Vill inte

Lämna en kommentar

Jag litar inte på termometern som säger att det är 7 grader ute. Det är kallt i lägenheten på ett sätt som det bara blir när det är minusgrader. Det drar på golvet och katten på axlarna hjälper inte mycket. Och om ett par timmar ska jag ut och jobba. Huuuva!

Måste jag verkligen ge mig ut idag? Kan jag inte bara få sitta kvar under min filt och smutta på monsterkoppen med te? Och skriva, jag vill bara skriva idag. Läsa igenom de sista kapitlen, ändra scener som jag tänkt på länge, fundera över var jag ska sätta slutet. Just nu har jag fyra olika ställen som jag kan avsluta på, men jag vill egentligen inte göra det. Om jag avslutar det här vet jag inte vad jag ska göra sedan.

Läsa en bok kanske. Var evigheter sedan nu.

Drömmar in progress

2 kommentarer

Skönt med en timme extra

Lämna en kommentar

Satt upp till två inatt och skrev om första kapitlet. Tog ut kärnan från de tre första och mergade ihop dem till ett. Resultatet är tillfredsställande bra. Ska skriva ut det nu och ta med till en kompis där vi fortsätter helgens pysselverkstad 😉

Kom ihåg att vrida tillbaka klockan om ni nu inte redan har gjort det. Inte kul att komma till jobb/skola imorgon långt innan de har öppnat!

Jobb

Lämna en kommentar

Buhu för att de har flyttat kontoret till andra sidan älven. Nu tar det nästan en halvtimme extra att gå dit. Och det är svinkallt. Och regnar. Dags för täckbyxor och skidjacka snart?

Statusuppdatering 20:31

2 kommentarer

Dagens skrivna ord: 38

Haha! Knappt lönt att rapportera. Men å andra sidan har jag tagit mig igenom 47 sidor manus och läst flera mail konstruktiv kritik samt tittat på en ny lägenhet. Och imorgon får jag jobba igen.

Sammanfattat en ganska bra dag 🙂

Det här med att skriva förståeligt

Lämna en kommentar

Läste en rubrik på Aftonbladets hemsida för en liten stund sedan:

Chef på Myrorna tros ha sålt skänkta plagg

Jag trodde liksom det var grejen. Jag har själv lämnat kläder där, frågat om det är någon ersättning. Nej, det som lämnas till Myrorna skänks, och att företaget sedan säljer kläderna vidare är självklart. Det artikeln egentligen menar var att den nämnda chefen stal från Myrorna och sålde märkeskläder privat på Tradera. Åh, jag blir så trött.

Jahapp

2 kommentarer

Visst att det är vardag. Visst att jag redan är uppe.

Men varför måste byggarbetarna vara igång redan vid sju?

Antal skrivna ord igår: 290
Antal skrivna ord idag: återstår att se
Kuriosa: Sabinan har namnsdag

Är uppe trots att sängen lockar

Lämna en kommentar

Klockan är strax efter halv två, men jag bara kände att jag var tvungen att skriva om slutet. Eller skriva om och skriva om. Jag lade till några rader text. Nu hoppas jag att det är sista gången på länge som jag behöver göra det. Det är inte lätt att ha författardrömmar när kreativiteten inte riktigt går ihop med det verkliga livet. Jobbet kräver att jag går upp vid halv sex. Oops.

Det där som kallas för ”livet”…

3 kommentarer

… har smugit sig in mer och mer nuförtiden. Jag har inte skrivit någonting på flera dagar annat än på etiketterna till alla matlådor jag tvingats göra. Jag har inte heller läst någonting speciellt. Är nog något fel på mig.

Men jag har inte hållit mig borta från kreativiteten den här helgen. Blev kompis med en snubbe som lärde mig och min pysselkompis att gjuta tenn från scratch. Jag lyckades skapa en figur som blev känd som ”Bläckfiskpagodan”, men den var ändå inte lika illa som vissa andra obskyra skapelser (som inte borde nämnas vid namn. Vem vet, kanske finns det barn som läser min blogg?). Kan tillägga att min i alla fall inte var avsiktlig.

Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver just nu är för att jag för bara en liten stund sedan fick ett mail som var så otroligt uppiggande:

Jag fullkomligen älskade dialogen mellan Alex och Liam. Som du säkert förstått (—) så gillar jag dialog. Men din var oerhört skarp. Jag gillade dynamiken mellan dem båda och hennes tankar däremellan (—). Jag började till och med tycka att det funkar med jag-form. Det var klockrent. Ändra INGENTING!

Och detta skrivet av en person som absolut hatar böcker i förstapersonsperspektiv. Samma person har tidigare föreslagit att jag ska skriva om manuset till tredjeperson. Och jag måste erkänna att jag testade att göra om första kapitlet, men det blev bara sååå mycket sämre.

