Det här med att döda…

Lämna en kommentar

Är det en dålig idé att döda en karaktär i första delen av en bokserie? Första delen borde i regel vara rätt fristående från de efterkommande, men om någon dör blir ju det en olöst gåta. Typ.

Jag har förenklat manuset, skrivit en detaljerad synopsis, och nu kommit fram till slutet. Borde karaktär X få leva eller inte? Hon är ingen ”dålig” person, och har inte heller en huvudroll (är dock viktig för en av huvudrollsinnehavarna), men jag vet inte om hon bara borde försvinna eller om hon får vara med ett tag till.

Om hon borde försvinna överhuvudtaget.

Hur kommer historien ändra sig om hon för alltid är kvar? Det är också ett alternativ, det där med att bara låta henne vara och se vad det blir av det.

28 februari 2012

Lämna en kommentar

Sakta, sakta går tankeprocessen framåt igen. Har svagt skissat upp vad som kommer att hända och vilka karaktärer som är inblandade i respektive scener. Det pågår flera parallella händelser samtidigt och trots det är det bara en som får följas i kronologisk ordning.

Första utkastet på uppföljaren till manus numero 2 är uppe i dryga 32 000 ord. Det händer mycket nu. Persongalleriet förändras och byggs på. Intriger skapas på hög nivå. Lösa trådar knyts ihop. Hemligheter avslöjas. Trots det dröjer det nog tills jag skrivit sista delen innan jag på allvar kan tänka på att skicka iväg början av historien till något kul ställe. Först då håller jag helheten i min hand och kan planera framtiden.

Ohmygosh

Lämna en kommentar

Jag höll på att glömma.

Inatt, när jag var i det stadiet mellan sömn och vakenhet, slog det mig hur jag skulle ordna slutscenerna så att de blir riktigt bra. Det som kommer hända kommer att fixa de lösa trådar som fortfarande finns, binda ihop berättelsen på ett annat sätt. Fick sådan lust att skriva nu så jag hoppas att jag kan få ned mycket av det idag. Känner på mig att det kommer bli toppen :D.

Vad som menas med lösa trådar

2 kommentarer

Någon har sökt på ”vad menas med lösa trådar” och hamnat på min blogg. Nyfiken som jag är var jag själv tvungen att googla på vad man får upp för något som för en till just min blogg. Här är inläggen:

Beslutsångest
Åh!
Inspiration
Redigering på riktigt
Lika samma eller samma lika?
Färdig? Näejdå!

Efter att ha läst dem får jag inte något direkt svar på vad lösa trådar är för något. Så, det här inlägget är tillägnat Dig som så gärna vill veta vad lösa trådar är för något. Kort sagt är lösa trådar ouppklarade affärer, exempelvis någonting som författaren nämnt någonstans, men som aldrig fått sin förklaring:

A och B löser mysterier ihop.
A försvinner spårlöst.
B fortsätter lösa andra mysterier, fångar mästertjuven och blir rik.
Men vad hände med A?

I fallet ovan kan A ses som en lös tråd, någonting (i det här fallet) ganska väsentligt till historien. Men lösa trådar kan även vara små detaljer, sådant man normalt sett kanske aldrig lägger märke till förrän (om!) det avslöjas i slutet:

A och B löser mysterier ihop.
A försvinner spårlöst.
B fortsätter lösa andra mysterier, fångar mästertjuven, blir rik OCH letar samtidigt efter A.
A återfinnes på en paradisö eftersom A vann en resa dit.

För vidare läsning av vad lösa trådar kan innebära hänvisar jag Dig vidare till denna eminenta blogg:

Om du hänger upp den måste du banne mig fyra av den

Beslutsångest

3 kommentarer

Skrivarlusten börjar komma igång igen något sånär nu. Det blev ett nytt kapitel igår kväll, trots att jag hade avslutat manuset. Jag har lite svårt att avsluta och veta var jag ska hugga av för att det inte ska bli alltför konstigt. Tre delar är planerade, men fortsätter jag i den här stilen lär det bli en enda jättetjockis till bok. Jag hade ju mina avslutande ord och sparade ett par trådar som ska öka lusten för att läsa nästa del. Annars tycker jag att manuset hade en bra grund och ett slut man inte blir alltför frustrerad på.

Men nu har jag alltså skrivit ett till kapitel och såhär kan jag inte lämna det! Det kom till en massa nya trådar och det känns bara otroligt dumt att kapa dem sådär utan anledning. Är det bättre att fortsätta skriva då, eller ska jag ha ett avslut där jag först planerade det? Jag känner ändå att det är dags att släppa taget om hela manuset så att någon annan får läsa och säga vad de tycker, men jag vill ändå inte göra det om det anses vara ofärdigt.

Det här kan bli det kortaste manuset jag arbetat med, likaså kan det bli det längsta. Beror på hur det kommer bli med en eventuell kapning eller inte.

Åh!

