Jag vill ju bara göra rätt

Lämna en kommentar

Under NaNoWriMo 2013 skrev jag färdigt ett grovmanus som till den större delen följde en synopsis. Mot slutet av processen svängde berättelsen av något och slutet blev inte vad jag först tänkt mig. Det blev fortfarande bra, men annorlunda. Under en månad lät jag manuset vila (läs: jag läste omkring 700 kursböcker, skrev en uppsats, hade praktik osv.) innan jag tänkte mer på det.

För att slutet skulle stämma mer överens med resten av manuset valde jag därför att skriva om nästan allt. Egentligen är historien densamma, det handlar ”bara” om att flytta en karaktär till en annan plats. Jag gjorde en ny synopsis som jag slaviskt följde, för det mesta utan att ens titta på det gamla utkastet, i tron om att det skulle bli bättre så.

Men så igår snubblade jag över ett stycke av det tidigare utkastet och kunde inte sluta läsa det. Jag kände mig tvungen att läsa fortsättningen och inte förrän jag tagit mig förbi tio sidor eller så kunde jag lägga det ifrån mig, jag behövde verkligen veta mer. Jag har knappt några minnen av att jag skrivit det, trots att jag vet att det kommer från mig.

Problemet nu är att jag kan inte använda mig av den här gömda skatten, inte som manuset ser ut just nu. Förutsättningarna har ändrats för mycket för att det ska fungera och jag känner mig kluven inför ett definitivt beslut. Att återgå till den äldre versionen innebär att den här biten kommer synas, få liv igen, men den nya versionen tror jag är bättre för historien i stort. Det nya är mer trovärdigt. Karaktärerna är mer utvecklade, tonen är mer åt det håll jag vill och mer bakgrundshistoria finns invävd i dialogerna istället för mellan. Kanske kommer jag kunna integrera den här biten vid ett senare tillfälle, inte så som den ser ut nu, utan mer bara känslan som förmedlas från den.

NaNoWriMo och inget plugg!

6 kommentarer

Jag fick nyligen veta att jag får tillgodoräkna mig kursen som startar idag. Närmare innebär det att jag inte kommer ha någonting att göra en stor del av november. Förutom att jobba om de ringer in mig för det.

Men bäst av allt är nog att jag får tillägna en stor del till att skriva på mitt NaNoWriMo-manus. Jag har ju redan tjuvstartat med drygt 6000 ord (skrev ytterligare ca 800 imorse innan föreläsningen), men förutom att jag ”fuskar” så tror jag att jag kommer vinna i år :D.

Jag menar, tekniskt sett har jag bara 44 000 ord kvar till 50 000. Om jag inte skriver någonting nu fram till när eventet egentligen startar behöver jag bara skriva drygt 1400 om dagen. Det är ju inte så mycket, eller?

Och bäst av allt är att jag får vara hemma med min underbara sambo och bara vara. Eller ja, förutom när han jobbar dårå ;).

Det här med att döda…

Lämna en kommentar

Är det en dålig idé att döda en karaktär i första delen av en bokserie? Första delen borde i regel vara rätt fristående från de efterkommande, men om någon dör blir ju det en olöst gåta. Typ.

Jag har förenklat manuset, skrivit en detaljerad synopsis, och nu kommit fram till slutet. Borde karaktär X få leva eller inte? Hon är ingen ”dålig” person, och har inte heller en huvudroll (är dock viktig för en av huvudrollsinnehavarna), men jag vet inte om hon bara borde försvinna eller om hon får vara med ett tag till.

Om hon borde försvinna överhuvudtaget.

Hur kommer historien ändra sig om hon för alltid är kvar? Det är också ett alternativ, det där med att bara låta henne vara och se vad det blir av det.

Inte lätt att hålla reda på allt

Lämna en kommentar

Skulle bara skriva ut ett par kapitel som handlar om en liten konflikt i mitten av manuset. Känner att jag ibland behöver göra så för att få någon fason på det hela. Det handlar ju bara om 6 kapitel.

Skrivaren spottade ut 28 sidor. Jag gapade. Den lilla konflikten är tydligen inte så liten när den tar upp ungefär en fjärdedel av det färdiga materialet. Fast nu är det bara uppe i 115 sidor och jag känner på mig att det kommer bli ungefär det dubbla.

Men ändå. I slutändan blir det ändå typ en åttondel.

