Att göra si och så

3 kommentarer

Det kan hända att jag frågat om detta tidigare, men jag sitter lite fast i tankesättet nu. Jag har två karaktärer och det handlar i princip bara om dem. Blir det för mycket? Att bara ta del av två personers tankar?

Det är nämligen två huvudpersoner och jag skriver i tredjeperson där jag växlar mellan dem. För själva grundstoryn behövs nästan inga andra karaktärer, men det är ju bra om de finns där, för att ge historien lite djup. Liksom.

Sedan så kan det också vara att jag just nu skriver på det första utkastet och att det egentligen inte spelar någon roll vad jag gör eftersom allt kommer ändå att ändras till första redigeringsomgången. Jag brukar alltid lägga till en massa saker när jag redigerar, så jag kanske inte ska oroa mig så mycket?

Annonser

Det där fenomenet

Lämna en kommentar

Hur kommer det sig att karaktärer kan vara helt omedvetna om sina krafter och måste ha någon som talar om att de är speciella? Är det något slags önsketänkande bakom det som att det kunde vara jag?

Jag förstår inte.

Däremot är det mer förståeligt om man som halvvuxen/vuxen får krafter på senare tid, som i Chronicle (IMDB). Då är det mer accepterat att läsaren (eller tittaren) får följa med på resan från att vara vanlig till nästan odödlig.

Är det fråga om lathet att många historier tenderar att börja med en till synes vanlig tjej/kille som får veta att de egentligen inte är mänskliga/whatever? Orkar inte författaren tänka ut och skriva bakgrundshistorien?

Och vad är det med alla huvudpersoner i ungdomsserier? Måste de vara så jävla tonårskåta hela tiden?

/En som är lite lagom less

Det var inte igår …

Lämna en kommentar

… som jag skrev så här mycket på ett manus. Livet börjar lägga sig efter en hektisk flytt (öhum, typ januari), arbetslöshet (sen typ julas…) samt semester (dryga fem veckor).

Okej. Jag har ingenting egentligen att skylla på. Haft all tid i världen. Ändå har det inte gått.

Det faktiska skrivandet har inte gått framåt på ett bra tag, men vad som hänt i mitt huvud är mycket. Som vanligt kan jag inte riktigt hålla mig från att skriva på en sak och hålla mig till bara den. Jag blir uttråkad, för det finns ju scener som man verkligen vill få ur sig, och då finns det helt enkelt inte lust till resten.

Jag jobbar nu på tre olika manus. Alla skiljer sig från varandra i både genre och utförande. En dystopi, en fantasy och en halvfantasy. Två är i förstaperson och en i tredjeperson. En huvudperson är någon jag inte skulle stå ut med i verkligheten. Den andre är mig personifierad, fast mer extrem. Den tredje är en kombination av några av mina närmaste vänner.

Hoppas det låter spännande för er. Jag jobbar just nu på baksidestexter. Synopsiserna är så gott som klara, har flera sidor till var och en av berättelserna. Researchen är samlad. Andas.

Nu kör vi!

Känslan

Lämna en kommentar

Känslan när man skriver på någonting helt nytt, någonting man länge tänkt och funderat över, någonting man tror kommer bli helt toppen, och när man inser att det går bra…

Det är så det är nu.

För ett år sedan började jag med det här projektet. Det var inte mer än bara idéer då och jag märkte hur jag stannade efter ca 10 000 ord. Nu har det grott länge och jag har arbetat om historien och karaktärerna, och det börjar helt annorlunda med ett helt annat scenario. Mycket av det som var nyckeln i förra versionen har tagits bort, reducerats och förbättrats. Den här gången kommer det bli någonting.

Tänk er en dystopisk stadsmiljö. Mörk, men ändå ljus. Ingenting är viktigt, men ändå betyder det allt. Nu ska jag lära känna huvudpersonen bättre. Han måste komma fram ur skalet som omger honom. Jag vill prata med honom, se hur han reagerar om jag petar på honom.

Det här med att döda…

Lämna en kommentar

Är det en dålig idé att döda en karaktär i första delen av en bokserie? Första delen borde i regel vara rätt fristående från de efterkommande, men om någon dör blir ju det en olöst gåta. Typ.

Jag har förenklat manuset, skrivit en detaljerad synopsis, och nu kommit fram till slutet. Borde karaktär X få leva eller inte? Hon är ingen ”dålig” person, och har inte heller en huvudroll (är dock viktig för en av huvudrollsinnehavarna), men jag vet inte om hon bara borde försvinna eller om hon får vara med ett tag till.

Om hon borde försvinna överhuvudtaget.

Hur kommer historien ändra sig om hon för alltid är kvar? Det är också ett alternativ, det där med att bara låta henne vara och se vad det blir av det.

När det bara släpper

Lämna en kommentar

Skrivandet är effektivt, trots datorbrist. Jag har istället tillbringat mycket tid med papper och penna telefonsurf.

Research. Jag lovar.

Har kommit manuset mycket närmare än vad jag varit på länge. Zoomat in, zoomat ut. Studerat nordisk folktro på wikipedia (mest för att det är roligt, men även för att jag behövde det). Skrivit en synopsis som sträcker sig över flera böcker. Funderat ut twists. Finulat på hur många karaktärer som måste slipas till.

Och än är det bara lunch.

Det här med karaktärer

3 kommentarer

Jag har raderat dem. Jag har lagt till dem. Ändå kan jag inte jämföra den här gången med föregående.

Att radera en karaktär från manus är inte så svårt. För det mesta hänger jag bara på delete-knappen, sparar några repliker och låter någon annan säga dem. Sedan känner jag av lite tomhet eftersom jag lätt gör mina karaktärer till riktiga personer i mitt huvud, det är nästan som om någon bekant gått ur världen. Hittills har jag inte heller raderat någon jätteviktig karaktär, men om jag tvingas göra det någon gång kommer jag säkert gråta.

Att lägga till en person är lite krångligare. Då måste utrymme fixas så att den nya personen får ordentligt med plats. Jag om någon vet hur det är att leva för många personer på liten yta (om någon undrar så kan jag berätta att jag delat 12 kvadrat med min syster under hela barndomen, samt har bott i kollektiv). Det fungerar ett tag, men inte genom en hel roman. Karaktärerna måste få en chans att andas mellan varven.

Hittills har det inte varit så svårt ändå, för de karaktärer som jag lagt till har inte haft någon större roll. Men någon gång måste ju vara den första för allt. Nu har jag bara sådär skapat en bror till huvudpersonen. Det om något lär ta plats. Scener byggs upp i huvudet där han är med och i mitt inre redigerar jag om manuset så att han ska platsa. Det blir till att skriva en sådär 50 sidor har jag räknat ut, innan jag kan börja ta av material som jag redan skrivit och använda till storyn.

Var det någon som suckade? Håhåjaja.

Older Entries