2011 – ett riktigt skitår

4 kommentarer

Faktiskt. På det stora hela känns det som om jag snarare har tagit flera steg bakåt än framåt i år, men när jag tänker efter så hittar jag en del guldkorn som verkligen förgyllt min vardag.

Jag…

  • började skriva ett manus OCH blev klar med det.
  • har fått kontakt med flera som är lika skrivintresserade som mig.
  • har träffat en av de här personerna.
  • har fått läsa ett flertal olika manus och bidragit till att göra dem bättre (hehe, min åsikt).
  • har läst 18 ”riktiga” böcker, vilket är fler än vad jag gjort de senaste tre åren tillsammans.
  • skriver just nu på någonting som kommer förändra världen ;).

GOTT NYTT ÅR!

29 december

Lämna en kommentar

Ibland undrar jag hur livet tänker med mig. Den här veckan är jag uppskriven som vikarie åt en kollega, men i tisdags härjade migrän och idag gick jag hem efter lunch på grund av feber. Men imorgon är jag nog på fötter igen. Hoppas jag. Det kan alltid hända att jag halkar till på vägen till apoteket och bryter ett ben.

Öhum… Ta i trä?

Proce-processa-processera?

2 kommentarer

Just nu processerar jag. Om nu det är ett ord. Om inte hittade jag just på det. Så, att processera är för mig att i tanken utforma en historia från början till slut för att sedan (förhoppningsvis) få ned någonting på papper. Puh, jag skriver långa och krångliga meningar när jag är trött. Ska försöka tänka på det i fortsättningen.

Jag processerar i alla fall ett manus. Ett jättegammalt sådant. Det här kommer bli det bästa jag gjort, om jag bara kan få det ur huvudet! För det är lite så just nu. Det är segt att tänka, segt att göra saker. Segt att bara vara. Det är mycket som förändras nu. Jag är så förvirrad. En massa tomma banankartonger som borde packas. Nya bekantskaper på väg in, gamla på väg ut. Manus att läsa av vänner. Finner ingen ork, ingen lust att göra någonting. Jag har ett jättestort behov att skriva, men jag orkar inte. Mentalt är jag alldeles slutkörd. Utbränd. Och jag pluggar inte ens längre. Och jobbar bara halvtid.

Under julen var jag helt ensam, men kände ingen saknad efter någon eller något. Jag har tidigare konstaterat att jag inte har några problem att vara ensam under längre perioder. Men de där tio extrakilorna som jag så länge försökt bli av med försvann på mindre än två månader. Ska det verkligen vara så?

Ändå känner jag mig glad. Jag har så mycket att vara glad för och uppskattar det jag har omkring mig, trots att jag kanske inte alltid visar det. För lite drygt en månad sedan gick jag och min sambo offentligt ut med att vi går isär, och med det släppte en stor klump. Det kändes så jävla bra att få ut det, men reaktionerna från några i min närhet var inte vad jag räknat med. Jag står rätt nära båda mina föräldrar, men när den ena hela tiden försöker få mig att ändra på mig blir det bara jobbigt. Att ignorera det fungerar inte speciellt bra då ämnet hela tiden dyker upp när vi pratar med varandra i telefon.

Det här inlägget fick tydligen innehålla lite mer än vad jag tänkt mig. Sorry för det.

Ordblind?

Lämna en kommentar

Försökte läsa ut en mening, undrade vad som var fel med den. Insåg efter en bra stund att jag istället för reaktioner skrivit relationer. Inte konstigt att jag inte fattade någonting innan.

Skrivprocessen fortsätter

1 kommentar

Håller just på med en genomgång av ett manus. Ändrar allt till det bättre, lägger till många nya scener som inte får det att gå för fort fram. Fantastiskt hur jag för bara ett halvår sedan tyckte att det var så gott som färdigt, hur jag fick för mig att jag inte kunde göra bättre ifrån mig. Nu ser jag på det här med nya ögon. Fy satan så dåligt det är. Tur att jag inte fick för mig att skicka in det till något förlag. Då hade det åkt raka vägen ned i soporna.

Det jobbigaste med manuset är att det är rätt invecklat, många trådar att hålla reda på. Jag vill helst skriva på fortsättningen, för jag tycker den är så himla mycket bättre. Där händer det grejor, så att säga. Men innan jag tar mig dit måste jag läsa igenom det här, för mycket av historiens detaljer har fallit i glömska medan jag arbetat på andra projekt. Innebär det att jag har skrivit för mycket?

Sedan är det fyllt till bredden med syftningsfel. Hur har jag varit så blind för det här innan?

Hjälp! 2.0

1 kommentar

Hjälp!

1 kommentar

Vad vill jag få fram?

Lämna en kommentar

En historia? En dröm? Pennan levde ett eget liv, tror jag.

Äntligen hemma!

1 kommentar

Blev skrivet en hel del nu i helgen, och mötet i fredags gick jättebra. Restaurangen stängde 22:00 och vi masade oss därifrån vid 23:00. Oops!

Nu sitter jag och för in allt det handskrivna jag gjorde på bussen, men är så himla trött. Kommer nog somna med huvudet på tangentbordet, haha!

Okänt vatten

3 kommentarer

Jag är väldigt nervös just nu. Idag åker jag in till stan för att göra något jag aldrig gjort förut. Jag ska träffa en person som jag hittills bara haft mailkontakt med, och vi ska förhoppningsvis snacka böcker och skrivande hela kvällen. Förmodligen kommer det bli en av de bästa dagarna på länge.

