Antal ord

Lämna en kommentar

1156.

Skrivprocess

Lämna en kommentar

Ju mer jag tänker, desto mer får jag ångest över mitt skrivande. Det tar tid att tänka. Det tar ork att tänka. Och vips ska man sova. Ju mer jag finular på baksidestexten, desto mer växer ångesten. Är det inte mer? Händer det så lite? Men manuset är ju 65k ord långt! Hur fanken kan jag ha skrivit en historia som inte handlar om någonting?

Panik. Panik. PANIK.

Andas.

Ska läsa igen. Koppla ihop allt och kanske öka takten? Urk…

Yay!

2 kommentarer

Nu är jag äntligen på g igen!

Antal ord: 2608

Spendera tid

Lämna en kommentar

Jag gissar att några språknissar satte eftermiddagskaffet i halsen nu. Det finns två läger gällande uttrycket i rubriken. Antingen kan man spendera tid (som man gör med annat), eller så kan man det inte (eftersom det bara är pengar som kan spenderas).

Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag för en gångs skull reagerade när jag läste en bit ur mitt manus där jag skrivit just ”spenderat tid”. Hade det inte varit för att jag är språkintresserad hade jag nog säkerligen aldrig lagt märke till det. Men nu finns det där, så vad ska jag göra?

Jag googlade. Klickade på några träffar. Hittade den här artikeln från DN. Enligt artikelförfattaren kan man tydligen spendera tid eftersom det är ett uttryck som funnits förr i det svenska språket. Alltså är det inte något vi lånar från engelskans spend time. Därför låter jag mitt ”spenderat tid” stå kvar, men om en förläggare i framtiden absolut vill att jag ändrar det är det inga problem. Huvudsaken är väl att jag tycker att det låter och ser bra ut.

Det här påminner om en diskussion jag hade med en mailkompis för en tid sedan angående äldre än du och äldre än dig. Det gick så långt att hon skickade in frågan till Svenska Akademien. Svaret var att det numera är okej att skriva dig istället för du i detta sammanhang, men att i mer formella texter föredras du. Kanske ska man skicka in angående spendera tid också?

Den här är egentligen gammal …

Lämna en kommentar

… men jag tycker i alla fall att den är aktuell. Speciellt eftersom den numera följer mig vart jag än går.

Blä!

Lämna en kommentar

Varför är det ofta så att vampyrer i filmer/teveserier ska vara så slabbiga? Det bara rinner blod till höger och vänster om munnarna. Känner de inte det? Ofta känns det som om det ska skicka några slags sexiga signaler med det, men det enda jag känner är behovet att ge dem en våtservett. Och ett plåster till offret dårå.

Och så var den äntligen här

Lämna en kommentar

Såhär tvåochenhalvvecka efter flytt har julklappen från morsan landat. En dammsugare. Allra högst välkommen. Dammråttorna har nästan utvecklats till dammelefanter. Men. Brandgul. Världens hemskaste En mindre föredragen färg. Njet. Mamma har roligt i alla fall. Den bjuder jag på.

Redigering

4 kommentarer

Jag är rätt ärlig mot mig själv när jag går igenom mina texter. Det är inte sällan jag råkar slänga ur mig kommentarer i marginalen som Usch! Bedrövligt! Ta bort! Bums!, och allt i samma kommentarbubbla. Vissa saker undrar jag hur jag kunde skriva överhuvudtaget som den där kassa sexscenen och andra gånger förundras jag över hur fantastiskt dåligt formulerat en annan bit är som de hundra sista orden på hela manuset.

Jag är inte snäll mot mig själv, men ändå känner jag att redigeringsprocessen är något av det roligaste att hålla på med. Kanske är det för att jag får håna mig själv utan stopp. Ingen annan tar ju skada av det. Och det kan man väl knappast säga att jag gör heller. Jag bara skrattar åt det.

Är jag helt enkelt bara så bra?

4 kommentarer

Minns inte om jag frågat det här förut, men om man skrattar åt skämten som finns i ens eget manus, innebär det att man har lyckats? På riktigt?

Å andra sidan är jag en sådan där person som är lite lätt flummig. Det krävs väldigt lite för att jag ska skratta (och då menar jag verkligen lite). Låg humor här. Inte ens när jag ser en tårdrypande film går smilet ifrån mig, för jag ler när jag tycker att saker är bra.

Inspirationsbilder

Lämna en kommentar

Min skrivstuga

Lämna en kommentar

Den återfinns på en hel del olika ställen. Jag är rätt mobil, kan skriva vadsomhelst närsomhelst. Så länge ingen sitter bredvid eller kikar över min axel. Det är extremt känsligt, det där. Jag kräver att vara i min ensamhet, annars blir det inget skapande.

Har med mig block och penna varje gång jag åker buss, men alltid när det kliar som mest i fingrarna kommer det någon och sätter sig bredvid mig. Kanske ser jag bara för snäll ut. Borde sätta in huggtänder, käka rå lök och inte duscha på en vecka. Då lär jag garanterat få vara ifred.

Bästa platserna hemma är dock i sängen, i kökssoffan, framför teven och bredvid spisen när jag lagar mat. Hm, vilket är typ hela min lägenhet. Mobil var det ja. Förr tog jag även med mig block när jag satt i badkaret istället för en bok. Nu är det datorn istället. Varför? För om jag vill söka upp någonting medan jag skriver går det lätt.

Poängen med det här inlägget? Fanns det någon? Ähum. Försöker fortfarande komma igång att skriva igen.

Inspirationsbilder

Lämna en kommentar

Såhär på kvällskvisten …

1 kommentar

… fick jag höra att jag är ”riktigt söt”. Minsann. Behövdes.

Någonting kom krypande på min teve

1 kommentar

 

Har fått beskrivningen ödla-mask-vårtsvin, men jag hävdar att det helt klart är en drake. Även om den är liten.

Tänk vad man kan skapa med enkla medel

Lämna en kommentar

En karda …

… plus en katt …

… blir ett ohyggligt monster!

Older Entries Newer Entries