Kaosutmaningen

Lämna en kommentar

Raseri av Stephen King, alias Richard Bachman:

raseriCharles Decker bestämde sig en helt vanlig dag att skjuta två lärare och hålla sin klass som gisslan. Det är en dialogdriven bok som utspelar sig under en förmiddag. Det som fångar mig mest är huvudpersonen. Ju längre in i boken jag kommer, desto mer inser jag att Decker är sinnessjuk, psykopatisk. Den är skriven i förstaperson och man får därmed aldrig gå in i huvudet på någon annan, men King har en förmåga att få en att känna precis vilken skräck de andra karaktärerna har. Min favoritdel är när Decker pratar med dr Grace via skolans intercom (hela kapitel 19).

Så, det har varit en seg start, men första boken från listan kan nu strykas. Det är inte definierat att det måste vara någon slags skönlitterär bok på omslaget, så det är väl mer en tolkningsfråga att jag valt en skrivbok istället. Tror dock inte att det är fel ;).

  1. Läs en bok med en månad i titeln
  2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare
  3. Läs en bok vars omslag är mestadels grön
  4. Läs en bok med ett tvillingpar på omslaget
  5. Läs en bok skriven av ett författarpar
  6. Läs en bok med en fyr på omslaget
  7. Läs en bok som har över 500 sidor
  8. Läs en bok av en debutförfattare
  9. Läs en bok först publicerad före år 1900
  10. Läs en bok skriven/publicerad under pseudonym
  11. Läs en bok vars orginaltitel är på svenska
  12. Läs en bok som är sista delen i en trilogi/serie
  13. Läs en bok med ett eller flera personnamn i titeln
  14. Läs en bok med marint tema på omslaget
  15. Läs en novellsamling
  16. Läs en bok du blivit tipsad om på en bokblogg
  17. Läs en bok med ett djur i titeln
  18. Läs en bok med en bok på omslaget
  19. Läs ett seriealbum
  20. Läs en bok på annat språk än svenska
Annonser

Idag är en musikdag

Lämna en kommentar

Primal Fear.

Det här med kvinnliga artister

Lämna en kommentar

Det är otroligt svårt att hitta bra kvinnliga sångare i den musikgenre jag lyssnar på. Metal låter helt enkelt bäst när män sjunger, men ibland hittar man något guldkorn där det faktiskt är en kvinna som sjunger. Som White Skull. Fast första gången jag hörde dem (med låten Under This Flag, som är från skivan med samma namn) trodde jag att det var en man. Sångerskan är otroligt duktig på att ta genren precis så som den ska vara utan att låta vek. I alla fall på den här skivan, för de tidigare låter inte speciellt bra. Hoppas att de fortsätter släppa skivor som går i samma stuk som Under This Flag.

Bra musik

Lämna en kommentar

Fantastisk sångare. (För att förtydliga är det samma sångare i båda banden 😉 )

Fredag?

Lämna en kommentar

Ny kurs startade i måndags, men det skulle inte dra igång förrän på eftermiddagen. Jag följde som vanligt med min sambo till universitetet för att tillbringa min förmiddag framför datorn och omskrivningsmanuset. Där pumpade jag ur mig dryga 2000 ord på tre timmar, kände mig något yr, men inbillade mig att det var pärsen att skriva så mycket bland folk som härjade. Därefter tog det inte lång stund innan jag började hosta. Resten av dagen hostade jag. Det gick till och med så långt att en av mina kurskamrater sa ”Ja, ja, vi vet att du är sjuk” (med glimten i ögat förstås 😉 ).

Tisdag morgon vaknade jag med 38,8 graders feber, lyckades ta mig upp kring nio och meddela mina gruppmedlemmar om att jag kanske inte skulle dyka upp till grupparbetet nästa dag. Jag rätade på ryggen under en timme och klämde ur mig en A4-sida som jag skickade till dem för att visa att jag kanske inte alls var så sjuk som jag trodde. Det skulle förmodligen gå bra. Jag skulle kanske vara lite hängig, men jag skulle vara där.

Natten mellan tisdag och onsdag frös jag något så djävulskt samtidigt som jag badade i svett, och när sambon beordrade mig att ta tempen visade den på 39,3 (vilket är väääääldigt högt för mig som i normala fall har 36). Det blev alltså inget universitet under onsdagen. Istället lade jag mycket av min tid på att sova.

Igår när sambon klev upp för att göra sig i ordning för jobbet kände jag mig ovanligt pigg, så jag tog tempen igen som äntligen visade 36,1. Det är ju lite annorlunda än 38-39. Men jag hade fortfarande hostan kvar.

