Oculus Rift

1 kommentar

Pojkarna (aka sambon med vän) roar sig. Jag skriver.

Oculus_Rift

Ibland känns det lite så…

6 kommentarer

cb_studios_brain_poster_main3Är inne i en redigeringsfas just nu. NaNoWriMo-manuset. Har fixat lite plot holes och liknande. Pratade även med sambon om en ”exposition man” som från början inte hade någonting med storyn att göra, men som jag nu gett motivation till varför han sitter inne på viktiga saker. Egentligen vill han inte veta om det som han vet, och han tvingas mer eller mindre till att berätta om sina kunskaper för att inte huvudpersonerna ska råka illa ut. Då känns det plötsligt helt okej att fortfarande ha med den här mannen. Scenerna då han avslöjar det han vet är ännu inte skrivna annat än i en kort synopsis (dock mer detaljerat i mitt huvud), så det återstår att se hur resultatet blir.

Vidare har jag också funderat över hur mycket jag ska avslöja om huvudpersonerna redan i första kapitlet. Det är jättesvårt att avgöra vad som är tydligt eller inte. Karaktärerna har hängt med mig så länge att de på det stora hela inte har några hemligheter kvar att avslöja för mig, men för läsaren finns det mycket att upptäcka. Jag vill bara inte kasta det rakt i fejset på de som kommer vilja läsa.

Och min vanliga nemesis när det gäller redigering är miljöbeskrivningarna. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att naturligt få fram hur ett rum ser ut. Det är så självklart i mitt huvud hur saker och ting ser ut, men jag måste komma ihåg att det inte alls är samma sak för någon annan. Jag har för det mesta inte ens beskrivit hur karaktärerna ser ut.

Så nu tänker jag gräva ner mig i det här redigeringshålet och inte se solljuset förrän det är klart. Typ.

Bildkälla

I found it!

Lämna en kommentar

I det här inlägget sökte jag ett ord, och efter en läsarkommentar föll det på plats. Ordet jag sökte var ”block”. Sjuuuuuuuukt enkelt, men ändå så svårt ;).

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

För att jag är så jävla modig

Lämna en kommentar

Jag har spindelfobi, och den är lite åt det extrema hållet. Många jag stöter på har också sagt att de har fobier för vissa saker, men oavsett om det varit för ormar, insekter, råttor eller hissar har ingen reagerat så som jag gör (nämner igen att det gäller folk jag pratat med). De kanske skriker, pekar eller hoppar upp och ner, men ingen nämner känslan inuti kroppen.

Jag blir liksom kall. Allting stannar och hjärtat pulserar fort och hårt. Bara om jag får en på mig skriker jag och i bästa fall gråter jag bara över det. I värsta fall får jag dödsångest.

Därför är jag väldigt stolt över mig själv idag, eftersom jag på alldeles egen hand trampade ut i skogen och plockade blåbär. Jag tror inte det är så många som tänker på det, men spindlar finns fan överallt. Fick dock ihop dryga 600 gram bär :).

image

Det här är för mycket

Lämna en kommentar

En lapp från mitt förra jobb. Jag pallar inte. Fel, fel, FEL!

DSC01062

Att gräva upp någonting gammalt

Lämna en kommentar

image

 

Jag har inte använt min pc på närmare 4 år, men jag har alltid saknat den. Det är med den som jag haft de mest spännande av resor. Det var den som gjorde det möjligt för mig att ens fortsätta skriva när jag flyttade hemifrån. Den fungerar alldeles utmärkt till det jag ska använda den till.

Nackdelen är dock att den är större än min Macbook. Tyngre. Låter mer. Batteritiden är på knappa 40 minuter.

Men det var min första älskling. Word 2003 slår absolut Pages.

Hedersplats i bokhyllan

Lämna en kommentar

Stephen King-böcker

Visst har jag tidigare nämnt att Stephen King har en stor plats i mitt bokhjärta? Under den senaste månaden har jag lyckats hitta de flesta av hans godingar på loppis. Jag är speciellt förtjust i de gamla svenska upplagorna och när de inte kostar mer än 5-10 kr händer det att jag köper alla som finns som jag inte redan har. Inför nästa loppis måste jag skriva en lista på de jag inte har!

När datorn surnar

6 kommentarer

image

Måste verkligen ha fått tag på en superdator. Efter nära fyra års dagligt användande har batteritiden gått från fem timmmar till tre, för att nu konstant ha hela tjugo kvar! Fantastic! Att det sedan står ”Byt ut nu” på batteristatusen är en annan fråga.

(Det här är också ett testinlägg för att se hur det fungerar blogga från mobilen. Yeah, that’s right. Måste nog vara den sista i min generation att skaffa smartphone. Går bra hittills, förutom att jag skriver fel hela jäkla tiden. Mina fingrar är inte riktigt skapt för touch-skärm än.)

En vän uppmärksammade mig om denna

Lämna en kommentar

Skulle vara kul att få veta hur mycket polisen vägde om det nu överhuvudtaget är viktigt i sammanhanget.

Å andra sidan är det mycket plus

6 kommentarer

Trots att det inte hänt mycket på skrivarfronten under en längre tid (läs: inget alls) har mycket börjat vända på sig till det positiva i det vanliga livet …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… det har varit fint väder hela veckan …

… jag har nästan läst ut en bok …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… hittat en grym låt att lägga till i ”favoritlistan” …

… skrivit på papper om att gå från timanställd till provanställd …

… och jag är tydligen helt awesome på att odla apelsin :D.

Men det bästa av allt är att nu är det bara 4 dagar kvar tills jag får se min pojkvän igen. Tänk att jag har stått ut att vara ensam i 17 dagar nu!

Jag ska inte ljuga och säga att jag mår bra

1 kommentar

Idag gick morfar bort. Vi stod varandra så nära under så lång tid att det är ofattbart att jag aldrig mer kommer få se honom le eller höra hans skratt igen. Jag vill så gärna krama honom igen och känna värmen han alltid gav tillbaka, precis som för tre veckor sedan. Och lukten av honom hoppas jag att jag aldrig kommer glömma. Morfarslukten. Min stöttepelare genom barndomen.

Kanske kommer jag ligga sömnlös inatt och fundera, fundera över varför det knappt känns än. Kanske är jag i chock eftersom det här inte kunde hända. Hur kunde det göra det bara sådär?

Överanalysera inte nu, sa en av mina bästa vänner. Jag ska försöka, svarade jag, men kan inte lova något.

Samma vän kom över, lät mig gråta mot hans axel. Orden har visst sjunkit in. Det har hänt, det är sagt till mig, men det är svårt att tro någonting jag inte kan se. Nu bara väntar jag på smärtan, den riktiga som verkligen kommer tala om för mig att morfar är borta för alltid.

Lite må-bra-snacks och flera timmars prat på balkongen fick avsluta kvällen. Jag har fantastiska vänner. Hör ni det? Ni är guld! Nu ska jag lägga mig och hoppas få en blund innan jobbet kallar imorgon bitti.

Titta vad jag har!

6 kommentarer

Önskar bara att jag hade tid att läsa nununununu! Men först måste jag packa, städa, käka, ringa några samtal och allt annat som hör livet till. Imorgon kommer bli grrreat! Plus att jag får läsa då 😀

That’s why it’s been so quiet

Lämna en kommentar

Liten sneak peek över vad jag pysslat med de senaste dagarna:

Lokaltidningen

Lämna en kommentar

Say no more, say no more.

Hoppsan!

Lämna en kommentar

Det blev en bit…

Older Entries