–.–

Lämna en kommentar

Morgontrött. Har sovit runt fem timmar på tre nätter. Mardrömmarna avlöser varandra och när jag tror att jag är vaken sover jag istället. Kollar på klockan stup i kvarten, inser att jag faktiskt inte kommer försova mig. För hur kan jag göra det när jag ändå är vaken? Försöker vakna med kaffe nu, vilket annars aldrig händer. Hittade lite choklad i skafferiet. Har till och med ätit frukost, vilket heller aldrig händer.

Det går segt att skriva nu, men tankeverksamheten är i full gång hela tiden. Jag drömmer om mina scener (när jag väl sover), är där och petar och rättar till och driver mina karaktärer till vansinne, men de förstår mig och stannar kvar. De håller med om att det blir bättre att göra si istället för så. Jag älskar dem för det, önskar att jag kunde ge dem en kram.

Hittade en mening igår som skulle kunna användas som teaser, typ före baksidestexten (rätta mig gärna om det finns språkliga fel):

Jag ville bara till pappa, landa i trygghetens famn som jag gjort så många gånger som barn, men jag påmindes plågsamt om att jag inte längre var ett barn, och att han inte var den han utgav sig för att vara.

Jag tror det går att tolka det på många olika sätt, men ingen kan nog lista ut vad det verkligen handlar om. Höhö.

The Show Must Go On

Lämna en kommentar

Jag hade planerat att göra massor med saker idag. Det var till och med så att jag ställt klockan på 7:30. Halv åtta, på en ledig dag! Rutten var noga nedplitad i min kalender. Först förbi universitetet och lämna ett par böcker, sedan till stadsbiblioteket för att lämna lite fler böcker (och glutta lite på nya), och sist ett par till ärenden på stan.

Väcks ett par minuter över sju. Grumph.

”Hej, kan du jobba senare idag?”
”Åh, öh, ja, jag har nog inget annat för mig.”
”Vad bra! När kan du vara färdig? Vi skickar nån som hämtar upp dig!”
”Va-va? Nu?! Öh, ge mig tjugo minuter så är jag där.”

Skjuter upp mina planer till morgondagen. Får under lunchen veta att jag ska jobba imorgon också. Och kanske på fredag. När ska jag någonsin lära mig att planera och följa en plan när jag aldrig får chansen att göra det? Fast nu har jag ett jobb i alla fall, även om det är stressigt ibland. Men jag har de bästa arbetskamraterna. Det är vi och Rock-klassiker hela dagen.

Det blir bättre …

Lämna en kommentar

… eller hur?

Är inte på topp just nu, och så har det varit en längre tid, men jag kommer igen. Snart. Låt mig bara sitta instängd i mörkret ett litet tag till. Ute är det så kallt.

Meh, vanu?!

1 kommentar

Vet inte hur många gånger jag numera stavar fel på ord. Det är inte fingrarna som slinter utan jag har fått en släng av dialektsjukan. Det brukar hända efter ett telefonsamtal med mamma och hänger i sig i några dagar.

”Åh, är du från Daaalarna?” retas sambon på falskt dalmål som klingar illa i mina öron.
”Du då, din/ditt (valfri svordom), kommer du från gnellbeltet?”

Det största problemet är att nu smittar dialekten av sig i det jag skriver. ”Upptäckte” blir ”öpptäckte”, ”blivit” blir ”blitt” och ”huvud” blir ”hövve”. För att ta några exempel. Seriösa samtal bör för närvarande vänta ett tag. Åm nå dar smitta ja antalien int nå me.

Onödigt vetande: I min hemstad finns en gata som i folkmun heter Kååjillagatan. Snacka om att jag blev förvånad när jag i mellanstadiet för första gången såg att stavningen var Kolgillaregatan. Fick inte ihop det då.

Nej, hur vore det med en stor kopp te för att få bukt med den andra förkylningen som täpper till näsan?

Tror jag får hålla en lektion i berättande

2 kommentarer

Jag frågar sambon om vad en serie han ser på handlar om. Detta är vad jag får till svar:

Någon av de blonda har blivit introducerad för någon ny snubbe och jag tror att den rödhåriga är hans pappa.

Redigeringsprocess

Lämna en kommentar

Håller nu på att ta bort överflödiga repliker. Inser att jag inte behöver alla. För typ, X-onde gången. Kapa här, sätt in mer kroppsspråk där.

Ex)
Han skakade på huvudet.
”Nej.”

Höh? Varför har jag inte sett sådant här förut? Tänkte egentligen bara läsa igenom manuset snabbt för att leta efter logiska luckor, men när jag fastnar vid dialoger (och annat liknande) på det här sättet går det inte att låta bli att pilla lite extra. Har även tagit bort första kapitlet. Nu börjar historien lite senare, men har mer fart. Hoppas jag.

Older Entries