TV-avgift? Ja, tack!

Lämna en kommentar

Hej alla barn. Kom riktigt nära så ska ni få höra hur underhållningsmarknaden fungerar. Kom, kom, var inte rädda. Inget farligt kommer hända, även om det kan vara läskigt att lyssna på…

Det var en gång ett land, inte så långt bort som man kan tro, där välfärd rådde. Kungen var mycket nöjd över sitt arbete och stod ofta i sitt fönster och tittade ned på Folket han hade under sina fötter. De gick till sina jobb och hade det bra, det sade de ofta själv. Åtminstone de få röster som faktiskt nådde Slottet.

För, ni förstår, vid Kungens högra sida stod Häxan, som varje dag promenerade runt bland Folket för att lyssna på deras tankar. Om Folket ville och hade råd, kunde de få följa med till Slottet och narra för Kungen. Kungen fann detta väldigt underhållande och gav senare mer plats åt åt de Narrar som gjorde att han skrattade mest. Prinsessan frågade till slut sin far om han verkligen lyssnade på alla Narrar, men fick bara som svar att då skulle det inte vara någonting roligt längre, ty Kungen endast ville bli road.

En dag rådde ett förfärligt åskoväder som skakade om hela Slottet, och när ovädret slutade upptäckte Kungen att Prinsessan hade försvunnit. Han letade och letade, men kunde inte finna henne. Häxan förklarade att Prinsessan måste ha rymt, och Kungen fördömde då sin dotter som inte ville leva i ett så välbärgat rike som deras. Han låtsades som om ingenting hade hänt och fortsatte se på sina Narrar som varje dag kom tillbaka.

Men med tiden tröttnade Kungen på att se samma gamla skämt om och om igen. Han saknade sin Prinsessa med de kloka orden som alltid var som nya för hans öron. Hon såg alltid igenom Narrarna och märkte fort av när någon inte var bra nog. Det var med hjälp av henne som Kungen haft variation.

Så till slut gick Kungen själv ut på gatorna och frågade Folket om råd, ty han visste inte längre vad han skulle göra. Folket svarade med att de inte visste att Prinsessan saknades. Det gjorde Kungen så rasande att han gjorde livet miserabelt för de som var där just då. Sedan tänkte han efter ett slag och påmindes om att det måste vara Häxans fel att Folket inte hade någon kännedom om Prinsessans försvinnande.

Häxan stängdes således in i fängelsehålorna och Kungen frågade Folket på nytt om de visste någonting om Prinsessan. En man berättade att han sett ett förfärligt stort Troll natten då åskan ägt rum, och att han följt Trollet till dess gömställe. Kungen tog sig för huvudet. Vad skulle han göra nu? Han måste rädda Prinsessan på något sätt, men hur?

Mannen som talat om Trollet öppnade återigen munnen och sade att han frivilligt beger sig ut på en räddningsexpedition, om han får Prinsessans hand i utbyte, och Kungen gick genast med på det. Mannen döptes snabbt om till Hjälten i folkmun och fick den finaste rustningen och det vassaste svärdet till hands. Sedan sattes han till häst och red ut mot bergen.

Hjälten hade inga problem att hitta till grottan där Trollet gömde sig, eftersom de djupa spåren från monstrets fötter fortfarande syntes sedan åsknatten. Vid grottmynningen band Hjälten sin häst, drog svärdet och gick i sakta mak in i mörkret. Där längst in fann han dem båda, men inte på det sätt Hjälten förväntat sig. Prinsessan och Trollet satt om varsin sida av ett bord fullt med grönsaker av alla dess slag.

När Trollet såg Hjälten reste han sig så hastigt upp att bordet nästan välte omkull. Han frågade vad Hjälten ville, som svarade att han var där för att slåss om Prinsessan. Prinsessan reste sig lika snabbt upp och hejdade dem båda. Hon berättade för Hjälten att hon och Trollet kommit på en överenskommelse. I utbyte mot Prinsessan ville Trollet ha en häst var tredje månad, ty det djuret hade det godaste köttet som fanns och tre månader var exakt den tid han åt upp en häst. Trollet hade varit utan det så länge och längtade så mycket efter det.

Hjälten förstod att Trollet ej måste dödas, då det formligen skulle göra stor skada på honom själv. Han sade därefter att det just nu stod en häst vid grottöppningen och att Trollet skulle få det om Hjälten och Prinsessan fick ta sig oskadda därifrån. Det gick Trollet såklart med på, det droppade redan från hans mungipor vid tanken på att få sätta tänderna i någonting riktigt gott.

Vid deras hemkomst jublade Folket och ordnade till med en riktig stor fest. Prinsessan var tillbaka och gjorde alla lyckliga igen, inte minst Kungen. De förklarade för alla om det muntliga kontraktet de hade med Trollet och de flesta höll med om att det inte skulle vara särskilt svårt att upprätthålla den affären.

Så gick det till för vår Hjälte att hämta hem Prinsessan, och han tyckte att det var ett fantastiskt bra pris att få gifta sig med Prinsessan med bara en häst som avgift var tredje månad. Och ja, de levde lyckliga i alla sina dagar.

Och vad hände egentligen med Häxan? Hon sitter kvar nere i fängelsehålorna och de som vill kan gå ned dit och hälsa på, men bara de allra modigaste vågar prata med henne.

