Inspirationsmusik

3 kommentarer

Älskarälskarälskar

Lämna en kommentar

Kent – 999

Stämningen just nu

Lämna en kommentar

And I know we were both too young way back when we had our thing
And you’re not the one that I think of everytime that the telephone rings
And I know that what we had would not be called love by the ones we know
And I know it’s been many years and a hundred love-affairs ago

And I know we became restrained everytime we were among friends
And I know how it was last time, and how bitterly it always ends
And I know we were both too young to know what real love would be like
And I know that our communication didn’t always work out right

– ur Calleth You, Cometh I av The Ark

För att komma in i rätt mood.

Euphoria

Lämna en kommentar

Absolut bästa bästa låten i Melodivestivalen i år. Så. Nu har jag sagt mitt. En kollega sa att det påminner om en hit från nittiotalet. Kanske därför man är nostalgisk då. Kommer spela sönder den innan lördag.

Euphoria – Loreen

Why, why can’t this moment last forevermore?
Tonight, tonight eternity’s an open door
No, don’t ever stop doing the things you do
Don’t go, in every breath I take I’m breathing you

Euphoria, forever till the end of time
From now on, only you and I, we’re going up
Euphoria, an everlasting piece of art
A beating love within my heart, we’re going up

We are here, we’re all alone in our own universe
We are free, where everything’s allowed and love comes first
Forever and ever together, we sail into infinity
We’re higher and higher and higher, we’re reaching for divinity

Euphoria, forever ’till the end of time
From now on, only you and I, we’re going up
Euphoria, an everlasting piece of art
A beating love within my heart, we’re going up

Forever we sail into infinity
We’re higher, we’re reaching for divinity

Euphoria, euphoria
We’re going up
Euphoria, an everlasting piece of art
A beating love within my heart, we’re going up
Euphoria, euphoria
We’re going up

(Bina hjärta Spotify)

Tomhet

Lämna en kommentar

Fare thee well, little broken heart
Downcast eyes, lifetime loneliness

Constant longing for the perfect soul
Unwashed scenery forever gone

No love left in me
No eyes to see the heaven beside me
My time is yet to come
So I’ll be forever yours

Whatever walks in my heart will walk alone

ur Forever Yours av Nightwish

Holding on, I’m lost in a haze, fighting life ‘til the end of my days

Lämna en kommentar

Jag har inte lyssnat speciellt mycket på Korn innan, men diggar det här så mycket att det är svårt att låta bli repeatknappen.

Ah, Spotify, vad skulle jag göra utan dig?

Kent – Duett

Lämna en kommentar

Jag fick ett brev 
Ett riktigt brev med frimärken 
Ett vykort ifrån längesen 
Då framtiden var vår 

Och som du skrev 
Om din spaning efter friheten 
Ord bevingade som fjärilen 
Och jag tror att jag förstår 

Att långsamt, långsamt, åh så långsamt 
Så vann du dina nätter tillbaks 
långsamt, långsamt, åh så långsamt 
Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt 
Det som var du och jag 

Jag skrev ett brev 
Om att leva med förbannelsen 
Jag gav dig min version av sanningen 
För att få dig att förstå 

Att långsamt, långsamt, åh så långsamt 
Så vann vi våra nätter tillbaks 
Långsamt, långsamt, åh så långsamt 
Så gled vi in i minnet, gömda längst bak 
Det som var du och jag 

Långsamt, långsamt, åh så långsamt 
Så vann vi våra nätter tillbaks 
Långsamt, långsamt, åh så långsamt 
Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt 
Det som var du och jag

Jag ser jättemånga historier växa fram med den här låten. Ofta är det så det börjar. Historier finner sin väg till mig genom låttexter. Mycket av det jag skriver kan nog spåras till någon speciell låt eller artist. Just nu (vid sidan om NaNoWriMo) håller jag på att skissa upp en historia som passar den här låten. Ska göra en spellista med alla liknande låtar jag känner till och lyssna på dessa när jag skriver på den historien.

En hyllning till någonting som inte är det minsta likt

2 kommentarer

Tänk om det gick att skriva en bok som är en hyllning till den bästa boken i världen. Hur skulle den vara? Svaret skiljer sig förstås beroende på vem man frågar, men om det gick att göra så genialt som Tenacious D’s Tribute skulle inte jag tveka på att läsa den.

Play the best song in the world, or I’ll eat your soul (—) And the peculiar thing is this my friends: the song we sang on that fateful night it didn’t actually sound anything like this song.

Nyupptäckt älskling

Lämna en kommentar

Hrm, var det här en musikblogg eller skrivblogg?

Igår var inte igår utan för väldigt länge sedan

1 kommentar

När man pratar med jämngamla kompisar som man vuxit upp med händer det att man pratar om just minnen. Jag och en vän kom på att vi börjar bli gamla när vi minns saker som skedde under 90-talet och kom på att det inte längre är 00-10-decenniumet som gäller nu, utan 10-20-decenniumet. Jag menar, det var var tio år sedan Sagan om Ringen-filmerna gjordes, och jag minns fortfarande tydligt hur det var att se första filmen och längta till nästa.

En annan sak som vi grävde fram var den här musikvideon (som jag tydligen nördade under ett tag då jag fortfarande kommer ihåg vartenda ord):

Vad musik gör

Lämna en kommentar

Musik hjälper mig komma igång, men det kan inte vara vilken musik som helst – det måste betyda någonting. Att lyssna på sången, tolka texten, höra melodin. Allt måste stämma. Är det något som är ur sync (haha, har ingen aning om hur jag ska stava det ordet) har jag jättesvårt för att lyssna. Jag lyssnar för det mesta på rock i alla former, men precis som med mitt skrivande går det i perioder. Ibland är det bara en typ av ”undergenre”, ibland en eller ett par låtar om och om igen. Just nu är det Europe som gäller, och främst dessa låtar:

Hero – en låt som betyder oerhört mycket, ligger mig varmt om hjärtat. Jag grät första gången jag hörde den. Och jag gråter inte ofta. Så känslosam kan jag vara.

I’ll Cry for You – Inspirationslåt till mitt senaste färdigskrivna manus.

Superstitious – Också en inspirationslåt.

Pudelrock när den är som bäst!

Ett sådant litet inlägg som bara är

1 kommentar

Precis innan trummorna i Cherokee av Europe börjar hör man hur någon skriker ”Nu ska vi spela!” med löjlig röst. Jag har vetat det ett tag, men jag hörde låten nyss och kunde inte sluta skratta.

Newer Entries