Idag är det nästan ingen skillnad från igår, förutom att rösten återfunnit sin rätta plats (nästan), så idag kan jag äntligen göra det som jag tänkte redan i måndags. Skriva! Känns bara lite synd att en hel vecka med mestadels ledighet från plugget skulle försvinna upp i rök med lite feber. Det här skulle ju liksom vara min skrivvecka. Vad hände med den?

Det här med att skriva

6 kommentarer

I och med att jag numera pluggar stöter jag ihop med diverse människor som har sina åsikter om texter. Om man känner mig så vet man att jag har ganska starka åsikter när det gäller hur man ska skriva, hur en skönlitterär text kan utformas, vilka skrivregler som finns, hur ord stavas och så vidare. Jag skulle säga att jag har väldigt stor koll på det hela då det är mitt huvudsakliga intresse vid sidan av det som kallas för ”livet”.

Så. Jag skriver för att jag älskar att göra det. Jag skriver för att intresset är stort. Jag skriver för att få ut alla historier som jag gömmer inom mig.

Då och då sker krockar med detta ”livet”, som på en vanlig opponering på universitetet där man ska opponera på innehållet i en rapport eller uppsats. Det fanns så mycket jag argumenterade för och emot gällande skrivande. Samtalet kom in på just skönlitterära texter och hur de ska skrivas, och det blev en lite bitsk stämning ett tag. En tjej berättade att hon läst flera skrivkurser. En annan att hon läser många böcker. Jag hävdade båda samtidigt som jag tyckte att de hade fel i mångt och mycket.

”Man kan inte börja en mening med och, också, men eller liknande” – Jag vill gärna se var den ”regeln” finns, för jag ser då inget problem med det. Det är ett stilval och jag är okej med det. Däremot kan man inte gilla allt om hur texter skrivs, och man bör inte börja varje mening med de orden.
”I titeln ska alla betydande ord [på svenska] börja med stor bokstav.” – Det gäller engelska. Och det heter versaler.
”Det spelar ingen roll att blanda de, dem och dom. Det viktigaste är att det är rätt ord i rätt sammanhang.” – Mäh! Skriv dom (och bara dom) om du är osäker på vad som egentligen ska vara där, även om jag inte tycker att de hör hemma i en skönlitterär text. Kolla en extra gång, även om du tror dig veta hur det ska vara med de/dem.
”Det ska inte vara ett nytt stycke här eftersom det fortfarande refererar till samma bok.” – Men det handlade om ett helt annat ämne än det tidigare stycket så … jo.

Ibland undrar jag vilka nötter det är jag går med. De är ibland så bångstyriga att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jag har inte svårt för att ändra mitt synsätt över någonting som jag är lite osäker på, speciellt när det är flera som säger samma sak.

Människor, kom igen nu och låt mig hjälpa er när ni inte kan! (Nu när jag så snällt erbjuder mig.)

En ögonöppnare

Lämna en kommentar

Tidigare har jag aldrig förstått det här med att jogga/springa/lufsa/löpa som motionsval. Det är bara såååååå tråkigt. Man tar sig en tur kring kvarteren där man bor med musik i öronen, eller så går man till gymmet och trampar på samma ställe under lika lång tid/sträcka.

Men, någonting har förändrats. Plötsligt kan jag inte hålla mig från att göra det. Av någon anledning har motivationen till att träna infunnit sig och jag misstänker att det är runkeeper som ligger bakom det. Det blir roligare när man kan se sina framsteg. Det blir roligare när man, som jag, jämför från månad till månad hur mycket tid man lagt ner eller hur långt man sprungit.

Mitt träningsintresse startade i somras då jag bara sådär bestämde mig för att springa runt området där vi har stuga. Det är ungefär 4,5km och jag tyckte först att jag var galen som började träna mitt i högsommarvärmen då man egentligen ska lägga på sig när man läser böcker i hängmattan. Men första rundan gick otroligt bra. Klarade mig runt på ungefär 37 minuter. Därefter gick det bara bättre och bättre. Jag var ute var tredje dag och hoppade bara över när det regnade.

Efter semestern blev det ett uppehåll. Jag jobbade en del och började plugga igen. Sambon gav mig ett gymkort i födelsedagspresent, dels för att jag önskat mig det, och dels för att jag verkligen behöver ett. Det är nämligen inte så lockande att springa i -15 och knädjupt med snö. Det tar inte ens fem minuter att till anläggningen från där jag bor, så det finns egentligen ingen ursäkt till att inte ta sig dit de dagar man är ledig/pluggar hemma.

Fast jag har fortfarande inte kommit på varför jag nu tycker det är roligt att springa. Roligt är det i alla fall att se att så många andra är ute och rör på sig, speciellt de som har bok- och skrivbloggar. Vid närmare eftertanke är det kanske där motivationen kommer ifrån. Att få vara en del av en helhet 😉 .

Older Entries