Nu tar hon sig ut på långresa igen…

Lämna en kommentar

Bussen går 07:20, men Bina är redan uppe, alldeles klarvaken trots den tidiga timman. Hon har tänkt länge och väl på vad hon ska packa med sig. Väskan har nämligen begränsat med utrymme. Typiskt. Till slut bestämmer hon sig för att stoppa ned datorn (obligatorisk, annars blir det inte mycket till skrivande medan hon är borta!), randigt papper, färgglada pennor att fylla de randiga papperna med, och stickverktyg, då hon beslutat sig för att äntligen sticka den där halsduken hon så länge tjatat om att hon ska göra. Måste då tillägga att hon redan kommit över en halvmeter.

Men hon kan inte sitta på en buss i över tio timmar och vara helt egoistisk. Därför tänkte hon ägna lite av den ljusa tiden till att läsa någon annans verk, en bok hon egentligen tänkt läsa för länge sedan:

Här är författarens blogg!

Bina rodnar lite vid tanken på att hon inte tagit sig i kragen än, för hon har haft boken sedan den släpptes.

Utlottning!

Lämna en kommentar

Nej, det är inte jag som håller i det, utan jag vill bara tipsa om att man kan vinna Sofie Trihn Johanssons bok Halvblod. Allt som krävs är att lämna en kommentar hos Fiktiviteter. Det går att anmäla sig till och med midnatt på lördag den 17e, så snabba på :D!

Hur mitt skrivarbete går till

2 kommentarer

På flera ställen (bloggar, hemsidor m.m.) har jag sett hur några skriver ut hur deras skrivprocess ser ut från början till slut. Därför tänkte jag också beskriva hur det ser ut för mig. De processer jag sett hittills skiljer sig från varandra, alla har sin egen skrivstil och ordning på hur det går till. Här nedan har jag försökt radat upp hur mitt processarbete går till.

  1. Skapar karaktärer. Ofta får jag en eller ett par personer som ”bara kommer” till mig, och då kan jag inte bara låta dem gå sin väg igen.
  2. Funderar ut en historia. Ibland byter denna plats med punkt 1. Eller så är de så hårt sammanflätande att jag inte kan säga vilken av dem som kom först. Lite som hönan eller ägget :P.
  3. Går tillbaka till karaktärerna och ändrar de så att de passar i historien.
  4. Skissar på en början. Testar om det fungerar bäst som första- eller tredjeperson.
  5. Gör research.
  6. Skissar på ett slut – bestämmer mig för om det ska vara öppet eller slutet.
  7. Mer research.
  8. Funderar över några nyckelscener och vilken ordning de kommer i.
  9. Skriver!
  10. Kommer ungefär halvvägs och läser igenom det jag har för att se om jag redan här borde ändra på något.
  11. Ändrar det som krävs – alltid är det någonting – skriver vidare
  12. Gör klart första utkastet, döper dokumentet till Arbetsnamn 1
  13. Låter det vila en stund. Kan ofta inte vänta så mycket längre än en vecka innan jag går igenom det igen. Efter den gången sparar jag dokumentet som en ny fil som Arbetsnamn 2.
  14. Låter det vila en längre stund – ungefär en månad. Under tiden arbetar jag med något annat manus (eller läser en massa böcker, beroende på om mitt skrivarmood är igång). Övriga idéer angående ändringar skriver jag ned i ett block som jag nästan alltid har i närheten. På det viset glömmer jag inte bort även de minsta grejer som måste ändras. Även när jag inte jobbar med något speciellt manus skriver jag upp allt jag kommer på för någon gång kommer jag säkert att ha användning för det. Bättre att skriva för mycket än för lite, eftersom det är lättare att skala bort text än att lägga till.
  15. Går igenom det en tredje gång, gör en till kopia (Arbetsnamn 3) där alla ändringar går in. Ungefär här brukar jag börja prata om manuset med andra, prövar mina idéer och ser vad eventuella läsare tycker, kanske t.o.m. låter någon läsa ett utdrag. Låter det vila lite mer.
  16. Arbetsnamn 4 på g. Efter den omgången skickar jag iväg det till ett par stycken testläsare. Sedan är det bara att vänta. Do-dom-do-dom-do-dom-do-dom
  17. Jag tar alltid till mig av all kritik jag får. Det är så värdefullt när personer tycker till om det jag har skrivit, både det positiva och det negativa. Mitt tips till andra: sug åt dig av allt du får tillbaka! Men du behöver inte följa allt vad dina läsare säger, det är fortfarande ditt manus. Lita på magkänslan och gör vad DU tycker är bäst.

Lucia

Lämna en kommentar

Vet ni vad? För första gången på ungefär en månad har jag börjat skriva igen. En halvtimme gick och vips, över 500 ord. Bara sådär. Var det någon som sade propp? Behöver nog rensa systemet lite oftare för att undvika det här i framtiden. Nu är jag lite gladare i alla fall. Har också packat första lådan, trots att jag inte flyttar förrän i februari :).

Jag hade ett mål

Lämna en kommentar

Tror att det var någon gång i april som jag sade till mig själv att det här banne mig skulle bli ett bokläsarår. Satte upp ett mål på tjugo böcker. Det var väl ändå inte orimligt? Det innebar bara att jag behövde läsa ca två böcker i månaden. No big deal.

Nu är det december och jag är så nära. Hela arton böcker har jag tagit mig igenom, och ikväll ska jag öppna en till. Önska mig lycka till.

Vågar jag sätta ett mål på trettio stycken tills nästa år?

Older Entries