… eller 10 000 ord. Nyss spräckte jag den gränsen för årets Nano.

Jag har varit väldigt frånvarande sedan det startade, men jag tänker inte ge upp. Jag har ju en bra plan, mycket tid över, en välskriven synopsis, karaktärer som jag känner utan och innan, samt förmågan att skriva mycket när det väl gäller. Fast det blir nästan lite som med plugget. Det är så himla roligt att städa, tvätta, diska, bädda rent, träna, gå ut med soporna och rensa ut hundratusen par skor från förrådet.

Men jag tror det mest beror på att jag redan varit tvungen till att ändra början något. Att skriva om några sidor innan manuset ens är färdigt känns nedtyngande. Början är alltid svårast och som den perfektionist jag är så kan jag inte riktigt släppa något innan jag är hyfsat nöjd med resultatet.

Det här med NaNoWriMo är därför väldigt svårt för mig eftersom jag sitter gärna och klurar på de där überbra meningarna redan från början. Att bara flödesskriva och inte tänka på hur kasst skrivna vissa delar blir har aldrig varit någonting för mig. Men då är det ju tur att redigering står next in line när jag väl är färdig. Bara tanken att skicka det här ens till en testläsare ger mig gåshud. Hu!

Annonser