorgon också. Förhoppningsvis.

Citat

Lämna en kommentar

My mother: the perfect picture of guardian excellence and decorum. My father: always capable of achieving his goals, no matter how twisted the means. Uneasily, I began to understand how I’d inherited my bizarre personality.
– Rose, Last Sacrifice

Jupp, Nu växlar jag igen till att skriva. Kan inte hålla mig.

Pressar vidare

2 kommentarer

Igår var det sol. Alldeles för mycket faktiskt. Det resulterade i att jag istället för att ligga på mage vid en sandstrand nu försöker sitta inne i skuggan så inte ryggstödet skaver för mycket. Fantastiskt vad bränd man kan bli på ett par timmar med solskyddsfaktor 20. Får väl ta och skaffa hem 50 istället, det som bara små barn använder. Vattensäkert och allt. Fast jag badar inte.

Sedan har jag ett dilemma. Skriver mycket nu. Datorn har registrerat 49 095 ord nu (runt 50 000 var ju målet), men det finns annat som drar i mig lika mycket. Så, Last Sacrifice eller fortsätta skriva?

Hittills har det varit lite pö om pö. Skriva, läsa, läsa skriva. Men på det sättet kommer jag inte framåt med något av det.

Bra att veta?

2 kommentarer

Mitt ordbehandlingsprogram har ”grubblerier” inlagt i ordlistan (visste inte ens om att det fanns på riktigt), men inte ett sådant enkelt ord som ”pizza”. Vad är det som är fel då?

Jag ser målsnöret. Nästan.

Lämna en kommentar

Minns hur jag öppnade ett nytt dokument den 27 mars efter en idé från några lösryckta meningar. Jag ville så gärna skriva min egna historia där de orden fanns i den ordningen. Det var så det började.

Nu, så här 43 371 ord senare är jag nästan färdig. Siktar på runt 50 000 denna gång. Det lär inte vara sådan lång tid kvar eftersom tre fjärdedelar av manuset är skrivet under de senaste tre-fyra veckorna. Under den värsta perioden (eller kanske den bästa?) skapade jag 70 sidor på en vecka. Det har lugnat ned sig nu, men går fortfarande fort.

Åh, vad det är skönt med ”sommarlov”!

Inspiration

1 kommentar

Det var fint i helgen. En bra bok utläst, bra sällskap och fin utsikt. Vill bara springa nedför berget, rulla i det höga gräset och glömma bort alla måsten. Kom hem med bara ett (!) knottbett trots alla myggsvärmar. Myggor gillar inte mig, brukar bara få runt tio bett totalt varje sommar så det är bara att börja räkna nu. One gone, nine to go, typ.

Det jag egentligen tänkte skriva var att jag hade skummaste drömmen på länge inatt. Den var så konstig att jag efter att ha vaknat var tvungen att reda ut vad det var som var så fel. Och så kom jag på det. Tänk er att ni läser första boken i en serie, men att den aldrig får ett riktigt slut innan den är slut. För mycket lösa trådar, ingenting som blir löst. Det var så min dröm var.

Och jag började spåna. Hur skulle det ha slutat om jag fortsatte drömma? Vilka ledtrådar har jag? En ny idé väcktes och jag har skrivit upp stora delar av den. Tankarna är fortfarande färska och det kliar i mig att börja, men jag har lite annat att göra innan. Nästan färdig med första utkastet på projektet jag skrev om för ett litet tag sedan. När det är gjort kan jag börja med det nya.

Recension – Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

6 kommentarer

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson

10 av 10

John dumpar Olivia. Först vet hon inte vad hon ska tro. De var så perfekta tillsammans och hade varit ihop så länge. Hur kunde han göra så? Hon försöker klara av livet som … ja … innebär det här att hon är singel? Hur ska man bete sig när man blir lämnad ensam och ingen förstår hur det känns?

Wow. Fantastiskt. Gripande. Herregud, jag gråter.

Efter att jag samlat mig och tänker lite djupare kommer jag fortfarande inte fram till bättre ord att förklara boken med. För att förstå vad jag pratar om måste man nästan läsa den. Man följer Olivia genom hennes uppbrott med John, förbi alla mentala hinder, känner med henne, hennes sorg. Det är inte svårt att förstå hennes val, även om de inte alltid är de klokaste.

Språket är det jag gillar allra mest. Kort, koncist, inga onödiga utsvängningar, men ändå fullproppat med så mycket information. Vissa sidor har en stycke, medan andra bara har en mening. Trots att jag intensivt bläddrar sidor var tionde sekund fylls jag upp med så mycket känslor, som om det var jag som skrev en dagbok om hur jag känner för tillfället.

Messar ”Hur mår du?”. Får inget svar.
Och då kommer bilderna igen: hans läppar mot andra läppar, hans lår mellan andra knän, hans fingrar längs en annan ryggrad.
Nej. Det kan inte vara så. Aldrig.

–John och Jonna, vad är det för jävla namn? säger jag.
–Det är vanliga namn, säger Tor.
–Vanliga namn? Snarare seriefigursnamn. Piff och Puff, Knocke och Smocke, Nicke och Nilla. John och Jonna.
Tor säger att jag är rolig, att min svartsjuka nästan är gullig.
–Jag är inte svartsjuk, säger jag. Jag tycker bara att man kan tänka lite på vem man blir ihop med. Deras barn kommer ju bli mobbade.

Tyckte att slutet kom lite hastigt, som om det saknades ett par sidor, men resten av boken väger upp för att det ska bli en tia. Det är sällan jag lipar när jag läser en bok.

Ett jäkla rännande

Lämna en kommentar

Nu sticker jag iväg igen, men denna gång är det inte Östersjön i segelbåt som lockar. Nu ska jag istället ta mig rätt in i skogen och hoppas på inte allt för mycket mygg. De har redan sett björnspår i närheten så jag kanske inte ens kliver ur bilen…

Tillbaka efter helgen!

Newer Entries