Håller just på med en genomgång av ett manus. Ändrar allt till det bättre, lägger till många nya scener som inte får det att gå för fort fram. Fantastiskt hur jag för bara ett halvår sedan tyckte att det var så gott som färdigt, hur jag fick för mig att jag inte kunde göra bättre ifrån mig. Nu ser jag på det här med nya ögon. Fy satan så dåligt det är. Tur att jag inte fick för mig att skicka in det till något förlag. Då hade det åkt raka vägen ned i soporna.

Det jobbigaste med manuset är att det är rätt invecklat, många trådar att hålla reda på. Jag vill helst skriva på fortsättningen, för jag tycker den är så himla mycket bättre. Där händer det grejor, så att säga. Men innan jag tar mig dit måste jag läsa igenom det här, för mycket av historiens detaljer har fallit i glömska medan jag arbetat på andra projekt. Innebär det att jag har skrivit för mycket?

Sedan är det fyllt till bredden med syftningsfel. Hur har jag varit så blind för det här innan?

Annonser