Mina karaktärer kanske försöker säga mig att den här konflikten är viktigare än vad jag trott innan. Syftet med att skriva ut det är för att jag då ska kunna kladda hejvilt i marginalerna, skriva korta förklaringar, rita pilar i olika färger, klippa, helt enkelt redigera och få allt i ordning. Tanken var aldrig att banta texten på något sätt eftersom jag är så nöjd med hur det är, men jag kanske borde göra det ändå. Vet dock redan nu att det sista av alla dessa kapitel är rörigt och långsamt och trögt och jobbigt. Det går nog att ta bort ett par sidor i alla fall.

Just det här projektet har kommit framåt väldigt mycket nu den senaste månaden. Har just nu 16 färdigskrivna (och sammanhängande!) kapitel, 75 sidor och 22486 ord. Nu återstår bara arbetet att sätta ihop dessa med resten. Om det är någon som är dålig på att räkna, men har intresset kan jag meddela att det finns ytterligare 40 sammanhängande sidor som ska flätas in och granskas. Samt skriva ett slut. Jag har ju sisådär 100 sidor på mig.

Jag blir inte klok på mig själv

3 kommentarer

För tillfället arbetar jag med tre manus samtidigt. Precis samtidigt.

SAMTIDIGT – för de som inte uppfattade det. Det känns. Jag kan inte koncentrera mig på bara en. Idéer på förbättringar ramlar ur mig hela tiden. När jag sover drömmer jag om mina karaktärer och om handlingen. Hur handlingen blir om de skulle göra si istället för så. Hur handlingen blir om en karaktär presenteras tidigare än planerat.

Gaaaaah!!!

Hoppar mellan dem som en kula i pinball far mellan alla skjuta-iväg-grejer. Det handlar om två serier och ett självstående projekt.

I serie #1 är ettan så gott som färdig och tvåan halvvägs. Där vet jag ganska exakt hur det ska sluta, men detaljerna däremellan är fortfarande lite luddiga. Tröga. Har kommit till en vändpunkt där jag inte är helt säker på hur den kommer utveckla sig.

I serie #2 är ettan egentligen tvåan och det manus som jag kallat tvåan är egentligen trean. Ettan är tydligen inte skriven än, men planeras för fulla muggar. Hittills har jag kommit fram till att det som ännu inte är skrivet (så mycket) är bara introduktionen till den här världen, en slags mjukstart, och kan nästan ses som ett självstående projekt. Tvåan är definitivt mörkare och trean går i samma tema. Sedan får vi se hur många delar det blir. Som det är nu har jag nog material för en 5-6 stycken. Håhåjaja, jag som från början planerade en trilogi.

Och den fristående är fortfarande bara idéer. På papper. På datorn. I huvudet. Bygger upp scener framför ögonen där jag ser hur karaktärerna reagerar och för sig genom alla hinder jag lägger ut för dem. Det är en rätt simpel historia, men lutar sig mer tillbaka på känslor än på vad som händer. Har inte satt upp någon deadline för när första utkastet ska vara färdigt. Borde Ska göra det. Kanske. Ähum.

Unikt projekt

3 kommentarer

Jag har haft en idé i över ett år nu. En idé som verkligen bryter mot normen. Har kollat runt lite grann och det finns böcker som snuddar på ämnet jag vill skriva om, men jag har fortfarande inte hittat någon som är just som min idé. Det jag tänker på är en ungdomsroman som riktar sig till runt högstadieåldern. Huvudpersonen är 14 år och än har jag inte bestämt om det kommer innehålla några fantastiska inslag. Det kan lika gärna bli en ”vanlig” bok. Fick lite ny energi att utveckla synopsisen jag skrev för ca ett halvår sedan.

Tankarna till det här inlägget fick jag genom Johan Lindbäck, som idag skriver om just kontroversiella idéer. Liksom honom har jag heller aldrig varit rädd för att skriva om det andra har svårt att skriva om, men just det här jag tänker på kan ses som lite väl magstarkt. Hur mycket detaljer kan man återge? Det måste få kännas äkta, men för den sakens skull inte snuskigt eller motbjudande.

Återkommer med mer information vid ett senare tillfälle, när jag är mer utvilad samt har skrivit mer utförligt vad det är jag egentligen vill med det här.

Vad man kan göra i en timme istället för att skriva på eget manus

Lämna en kommentar

Man kan författa ett milslångt brev med kommentarer till ett manus på över 500 A4-sidor. Puh. Sidospår. Drivkraft. Karaktärsutveckling. Röd tråd. Språk. 1352 ord, eller drygt 2 sidor. Fast nu kanske det låter som lite feedback på ett sådant långt manus. Då kan jag bara meddela att vi förmodligen redan har skrivit en roman tillsammans i mailform, för det här var absolut inte den första kontakten.

Känner mig som en lektör. Borde kanske ta betalt för det här.

Older Entries