Vad som menas med lösa trådar

2 kommentarer

Någon har sökt på ”vad menas med lösa trådar” och hamnat på min blogg. Nyfiken som jag är var jag själv tvungen att googla på vad man får upp för något som för en till just min blogg. Här är inläggen:

Beslutsångest
Åh!
Inspiration
Redigering på riktigt
Lika samma eller samma lika?
Färdig? Näejdå!

Efter att ha läst dem får jag inte något direkt svar på vad lösa trådar är för något. Så, det här inlägget är tillägnat Dig som så gärna vill veta vad lösa trådar är för något. Kort sagt är lösa trådar ouppklarade affärer, exempelvis någonting som författaren nämnt någonstans, men som aldrig fått sin förklaring:

A och B löser mysterier ihop.
A försvinner spårlöst.
B fortsätter lösa andra mysterier, fångar mästertjuven och blir rik.
Men vad hände med A?

I fallet ovan kan A ses som en lös tråd, någonting (i det här fallet) ganska väsentligt till historien. Men lösa trådar kan även vara små detaljer, sådant man normalt sett kanske aldrig lägger märke till förrän (om!) det avslöjas i slutet:

A och B löser mysterier ihop.
A försvinner spårlöst.
B fortsätter lösa andra mysterier, fångar mästertjuven, blir rik OCH letar samtidigt efter A.
A återfinnes på en paradisö eftersom A vann en resa dit.

För vidare läsning av vad lösa trådar kan innebära hänvisar jag Dig vidare till denna eminenta blogg:

Om du hänger upp den måste du banne mig fyra av den

Plötsligt händer det…

3 kommentarer

… att ens eget verk dyker upp på boktipset på kapitel1:s hemsida! Och natten till igår låg novellen på andra plats i topplistan för noveller. Sedan dess har betyget sänkts med ett halvt hjärta, men jag är lika glad för det :). Förresten, hur fungerar det här systemet? Jag vet att det är ett visst antal som måste ha röstat, men hur många är det?

En liten fråga bara

3 kommentarer

När man namnger sina kapitel som enbart ”1”, ”2” osv, ska man då ha punkt efter siffran? Det är ju ingen egentlig mening, utan snarare en titel/rubrik. Inte har man väl punkt efter rubriker i tidningar? Eller är det mer en smaksak vad man föredrar? Jag har just nu ingen punkt i alla fall, men jag gör siffrorna feta och två storlekar större än den övriga texten.

Skrivet

Lämna en kommentar

Dagens citat: Vi går inte runt och är läskiga hela tiden.

Skum

1 kommentar

Jag har tidigare nämnt att min katt är knäpp. Nu har jag mer bevis som stödjer min teori:

Katt i handfat. Bra sovplats! Speciellt när hon hatar vatten…

Varför inte passa på att sneaka in i skafferiet medan matte lagar mat?

Det är inte tvättmaskinen som äter strumpor…

1 kommentar

… det är Strumplingarna. Det var vad en kompis berättade för mig i gymnasiet. Strumplingarna – ingen vet hur de ser ut, men de måste fan vara små. Eller, i alla fall så små att de orkar bära iväg och äta upp strumpor. De smyger runt tvättkorgen och sträcker in sina små armar med de ännu mindre fingrarna, greppar tag om det ena paret av de få strumpor du fortfarande har två likadana av. Sedan slinker de iväg. Har du tur hittar du en strumpa som de tappat på vägen (eller bara inte tyckte om) förslagsvis under sängen, eller så dyker de mysteriously upp efter nästa tvätt. Men då har den rena strumpan redan försvunnit i deras våld.

Strumplingar är elaka. Nu senast var de tydligen riktigt hungriga.

Jomenasså…

Lämna en kommentar

Jag vill ju att det ska flyta på, men ibland går det bara så segt. Inte nog med att jag haft det svårt att skriva på senaste tiden. När jag gör upp ett schema (även kallad ”kalendern”) är veckorna bara 6 dagar långa. Epic fail!

Varför man inte ska lämna bröd framme…

Lämna en kommentar

… när man har en katt som älskar att tugga på plastpåsar.

Jag hittade någonting på spisen…

Lämna en kommentar

Kan inte sätta fingret på vad…

2 kommentarer

Varje dag hem från jobbet går jag förbi den här skylten (som sitter på en dörr ned till en tvättstuga). Är det bara jag som stör mig på den?

Är det för att det står halkrisk istället för halka?

Är det risken att halka som man ska akta sig för?

En tanke slog mig…

3 kommentarer

… så hårt att jag har svårt att resa mig upp igen. Mitt manus är full av stereotyper, tråkig handling och inget driv. Vad händer om jag vänder på steken? Skulle det ens fungera? Allt blir liksom helt tvärtom och jag har svårt att hänga med. Allt som jag har fått att fungera hittills måste sopas bort, ersättas med nytt. Måste börja anteckna ändringar redan nu.