~:o:~

Och som i alla andra sagor finns det såklart en sensmoral med denna också. Varför jag överhuvudtaget fick idén är pga att under de senaste dagarna har det på Facebook cirkulerat en bild med texten ”NEJ! TILL 2076KR FÖR INGENTING!”. Det handlar förstås om TV-avgiften.

Betala eller inte betala?

Jag har hört väldigt många gånger från vänner och bekanta att de ”aldrig tittar på teve”, eller att de aldrig är inne på SVT:s hemsida, och att det berättigar dem till att inte betala för att vi ska kunna ha public service i Sverige. Det är lika urbota korkat som att säga ”Jag tänker inte betala för att kommunen ska rusta upp cykelvägar, jag cyklar ju aldrig”. Det är för allmännyttan, inte för att du ska gå och vara egoistisk över var exakt ”dina” skattepengar hamnar.

Radiotjänst är inte ett sätt för staten att suga ur gemene man mer pengar. Radiotjänst finns till för att vi ska kunna ha media i landet som inte sponsras av en massa reklam från företag. Svt och Sveriges Radio är även oberoende av staten (Radiotjänst, avgiften).

Att baka in avgiften i skatten, som jag hört några nämna, låter inte så dumt eftersom att då är alla med. Problemet som uppstår då är att det inte längre blir oberoende eftersom det är den sittande regeringen som bestämmer över budjeten. En närmare lösning än vad vi har nu tror inte jag är möjligt i dagens läge. Folk protesterar redan mot att de nu inte får ha varken dator, mobil eller surfplattor utan att behöva betala ”den där jävla teveavgiften”. Som jag anser det har man råd att lägga 5kr och 69öre varje dag på en licens om man nu har haft råd med att köpa den senaste tekniken.

Eftersom reklamkanalerna vill ha höga tittarsiffror, sänds till exempel inte partipolitiska debatter där. Inte heller andra samhällskritiska program som Plus och Uppdrag Granskning. Det är tack vare det senare som de flesta överhuvudtaget fått information om Doroteaupproret, eller hur McDonalds behandlar sin personal och maten de serverar. Företag är rädd om sin image och betalar bara för att få sig själva att se bra ut, inte för att bli granskade. Sedan har vi också oberoende nyheter, vilket då i alla fall jag värderar högt.

Om det svenska folket fortsätter säga att de inte vill betala till Radiotjänst kommer det till slut att rustas ned, och när det väl har rustas ned kommer det aldrig att komma tillbaka. Vi ska vara evinnerligt glada över att vi har den här möjligheten att få se på saker från annat än en vinkel, att vi lär oss vara självkritiska. Med oberoende media har vi en valfrihet. Ett program läggs inte ned för att det inte längre är lönsamt. Pengarna är inte det viktiga, informationen är det.

”Att kunna titta på tv-program och lyssna på radio som är oberoende är ingen självklarhet. På många ställen i världen finns inte oberoende media över huvud taget. Där har man inget annat val än att ta del av den bild som staten vill visa. Därför finns radio- och tv-avgiften i Sverige och även i många andra länder i Europa. Både BBC i Storbritannien, NRK i Norge och DR i Danmark får pengar från avgifter ungefär som i Sverige. Det är viktigt för demokratin.”

Radiotjänst hemsida (Radiotjänst, public service)

Till sist vill jag tipsa om att se filmen ”Idiocracy” (Imdb), om ni inte redan sett den.

Ibland blir det för mycket

1 kommentar

Det här med research. Igen. Det går tungt. Blir jobbigt att läsa. Började med att googla ”fem steg av sorg”. Klickar vidare. Och vidare. Vidare. Kommer in på diverse bloggar och hemsidor som handlar om människor som mist någon i sin närhet. En mormor. En dotter. En bror. Hjälper inte att tänka på när min älskade morfar gick bort för precis ett år sedan.

Varför måste jag skriva om det här? Sitter ju bara och bölar här hemma.

Jag hamstrar

1 kommentar

Att skriva är skoj. Kul. Roligt. Fantastiskt underhållande. Jag kan sitta en hel dag med papper och penna eller framför datorskärmen, enkom för att ägna mig åt skrivande. Det har egentligen aldrig varit något problem när jag väl satt mig ned och har en någorlunda plan färdig. Men det finns däremot en sak i skrivprocessen som alltid får mig att stanna, och det är inte för att det på något sätt blir jobbigt.

Research.

Det kanske är ett tungt ord för vissa, och ja, det är väl lite halvjobbigt att säga att ”idag ska jag researcha för det har jag skjutit upp alltför länge” när man hellre bara vill skriva? Jag har ett problem med det här och det är att jag gräver alldeles för mycket. Det finns inte rum i mina historier för allmänt drabbel om exakt hur en katapult fungerar eller vad båtarna hette som forslade över barn från Finland till Sverige under WW2, när de i själva verket handlar om helt andra saker.

Idag har jag hittills ägnat drygt tre timmar på research som jag först trodde skulle ta bara en halvtimme. Det är så enkelt att klicka på en länk till, kopiera texten till dokumentet ”Att läsa till bok XX”, läsa lite dagstidningar på nätet, kolla mail, och samtidigt inbilla sig att jag kommer ha nytta av all den här informationen. Någon gång, kanske. Under semestern typ, när jag ute i stugan inser att det inte finns internet och aldrig kommer göra det så länge jag lever.

För säkerhets skull, liksom.