4 kommentarer

Det är något märkligt med känslan jag får efter att jag avslutat en bok. En förbannat bra bok, dessutom. Till och med slutet på en serie. Jag blir alldeles tom, vet inte vad jag ska göra, vad jag ska tänka, om jag överhuvudtaget borde tänka. Sedan slår det mig. Jag kommer aldrig, aldrig aldrig, ALDRIG kunna skriva någonting liknande. Lika bra att ta bort allt jag har på en gång, för ingen kommer vilja läsa det jag skriver. Just nu är allt så dåligt och osammanhängande. Lösa trådar hit och dit, för lite beskrivet, för mycket dialoger…

Men, det är en dag imorgon också. Förhoppningsvis.

Inspiration

1 kommentar

Det var fint i helgen. En bra bok utläst, bra sällskap och fin utsikt. Vill bara springa nedför berget, rulla i det höga gräset och glömma bort alla måsten. Kom hem med bara ett (!) knottbett trots alla myggsvärmar. Myggor gillar inte mig, brukar bara få runt tio bett totalt varje sommar så det är bara att börja räkna nu. One gone, nine to go, typ.

Det jag egentligen tänkte skriva var att jag hade skummaste drömmen på länge inatt. Den var så konstig att jag efter att ha vaknat var tvungen att reda ut vad det var som var så fel. Och så kom jag på det. Tänk er att ni läser första boken i en serie, men att den aldrig får ett riktigt slut innan den är slut. För mycket lösa trådar, ingenting som blir löst. Det var så min dröm var.

Och jag började spåna. Hur skulle det ha slutat om jag fortsatte drömma? Vilka ledtrådar har jag? En ny idé väcktes och jag har skrivit upp stora delar av den. Tankarna är fortfarande färska och det kliar i mig att börja, men jag har lite annat att göra innan. Nästan färdig med första utkastet på projektet jag skrev om för ett litet tag sedan. När det är gjort kan jag börja med det nya.

Redigering på riktigt

8 kommentarer

Det smärtar otroligt mycket när man tvingas till att ta bort bra scener. Samtidigt känner jag ingen mening med att behålla det jag tar bort. Är det inte fel PoV så är det en lös tråd. Eller så är det en snitsig dialog som mer förklarar hatet mellan två fiktiva personer. Dock mellan personer som inte har någon PoV i boken. De är bara biroller. Jag försöker verkligen fokusera nu att krympa allt nu till att enbart se världen från huvudpersonernas vinkel. Det borde inte vara alltför svårt eftersom det mesta redan kretsar kring dem. Det svåra är just att stryka scenerna där ingen av dem är med.

Tidigare skrev jag att jag någonstans hört att ca 30% av en bok försvinner vid redigering. Om det stämmer innebär det att jag måste ta bort ytterligare 16000 ord innan jag är färdig.

Och jag velar fortfarande. Prolog eller inte?

Lika samma eller samma lika?

1 kommentar

Med tanke på ett tidigare inlägg har jag kommit fram till en sak; det blir helt enkelt två versioner av boken. Som en film med director’s cut. Eller alternativa slut (fast här gäller det början). Jag kan helt enkelt inte bestämma mig för var jag ska börja historien. Tidigare har jag varit inne på spåret att antingen prolog eller inte prolog, börja här eller börja där. Många gånger har jag läst, läst om, ändrat, ändrat mer och ännu mer, sett över alla lösa trådar, låtit någon med objektiva ögon läsa och ge kommentarer, lagt till och tagit bort (igen).

Med de extra kapitlen i början tycker jag att jag ger en av huvudpersonerna mer djup och mer bakgrundshistoria. Men samtidigt undrar jag om det blir långtråkigt att läsa. Det händer saker, det gör det, men det riktiga – där själva huvudhistorien börjar – kommer inte förrän ca 50-60 sidor senare.

Nu har jag däremot ställt mig i bokcirkelkön för att få veta vad andra personer tycker om saken. De kommer att få läsa den kortare versionen. Sedan får vi se vad de säger. Kanske blir det så att jag gör någon slags hybrid av de olika versionerna? Kanske anser de att det inte behöver ändras alls? (Kanske är det bara jag som gillar min bok och de andra önskar att jag gräver ned det någonstans? Hu!)

Färdig! Näejdå…

Lämna en kommentar

Redigeringen går framåt, och precis som jag trodde “Nu, nu jävlar blir det ingen mer plotändring!” får jag en av de där dumma snilleblixtarna. Ka-boom säger det inuti huvudet, och jag känner att “Såklart! Så måste det vara!”.

Ibland har jag sagt nej till nya idéer som manuset ska ha, men oftast ångrat mig senare. Dessa snilleblixtar brukar ibland vara de som fixar ihop de lösa trådarna, och då måste jag i slutändan ändå ändra. Jag orkar egentligen inte ändra just nu, men jag gör det ändå. Att skriva är så fantastiskt kul, och när blixten väl slår ned känns allting upplyftande. Jag flyger fram och bara kastar ur mig dialoger och idéer, skriver om som galopperande hästar på tangentbordet. Sedan kommer verkligheten ikapp. Att gå igenom och ändra 50-60 sidor manus är ingen höjdare, speciellt inte när man redan har läst det för många gånger.

Men innerst inne kan jag aldrig tröttna på min historia.