Åh, varför kommer jag alltid på sådana DRAMATISKA förändringar? Varför räcker det inte med någon liten detalj? Hur kommer jag ens klara av det här? Hur ska jag få karaktärerna att behålla sina personligheter (för jag gillar dem som de är)? Det här innebär att jag måste döda ett par som är mig kära och väcka liv i de som har varit borta länge. Det här tär på mig.

Hemsk vecka som toppades i fredags

3 kommentarer

Måndag: Går iväg till jobbet. Väl på kontoret upptäcks det att bilnyckeln har råkat följa med hem med den jag vikarierar för. Efter lite letande hittas en reservnyckel. Som inte fungerar. Jahapp. Hittar nyckeln till jourbilen. Upptäcker att motorvärmarkabeln är stulen. Finns inget att skrapa rutorna med. Det är -15 och snöar. Sätter igång bilen, drar på fläktarna. Som bara vill blåsa kall luft. Suck. Efter en halvtimme kommer det någorlunda mycket värme så att det går att öppna skåpet bak och fylla på med det som behövs för dagen. Då ringer arbetskollegan och säger att hon försovit sig. Jaja, vi är ju bara försenade ca en timme, vad gör en kvart till? Vid lunch åker vi förbi och hämtar upp den ”borttappade” nyckeln, men när jag ska starta den bil vi egentligen ska ha, dör den direkt. Batteriproblem och kinkig dieselbil. Ytterligare en timme flyter förbi när vi letar efter någonting och någon som kan hjälpa oss starta.

Tisdag: Arbetskollegan från gårdagen är sjuk. Efter diverse felhörningar över telefon hittar jag till slut adressen där jag ska hämta upp vikarien. Toppen, ingen av oss vet egentligen vart vi ska och får förlita oss på vår gemensamma kartläsningsförmåga. Efter jobbet kommer jag hem och upptäcker att en elektriker varit och kopplat ur spisen, så det stora hopkoket jag planerat göra måste snabbt ändras om. Dessutom står kylskåp och frys väldigt olägligt i hallen (lyckligtvis ikopplade). Måste nog förklara lite här. I början av december upptäcktes en vattenläcka och sedan dess har jag levt utan ett riktigt kök. Resten av lägenheten ser ut som ett lager. Spisen är av en gammal variant så den har inget vanligt uttag, därav behov av elektriker. Lyckas ändå ta mig till mina kompisar (som bor som i ett kollektiv, 4 personer i en liten tvåa) och göra mina matlådor.

Onsdag: Vikarierar igen, men nu är den ordinare arbetskollegan tillbaka. Allt går som smort till sista kunden. Tillbaka på parkeringen ser vi att det ligger en p-bot på rutan. Trots att vi betalat mer än väl för oss. Finns inget telefonnummer, bara en besöksadress i Uppsala, vilket är lite svårt att ta sig till mellan 9 och 11 då jag bor i Umeå.

Torsdag: Fantastiskt lugn. Mattläggaren kommer halv åtta på morgonen, sedan snubben som sätter dit listerna.

Fredag: Vaknade till en underbar morgon, hälsar målaren välkommen. Är på så gott humör att jag till och med bjuder på kaffe. Loggar in på banken för att kolla att jag fått lönen som jag ska (får i normala fall den 15e). Inser att någon på kontoret klantat sig något förjävligt då det står att jag enbart har 36 kr i timlön. Jag har inga pengar att betala hyran för. Dessutom flyttar jag den första februari. Ringer kontoret bara för att få veta att de som är ansvariga inte är tillbaka förrän på måndag.

Mitt liv har varit såhär de senaste månaderna. Inte konstigt att jag aldrig orkar skriva någonting längre. Har helt tappat lusten. Läser inte ens böcker längre. Jag vill, men orkar inte.

Saker man kommer på mitt i natten när man egentligen borde sova…

Lämna en kommentar

… borde förbjudas eftersom man ska upp tidigt och jobba heldag. Men å andra sidan verkar jag inte komma på någonting bättre på dagarna, trots tre dagars ledighet. I och med att jag snart flyttar har jag packat ned mina böcker. Nu har jag inte räknat antalet, men de rymdes i 8 (!) banankartonger. I 5 av dem är den olästa högen. Och sedan hittade jag ett tiotal till på en fönsterbräda. Förvaringsplats när inte bokhyllorna räcker till, ni vet. Jag har satt upp ett mål att klara av att läsa åtminstone 30 böcker i år. Jag tror inte ens att jag behöver ta mig till biblioteket för det. Är det lyckos mig?

Kringelikrångel

Lämna en kommentar

Det finns en hel del som de inte avslöjar för mig, vilket gör att jag blir väldigt överraskad när hemligheter väl kommer fram. Det är tydligen så att en bikaraktär känner något för huvudpersonen, men har aldrig brytt sig om att säga något om det. Jag känner mig förvirrad över det här. Vad kommer att hända nu? Kommer bikaraktären någonsin att säga någonting om detta till huvudpersonen, eller är det här något som bara kommer ligga i bakgrunden och svida? Och vad händer om huvudpersonen någonsin får veta?

:P

2 kommentarer

Skrev precis om en person som tittar på dåliga såpor. Det lyste rött under ordet och den enda synonymen till det var sopor. Höhö.