Får man ärligt talat skriva vad man vill?

4 kommentarer

I sådana fall skriver jag jävla skit.

En vän ringde och hennes kommentar var: ”Det är som taget ur en jättedålig såpa.”

Men det stämmer. Tyvärr.

Hej hopp, nu ska jag bli kramad.

Annonser

Dag noll

2 kommentarer

This is it. 20e augusti. Som jag längtat, och ändå inte. Nu ska jag bara panikskriva i några timmar till innan jag tvingas in i det sociala livet igen.

Tänk om …

Lämna en kommentar

Fick ett par oinbjudna gäster för ett par dagar sedan. Det var två små barn (kanske 4-5 år gamla) som väntade på sin kompis som bor granne med mig. Jag hade precis kommit hem med famnen full av kassar från mataffären och när jag öppnade min dörr kunde jag inte riktigt hålla i den så den gled upp hela vägen. Barnen såg katterna, frågade om de fick klappa, jag ryckte på axlarna och sa javisst. Rivs de? frågade den ena och jag skakade på huvudet.

Tanken som slog mig efter den här händelsen var att tänk om jag varit en annan person än den jag är. Barnen var så himla naiva och rusade rätt in i min lägenhet för att få klappa katterna. Jag tänkte på det som mamma alltid sagt till mig när jag var i den åldern. Prata inte med främlingar och gå inte med dem, även om de håller en godispåse du får äta från.

Material till en novell kanske?

Hey

2 kommentarer

Jag skriver igen. Yay, eller något. Är lite trögstartad, men jag har öppnat dokumentet, pillat lite grann och försöker komma in i historien igen.

Att kniven mot strupen ska krävas varje gång. Inser nu att jag bara har två dagar kvar i total ensamhet innan jag måste släppa in en annan i mitt liv igen. Och någon gång under de kommande två dagarna ”måste” jag översätta det första kapitlet till engelska. Eller i alla fall försöka. Hans svenska inte vara så bra och han gärna vilja läsa. Och nämnde jag någonstans att han är ryss och hans riktiga namn är Dmitry? Lite kul kuriosa sådär bara när jag vet att jag skrivit om en viss favoritserie (Vampire Academy) av en viss favoritförfattare (Richelle Mead) där en av mina favoritkaraktärer heter just så (fast med annan stavning) och är så jävla cool.

Just a coincidence. Just saying.

Å andra sidan är det mycket plus

6 kommentarer

Trots att det inte hänt mycket på skrivarfronten under en längre tid (läs: inget alls) har mycket börjat vända på sig till det positiva i det vanliga livet …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… det har varit fint väder hela veckan …

… jag har nästan läst ut en bok …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… hittat en grym låt att lägga till i ”favoritlistan” …

… skrivit på papper om att gå från timanställd till provanställd …

… och jag är tydligen helt awesome på att odla apelsin :D.

Men det bästa av allt är att nu är det bara 4 dagar kvar tills jag får se min pojkvän igen. Tänk att jag har stått ut att vara ensam i 17 dagar nu!

Majgad x2

Lämna en kommentar

Åkte buss idag. Är inte helt hundra, men jag tror ändå att det var Johanna Lindbäck jag såg i närheten av NUS. Kan ha fel, men jag var nära att skrika åt busschauffören att stanna så jag kunde hoppa av och fråga henne. Om man läser hennes blogg får man ju reda på att hon ibland är i Umeå. Fast jag vet inte vad jag skulle säga om jag någon gång träffade henne. Hej, jag ser upp till dig och önskar att jag läst någon av dina böcker. De finns i alla fall på min ATT LÄSA-lista.

Ähum.

Andra händelsen värd att nämna var inte heller något jag väntat mig. En äldre dam på cykel eller tant om man nu föredrar det ordet. Hon var nog någonstans mellan 70 och 80 år, och jag tycker inte att man borde cykla då, främst för att spara på mitt hjärta. Hon föll omkull, och det var ingen liten vurpa. Först var det som vanligt och sedan låg hon på backen. Jag hade en väldig tur som inte hann dit först, för om det finns någonting som jag verkligen inte klarar av är det saker som har med sjukhusrelaterade problem med att göra. Efter en stund var hon dock helt okej, borstade dammet av kläderna och satte sig på cykeln igen. Tror jag blev mer skakad än hon.

Livsomskakande händelser, jag vet, men när man numera tillbringar dagarna med att räkna hur många timmar det är tills nästa dag, är alla oförutsedda händelser välkomna. Det får liksom dagarna att gå lite fortare.

Har insett…

Lämna en kommentar

… att det är oändligt långt till den 20e augusti. Så sjuuuuuuukt jävla långt. Har nog aldrig haft så mycket abstinens av att vara ifrån en person så länge. Det har till och med gått så långt att jag bett mina vänner krama mig emellanåt. Då har de tittat på varandra, utbrustit ett Eh?, men sedan gjort som jag sagt. De vet att jag inte är den kramiga typen, och när jag går runt och kräver kramar av allihop vet de att jag menar allvar.

Och vet ni vad? Sedan sist har jag skrivit ett helt stycke! Fantastiskt, eller hur? Det går bara inte just nu. Inte skriva, inte läsa, inte tänka. Fast jag känner behovet av att göra det. Jag har både lusten och viljan, men ändå finns det ett osynligt hinder mitt i vägen och jag vet inte hur jag ska ta mig runt det. Kanske måste jag göra som i Mora-Träsk-sången; Vi kan inte gå igenom det, vi kan inte gå runt det, vi måste klättra över det!

Bara att börja klättra då. Undrar om jag måste använda rep?

Older Entries Newer Entries