Earth Hour

2 kommentarer

Nja, det var väl egentligen inte rubriken som det här inlägget skulle handla om. Kan väl inte direkt säga att jag gjort någonting annorlunda än vanligt. Sitter alltid med alla onödiga lampor släckta. Ofta är det bara ljuset från datorn som håller mig igång.

(Det är nästannästannästan så att besöksrekordet från i somras har slagits, men det saknas fortfarande 26 besök till innan dagen är slut för att det ska räknas in på den här månaden.)

Och kom ihåg att det är första april imorgon. Tror jag ska stanna hemma för att inte bli (så mycket) lurad.

17:05

2 kommentarer

Nu när jag tagit mig igenom de där 28 sidorna har jag sammanställt lite siffror att tänka på. Den där karaktären som inte var i spår var en riktigt pratglad jävel, trots att han inte ska vara det. På dessa 28 sidor sa han inte mindre än 318 ord! Men jag har gått igenom och ändrat till det bättre (hoppas jag i alla fall). Nu är det istället nere på 187 ord och han koncentrerar sig på att säga sina saker korthugget, men kärnfullt. Precis som han är.

Att sedan orden knappt blivit fler trots att jag skrivit och skrivit och skrivit förundrar mig lite. Startade på 9102 och landade på 9105. Har nog strukit mer än vad jag minns.

23:42

Lämna en kommentar

Det är en trött Bina som nu styr kosan mot sängen. Huvudet är fullt av intriger och lösa trådar som jag hoppas att jag kan väva ihop i drömmarnas land. Blocket ligger alltid redo på sängbordet!

Det är inte kallt och jävligt längre

Lämna en kommentar

Är 3km på en kvart godkänt för en som inte sprungit på typ ett år?

Och varför är det alltid så att så fort man (läs jag) ser hemmet igen får man (läs jag) en kick som säger att man (läs jag) säkert skulle kunna springa samma runda en gång till på direkten? Turligt nog säger det sunda förnuftet ifrån. Nu blir det till att vila de stackars fossingarna och massera låren (som med allra största säkerhet kommer värka något förjävligt imorgon).

Det är kallt och jävligt

Lämna en kommentar

Här trodde jag att våren på riktigt var på väg. Jag menar, solen har visat sig dagligen i nästan två veckor, den tunna jackan har varit för varm och jag har sett folk ha picknick. Idag snöar det. Spösnöar för att vara exakt. Och det är inte april så det går inte ens att kalla det för aprilväder. Ska nog gräva ned mig i sängen, omringa mig med massa varma täcken och en god bok.

And that’s why they call me ‘hunchback’

2 kommentarer

Mitt skrivbord:

Heja redigering!

Lämna en kommentar

Jag har fortfarande inte kommit igenom de där sidorna jag skrev ut igår, trots att jag haft hela dagen på mig. Har bara kommit till sidan 16 än, men jag skyller ifrån mig med att jag är extra hård mot texten. Tar verkligen avstånd och bryr mig inte att det är mig själv jag sågar. Fasiken alltså, en karaktär har varit helt ute och cyklat med sina repliker och jag håller på att fixa till det utöver det andra som var tänkt att fixas till. Heja redigering!

Jag planerar för framtiden …

2 kommentarer

… och har sökt några kurser på ett par olika universitet. Herregud, nu börjar karusellen igen.

Hen

1 kommentar

Jag känner att jag inte längre kan hålla tyst utan måste säga min åsikt om det hela. Personligen tycker jag det verkar som om många som diskuterar ordet har missuppfattat hela grejen. Hen finns inte för att ersätta han och hon. Basta! Hur många gånger ska jag behöva läsa kommentarer som handlar om att hen är könsneutralt och jämt borde användas? Eller att det kommer sudda ut våra könstillhörigheter? Jag är så innerligt trött på er som inte förstår varför ordet har kommit till i vårt språk.

Jag förstår till viss del varför vissa tycker att hen behövs. Det finns tillfällen då man faktiskt inte har en aning om könet på en person:

  1. ”Åh, vilken söt liten unge! Vad heter hen?”
  2. ”Glöm inte att målaren kommer idag!”
    ”När kommer hen?”

De två punkterna ovan är  båda exempel på när man inte vet könet på den man pratar om. Förr använde jag alltid h*n för att markera i text, istället för att skriva han eller hon. Det går fortare och är inte så krångligt. Däremot tar det emot lite om man måste läsa h*n högt. Hur säger man det?

Nej, nu när jag klargjort att hen inte kommer ersätta våra vanliga han och hon kan det vara viktigt att nämna orden den och det också. Om man nu promt vägrar använda hen (som jag) och istället föredrar den, tänk då på hur naturligare det låter:

  1. ”Åh, vilken söt liten unge! Vad heter den?”
  2. ”Glöm inte att målaren kommer idag!”
    ”När kommer han/hon?”

Jag kommer aldrig tillåta att hen att komma in i min vardag. Inte nog med att det låter mer som ett feminimt ord än ett neutralt, det kommer göra våra barn förvirrade. De behöver en identitet att fästa sig vid. Alla kan inte – och vill inte – vara av samma kön och flumma runt som hippies som tycker att världen vore en bättre plats om alla var mer lika varandra. Väx upp! Det är en omöjlig ideologi.

Okej, nu tycker jag att jag låter sådär bitter igen. Jag ska försöka bättra mig.

Älskarälskarälskar

Lämna en kommentar

Kent – 999

Inte lätt att hålla reda på allt

Lämna en kommentar

Skulle bara skriva ut ett par kapitel som handlar om en liten konflikt i mitten av manuset. Känner att jag ibland behöver göra så för att få någon fason på det hela. Det handlar ju bara om 6 kapitel.

