Läsa på språng

Lämna en kommentar

Såg en kille på bussen idag som hade en läsplatta. Såg riktigt bekvämt ut. Inte stor, inte tung. Platt och lagom. Kunde tyvärr inte se tillverkaren, men texten såg riktigt bra ut mot bakgrunden, som riktiga boksidor. Lyfte upp väskan i knäet, grävde efter min bok. Fick först upp kalendern, sedan blocket och sist boken.

Kan faktiskt tänka mig att skaffa en platta i framtiden.

Recension – Bloodlines

1 kommentar

Bloodlines av Richelle Mead

9 av 10

Jill måste skyddas till vilket pris som helst. Hon är Moroidrottningen Lissas enda levande släkting och om hon dör måste Lissa överge tronen. Den som får detta tunga ansvar på sina axlar är ingen mindre än alkemisten Sydney, som hellre lever i en värld utan vampyrer.

Underbart underbar! Det är skönt att läsa någonting ”nytt”, men som ändå innehåller flera karaktärer man känner igen.

Efter att ha läst Vampire Academy-serien har jag lärt mig att verkligen ta vara på alla ledtrådar som ges. Inget sker av bara slumpen och jag tycker att det är fantastiskt hur Mead får ihop allt i slutet. Om man har läst VA innan är det dock inte jättesvårt att gissa sig till ungefär hälften av allt som händer, men jag tycker ändå inte att det förstör läsupplevelsen. Att boken är skriven ur Sydneys PoV gör det intressant eftersom hon inte är insatt i vampyrvärlden på samma sätt som Rose i VA. Genom Sydney får man uppleva vilken rädsla alkemister har gentemot vampyrer, men även följa hennes kamp mot instinkterna hon vuxit upp med.

Precis som med VA (nu blir det väldigt många jämförelser, men hallå, de är skrivna av samma författare) händer det inte speciellt mycket. Boken är lika karaktärsdriven som de föregående, och Mead gör det fortfarande otroligt bra. Så bra att jag nästan glömmer bort att det ska finnas en handling också. Det är inte förrän efter halva boken som det går från intressant till riktigt intressant och det som avslöjas på sidan 200 får jag funderingar över om det kommer göras någonting åt. Jag vet att det går.

Och sedan får vi inte glömma Adrian. Åh, om Mead väljer att skriva en serie med honom som huvudperson skulle jag lätt köpa alla böcker! Tycker hans karaktärsutveckling är den mest intressanta, men Sydney gör inget dåligt intryck hon heller.

SPOILERVARNING! DE SOM INTE HAR LÄST BOKEN KAN HOPPA ÖVER ETT STYCKE! BÖRJA VID CITATET IGEN! 🙂

Det jag är missnöjd med är vad som avslöjas om Ms. Terwilliger. Jag önskar att det fanns mer information om det, men jag antar att det kommer att dyka upp mer om det i efterföljande böcker.

SLUT PÅ SPOILERVARNINGEN!

”You look confused,” said Adrian.
I shook my head and sighed. ”I think I’m just overthinking things.”
He nodded solemnly. ”That’s why I try to never do it.” 

Bloodlines fungerar utmärkt att läsa utan att ha läst VA-serien innan, men vill man ha lite mer djup om karaktärerna rekommenderar jag att läsa den andra serien innan den här boken. Jag tror att slutet skulle förstås mer då (vilket för övrigt slutar med en jobbig cliffhanger). Nu längtar jag sjukt mycket efter uppföljaren!

Recension – Skulduggery Pleasant

Lämna en kommentar

Skulduggery Pleasant av Derek Landy

6 av 10

Stephanies farbror dör och hon får ärva huset, till de övriga släktingarnas förtret. Men redan första natten i huset börjar äventyret. En okänd man bryter sig in och försöker döda Stephanie för att hon inte ger honom en speciell nyckel. Hon vet inte vad det är mannen pratar om och blir till slut räddad av Skulduggery Pleasant – ett levande skelett. Stephanie bestämmer sig därefter att följa med sin mystiske räddare i jakten på farbroderns mördare och dras in i en värld full av magi.

