Dåligt minne

Lämna en kommentar

I VK publicerades denna artikel:

”Vid 17-tiden ringde en person in till polisen för att anmäla sin bil stulen.
Anmälaren berättade för polisen att stölden skulle ha skett på parkeringshuset Nanna i Umeå där bilen stod parkerad.
Några minuter senare hör dock anmälaren av sig igen och berättar att bilen är tillbaka. Eller rättare sagt – den hade aldrig varit stulen – ägaren hade bara gått till fel våningsplan.”

Jag tyckte den var charmig nog att skriva en novell om. Vad hade ägaren i huvudet? Varför missade ägaren vilket plan bilen stod? Vad är det för kön på ägaren och hur gammal är han eller hon? Varifrån kom ägaren och var skulle han eller hon fara vidare till? Var ägaren ensam?

Annonser

I had a dream

Lämna en kommentar

Det är lite irriterande det här med drömmar. Jag tyckte att jag drömde någonting skitcoolt inatt, men när jag vaknade var det såklart borta. Nu kan jag inte ens sätta något ord på vad det egentligen handlade om.

Men jag hade faktiskt två drömmar. Den andra minns jag. Och tänker skriva ned. För framtida bruk.

Inspirationsmusik

Lämna en kommentar


End of Innocence – Iced Earth


Perfect Gentleman – Helloween


This Flight Tonight – Iron Savior


Anguish of Youth – Iced Earth

Mina tevespelslaster

Lämna en kommentar

Ett jättemisstag var att påbörja The Elder Scrolls: Oblivion två veckor innan plugget drog igång. Jag har kommit upp i över 70 timmar och det händer att spelet följer med mig när jag sover. I drömmarna samlar jag blommor och sneakar mig in i folks hus (jag är expert på tjuveri i sådana här spel, samt att jag använder pilbåge och destruction magic). Sambon å andra sidan påbörjade Skyrim, men eftersom han är den av oss som har heltidsjobb med fasta tider har inte han kommit lika långt.

Det är väldigt avkoplande med tevespel, speciellt de som är open world (typ Farcry, Fallout 3 och Elder Scrolls-serien). Man kan lalla runt bäst man vill, utan något speciellt mål och ta sig an uppdrag som råkar dyka upp. Lite mer som det är i verkliga livet. I litteraturvärlden däremot fungerar inte det lika bra. Om inte karaktärerna har något mål känns det i det närmaste menlöst att läsa vidare.

Den stora grejen med just tevespel är att de ger mig inspiration. När jag springer runt och letar efter diverse saker vandrar tankarna iväg på hur historien kan bli bättre (inte för att de tidigare nämna spelen är dåliga, utan för att det i längden blir tråkigt om det inte finns någonting att kämpa för). Inspirationen flödar, så att säga, och jag kommer på mer material till mina projekt. Lite fler parallellhändelser tjockar ut ett annars ganska rakt-på-sak händelseförlopp.

Jag hamstrar

1 kommentar

Att skriva är skoj. Kul. Roligt. Fantastiskt underhållande. Jag kan sitta en hel dag med papper och penna eller framför datorskärmen, enkom för att ägna mig åt skrivande. Det har egentligen aldrig varit något problem när jag väl satt mig ned och har en någorlunda plan färdig. Men det finns däremot en sak i skrivprocessen som alltid får mig att stanna, och det är inte för att det på något sätt blir jobbigt.

Research.

Det kanske är ett tungt ord för vissa, och ja, det är väl lite halvjobbigt att säga att ”idag ska jag researcha för det har jag skjutit upp alltför länge” när man hellre bara vill skriva? Jag har ett problem med det här och det är att jag gräver alldeles för mycket. Det finns inte rum i mina historier för allmänt drabbel om exakt hur en katapult fungerar eller vad båtarna hette som forslade över barn från Finland till Sverige under WW2, när de i själva verket handlar om helt andra saker.

Idag har jag hittills ägnat drygt tre timmar på research som jag först trodde skulle ta bara en halvtimme. Det är så enkelt att klicka på en länk till, kopiera texten till dokumentet ”Att läsa till bok XX”, läsa lite dagstidningar på nätet, kolla mail, och samtidigt inbilla sig att jag kommer ha nytta av all den här informationen. Någon gång, kanske. Under semestern typ, när jag ute i stugan inser att det inte finns internet och aldrig kommer göra det så länge jag lever.

För säkerhets skull, liksom.

Inspirationsmusik

Lämna en kommentar

Here we go 🙂


Gamma Ray – Shine Forever


Iced Earth – Boiling Point


Kent – Hjärta


Savatage – Hall of the Mountain King


Gamma Ray – Empathy

Tidtjuvar

Lämna en kommentar

Ett projekt som jag haft i åtanke (och även börjat skriva på) fick nyligen en helomvändning. Det krävdes några dokumentärer och att se gamla Dawn of the Dead (1978) för att det skulle falla på plats. Att de sedan knappt har att göra med varandra är en annan sak. Inspirationen kommer när den kommer, liksom. Nu är det lite olägligt eftersom jag är mitt uppe i redigering av ett manus jag faktiskt tänkt skicka till ett förlag (om det nu vill bli färdigt någon gång).

Håhå. Creative mind, du är jobbig ibland, I tell you what.

Older Entries