Skrivaren spottade ut 28 sidor. Jag gapade. Den lilla konflikten är tydligen inte så liten när den tar upp ungefär en fjärdedel av det färdiga materialet. Fast nu är det bara uppe i 115 sidor och jag känner på mig att det kommer bli ungefär det dubbla.

Men ändå. I slutändan blir det ändå typ en åttondel.

Mina karaktärer kanske försöker säga mig att den här konflikten är viktigare än vad jag trott innan. Syftet med att skriva ut det är för att jag då ska kunna kladda hejvilt i marginalerna, skriva korta förklaringar, rita pilar i olika färger, klippa, helt enkelt redigera och få allt i ordning. Tanken var aldrig att banta texten på något sätt eftersom jag är så nöjd med hur det är, men jag kanske borde göra det ändå. Vet dock redan nu att det sista av alla dessa kapitel är rörigt och långsamt och trögt och jobbigt. Det går nog att ta bort ett par sidor i alla fall.

Just det här projektet har kommit framåt väldigt mycket nu den senaste månaden. Har just nu 16 färdigskrivna (och sammanhängande!) kapitel, 75 sidor och 22486 ord. Nu återstår bara arbetet att sätta ihop dessa med resten. Om det är någon som är dålig på att räkna, men har intresset kan jag meddela att det finns ytterligare 40 sammanhängande sidor som ska flätas in och granskas. Samt skriva ett slut. Jag har ju sisådär 100 sidor på mig.

Recension – Tretton år

1 kommentar

Tretton år (eng. Just as Long as We’re Together) av Judy Blume

8 av 10

Stephanie ska börja sjuan och är livrädd för vad allt det innebär att växa upp. Rachel, bästa kompisen sedan många år tillbaka, hamnar i parallellklassen, men Stephanie blir snabbt vän med Alison, en adopterad flicka från Vietnam. Det flickorna har gemensamt är att båda nyligen flyttat med sina familjer till området, men när Stephanies pappa hela tiden är borta på affärsresor börjar hon undra över varför han aldrig kommer hem. När hon väl kommer underfund med hur det ligger till mellan hennes föräldrar är det som om en bomb släppts. Men eftersom föräldrarna bara separerar på prov är det ju inte på riktigt, eller hur?

Jag totalälskar den naiva berättarrösten. Det kändes som om jag själv var tretton år igen. Alla bagateller blir riktigt stora och trovärdiga. När jag läste de första 3-4 kapitlen satt jag bara och skrattade åt humorn och hoppades att boken skulle fortsätta vara så rolig. Tyvärr blev det inte så. Det humoristiska byttes sakta ut mot allvar, men ändå ett allvar som kändes. Korta kapitel gjorde den snabbläst och det var en riktig bladvändare.

Många trådar lades ut (som att Alison är adopterad och det ständiga jagande flickorna hade efter en viss pojke) som jag önskade att boken gick djupare in på. Det märktes att författaren ville mer än vad som kom fram. Just separationen mellan Stephanies föräldrar är ju det som ska vara i fokus, men samtidigt händer det så mycket annat eftersom Stephanie hela tiden försöker dölja situationen för sina vänner.

”Svänger du dig fortfarande med svåra ord jämt och ständigt”, frågade jag.
”Menar du bokstavligt eller bildligt?” sa Rachel.
”Ha, ha, ha”, sa jag eftersom jag inte visste vad som menades med det.

Mot slutet kändes intrigerna inte så skarpa som de gjort tidigare. Det var som om det behövdes mer detaljer, att boken behövde vara längre än 216 sidor. Bara lite. Men om jag hittar fler böcker av samma författare tänker jag definitivt plocka med mig dem hem.

Begagnat

1 kommentar

Finns det någonting jag verkligen älskar är det att hitta billiga böcker. Det spelar ingen roll om det är andra som ägt de innan så länge de ser hyfsat hela ut. Hade några ärenden idag och hann nämligen ta en tur in i en av Röda Korsets butiker. De har jättemycket böcker för väldigt lite pengar. Och de flesta ser ut som nya. Hittade tre böcker som fick följa med för samma pris som Cirkeln kostar på rea. Önskar just nu att jag hade lite mer pengar och lite mer tid.

Jag är inte helt borta

3 kommentarer

Nu när bokrean slutspurtar har jag äntligen fått fingrarna ur och beställt … en bok. EN bok. En bok som under det senaste året varit väldigt hajpad. Måste bara säga att jag längtar lite, men undrar samtidigt om jag kommer tycka om den. Har nämligen läst lite blandade recensioner.

Ledtråd: fantasy av svenska författare (okej, redan här borde man nog förstå) som utspelar sig i svensk miljö. Titelns första bokstav är C och följs av irkeln.

Men snälla!

2 kommentarer

Sitter och tittar på Nöjesbladet Film (på Aftonbladets hemsida) där de diskuterar den omtalade The Hunger Games. Skrattar högt och undrar om de verkligen menar allvar med att filmen jämförts med Twilight-filmerna eftersom ”den vänder sig till samma målgrupp”.

Vänta lite…

HAHAHA!

Hahaha!

Haha?

Får man verkligen göra så? Twilight = vampyrer. The Hunger Games = dystopi. Bara där skiljer de sig makalöst många mil. Det känns så typiskt bara för att de tillhör ”samma” genre, nämligen fantasy (och The Hunger Games är väl även sci-fi?). Är det inte bättre att jämföra liknande böcker/filmer med varandra? Varför är det så inne att jämföra allt med Twilight så fort det handlar om ungdomar? Och innan det var det Harry Potter…

Ursäkta, jag blir bara lite arg.

Older Entries