När jag återkommer till mitt manus efter en natts sömn brukar jag vara något ställd när jag tänker tillbaka på vad det egentligen var jag skulle skriva nu. Jag minns ju på ett ungefär var jag avslutade historien, men jag måste ändå läsa igenom nästan hela kapitlet för att komma i rätt stämning igen. Det är som om jag på något sätt måste använda exakt rätt ord som binder ihop det föregående med nästa, och om jag ska fundera så himla mycket varje gång jag sätter mig vid datorn känns det som om jag aldrig kommer bli klar.

Det är ju ingenting nytt att det tar tid, det här med att skriva. Att få ur sig ett manus på en månad är en utmaning, men ingen omöjlighet.  Många har gjort det före mig, hell, JAG har gjort det en gång tidigare. Trots det känns det bara så svårt ibland att komma igång. Då är det ju bra att bloggen finns. Jag får skriva av mig lite, komma igång, trycka på tangenterna, värma upp.

Ett annat problem jag har är att jag är en perfektionist. Det rimmar illa med att jag just nu kör Linux med OpenOffice som inte har ett rättstavelseprogram som fungerar som det ska. Felstavade ord blir inte rödmarkerade, vilket irriterar. Samtidigt är det bra att texten inte fylls av en massa röda streck under var och vartannat ord. Det tar inte uppmärksamheten från skrivandet, men jag tänker ändå att det kommer bli jobbigare under redigeringen (fast jag ska absolut inte tänka på redigering just nu).

Nä, jag ska bara skriva lite till nu, tror jag…

Annonser