Det är en bok full med fart. När jag läser kommer jag på mig själv med att verkligen uppskatta de lugnare partierna. I de första hundra sidorna finns knappt utrymme att andas. Informationen kommer ibland som stora klumpar i dialogerna och det känns som om jag blir dumförklarad ibland. Trots det är den rolig att läsa. Karaktärerna känns tråkigt nog inte trovärdiga, dels för att alla är lika naiva som små barn, och dels för att ingen av dem reflekterar över det som händer. Nog skulle vilken tolvåring bli rädd om han/hon fann sig stå i ett hav av lik?

Att det dessutom är första boken i en serie märks knappt förutom att jag undrar över vad som kommer hända med de andra karaktärerna som man bara fick skymta lite grann. Vad är deras historia? Få lösa trådar lämnades, men ändå tillräckligt för att jag känner mig sugen på att läsa nästa. Vill lära mig mer om den här världen.

”Menar du allvar? Finns det en åttaarmad bläckfiskman?”
”Det finns en hel koloni bläckfiskmänniskor”, sade han samtidigt som de närmade sig dörren.
”Är det sant?”
”Herregud, Stephanie, det är klart att det inte är. Det vore ju urfånigt.”

Man måste nog vara yngre för att mer uppskatta boken. Jag hade nog älskat den om jag var lika gammal som huvudpersonen.

Må bäste överlevare vinna

Lämna en kommentar

Spännande att se vad som vinner.

Kommer det bli min (förr så) underbart vackra hibiskus som jag omsorgsfullt vårdat, låtit stå i sommarens solsken, fått näringsberikat vatten och som jag fräst åt katten att låta bli?

Eller går förstapriset till en vanlig gul lök, köpt på Ica Maxi för under kronan, bortglömd längst in i kylskåpet (i typ 3 månader)?

Ibland är livet inte rättvist. Fast jag har ännu inte sett en enda blomma från löken. Hibiskusen har däremot blommat omkring 20ggr bara nu i sommar. HA!

Bara sådär

3 kommentarer

Ibland känns det allt bra hopplöst. Allt man gör (läs: skriver) blir bara skit. Det spelar ingen roll hur bra jag tyckte om det förut. Nu har jag tröttnat, vill inte göra något mer på det där tills jag får lusten tillbaka. Men den ständiga frågan lyder ändå; Vad ska jag skriva på nu? Det bara kliar i fingrarna att inte ha något att göra.

Satte mig ned med ett block, frågade sambon om lite smågrejor, funderade ett tag och (hör och häpna!) skrev en kort synopsis. Många viktiga nyckelscener finns nedpunktade, så jag ska bara göra riktig text av dem. Typ, snart. Måste tänka lite till först.

Skissade i alla fall och kom fram till detta:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En barnbok. Kanske med bilder, kanske utan. Får se. Först måste jag skriva den.

Lite omvänt

3 kommentarer

Det var meningen att jag skulle läsa Bloodlines (Richelle Mead) förra veckan. Istället tog jag mig an att läsa Skulduggery Pleasant (Derek Landy) som var tvungen att lämnas tillbaka till biblioteket.

Men nu, äntligen. Bloodlines! Som jag längtat. Det sa bara swoosh och drygt hundra sidor är lästa. Bra, bra. Verkar som om den är bättre än förväntat. Skrattade högt åt det längst ned på sidan 47. De få som satt på bussen vände sig om och stirrade konstigt på mig. Mindre bra.

När jag har läst färdig kommer en rencension att dyka upp, det lovar jag. Tyvärr känns det redan som om boken är för kort 😦

?

3 kommentarer

Såhär på morgonkvisten (okej, nu är klockan snart tolv) har jag jag skaffat mig ett jobb. Ett riktigt jobb som man får betalt för. Jag vet, jag är lika förvånad själv. Bara sådär.

Older Entries Newer Entries