Det vänder

Lämna en kommentar

Det är otroligt hur även den mörkaste natt plötsligt kan få lite dagsljus. Det kanske är på väg att ordna sig med det som har varit som mest jobbigt. Och en kram till mig som lyckats jobba ihop över 70 timmar den här månaden Oo

Börja om

6 kommentarer

Jag tror att jag måste lägga det här jag-perspektivet på hyllan ett tag. Det är inte det att jag inte har några idéer kvar, utan är bara så sjukt less på ett par av mina karaktärer. Vi bråkar lite för mycket med varandra om vart historien ska rikta sig. En av dem blev ledsen och sprang iväg. Jag vill att det ska går framåt, men orkar bara inte just nu.

Men jag har ju annat på gång också som jag ska satsa lite mer på. Tänker faktiskt skriva en någorlunda klar synopsis och försöka uppskatta hur lång den kommer bli. Haha, får se om jag ens lyckas med det första ;). Och det här kommer inte innehålla någon slags fantasy överhuvudtaget. Och det ska vara i tredjeperson.

Holding on, I’m lost in a haze, fighting life ‘til the end of my days

Lämna en kommentar

Jag har inte lyssnat speciellt mycket på Korn innan, men diggar det här så mycket att det är svårt att låta bli repeatknappen.

Ah, Spotify, vad skulle jag göra utan dig?

Rycka upp sig

6 kommentarer

Tänk om det vore så enkelt. Har återigen fastnat Dragon Age-träsket, tänkte att jag skulle spela det lite annorlunda jämfört med andra gånger. Men faller såklart tillbaka i min gamla karaktär (karaktär i det här fallet är inte lika med fiktiv person). Jag kan inte vara elak när jag spelar. Det går inte. Vill alltid vara alla till lags och ta mig an så många uppdrag som möjligt. Om inte jobbet ringer och räddar mig lär jag hamna där idag igen.

Status: drygt 25 speltimmar på tre dygn
Antal skrivna ord: -.-‘
Sidor lästa: Ähum
Annat: Det här inlägget är allt jag har skrivit på tre dagar, förutom en inköpslista. Jag menar allvar. Känner mig lite fast.

Om det fanns …

3 kommentarer

… en dislike-knapp för tidiga morgnar efter en dålig natts sömn skulle jag trycka på den. Nu.

Urk, för övrigt hoppas jag att dagen inte blir så krävande. Massiv huvudvärk på g. Slipper köra bilen i alla fall. Det är någonting.

Nu låter det som …

Lämna en kommentar

… om jag inte gör någonting annat än att uppdatera hur det går för mig i NaNoWriMo. Faktum är att jag gör så mycket nuförtiden att jag inte riktigt har tid att skriva. När jag äntligen sätter mig ned för att knappa in de där 1667 orden om dagen tar det en stund. En lång stund. Först måste jag komma till ro. Det gör jag genom att surfa runt på diverse bloggar, mailsidor, nättidningar, you name it. Tar lite olika tid beroende på när jag kommer hem, hur mycket det är att göra och hur ljust det är ute. (Ja, jag är lite konstig på den punkten. Det måste vara rätt stämning, rätt temperatur, rätt kudde under arslet …)

Sedan sneglar jag på boken som alltid förföljer mig i väskan. Den ligger bredvid datorn ”för att jag ska ha någonting annat att göra när jag tänker”. Jo, tjena. När jag ”tänker” slösurfar jag. Eller spelar. Eller städar, lagar mat, tar ett bad (och då får jag med mig boken).

Tänkte i alla fall meddela att jag härmed har kommit över 25 000-ordströskeln. Halva klar, halva kvar. Det tog ju bara fjorton dagar att komma så här långt, varför ska det ta längre tid att göra resten? Jo, för jag vet redan nu att vissa partier är så dåligt skrivna att jag inte kan släppa dem. Jag går tillbaka, pillar, flyttar stycken och repliker. Det går bara inte att låta bli. Vill hemskt gärna slå perfektionisten på fingrarna. Någon som har lust?

NaNoWriMo dag 12

Lämna en kommentar

Sammanfattningsvis en väldigt bra lördag, med tanke på ett par dagars uppehåll.

Det här med uppföljare

3 kommentarer

Om man nu skriver en serie, hur viktigt är det med eventuella tillbakablickar i de efterkommande böckerna? Måste de finnas? Hur är det om ett förlag antar en hel serie och släpper alla böcker på samma gång? Jag kom att tänka på The Night Angel Trilogy av Brent Weeks… Han släppte alla böcker på samma gång (enligt de källor jag kollat upp) och vad jag märkte (eller inte märkte?) finns det inga tillbakablickar i de böckerna. Nästa bok fortsätter precis där den förra slutade, som om alla egentligen var en och samma bok.

Om det är någon som vet någonting om det här får han eller hon gärna berätta för det mig. Nyfiken ju.

Jag har bestämt mig

2 kommentarer

Det blir en trilogi. Inte mer, inte mindre. Tre tunnisar på ca 50-60k ord vardera istället för en jättetjockis. Jag har aldrig varit bra på det här med att bestämma mig. Finns det mer än ett alternativ måste jag tänka så himla länge, kolla upp alla för- och nackdelar. Samma sak gäller det när jag ska bestämma titel. Nu måste jag hitta på tre. Tre!

Turligt nog slog snilleblixten ned just i denna stund. Från ingenstans kom titlarna. Bara sådär. Jag skrev ned dem, konstaterade att de går i samma tema, och de är så jävla bra. Det här kommer jag leva på ett tag. Och nyponsoppa.

Bittersweet

2 kommentarer

78 sidor (times, stl 12, dubbelt radavstånd) är för närvarande skrivna denna månad. Börjar bli mer och mer på det klara med hur det här projektet kommer arta sig, men jag är fortfarande lite kluven till slutet. Jättelyckligt eller jätteolyckligt? Det blir svårt att kompromissa med den historien jag har byggt upp hittills. Och allt hänger på vad huvudpersonen väljer. Fast jag är inte säker på att hon är så psykiskt stabil att göra ett val. Hon har chansen att få det hon vill ha, men till kostnad av någonting annat. Och så går det åt båda hållen. Vad lockar mest? Är det tryggheten eller det hon inte klarar sig utan? Någon kommer bli olycklig i alla fall, det går inte att ändra på.

Dagens citat

Lämna en kommentar

”Jag ska börja ta med mig en kamera”, sa hon. ”Din min varje gång du är med om nånting nytt är ovärderlig.”

NaNoWriMo dag 9 – avslut

2 kommentarer

Back on track!

NaNoWriMo dag 9

Lämna en kommentar

 

Hittar ingen fyndig rubrik som passar

Lämna en kommentar

Någon mer än jag som blir alldeles snurrig av att försöka förstå logiken i den här artikeln?

Kapitel 60

Lämna en kommentar

Jag vet. Jag veeeeeet. Det börjar bli ganska många kapitel nu. Tur att de inte är så långa då’rå. Men jag fastnade faktiskt här. För första gången började jag skriva en scen som överhuvudtaget saknade syfte. Jag var tvungen att markera hela dokumentet med en stor, fet, gul kommentar: SYFTE MED DEN HÄR SCENEN, TACK!

Fick inget svar. Typiskt.

Men på något underligt sätt lyckades min huvudkaraktär vända alltihop till min fördel. Hur vet jag inte. Jag är fortfarande alldeles för chockad för att inse att det går att rädda det här. Nu känns det faktiskt viktigt igen, så som jag ville ha det från början. Det här är nog det bästa som hänt den här dagen. Och jag har inte ens ätit lunch än.

Older Entries