Ibland känns det lite så…

6 kommentarer

cb_studios_brain_poster_main3Är inne i en redigeringsfas just nu. NaNoWriMo-manuset. Har fixat lite plot holes och liknande. Pratade även med sambon om en ”exposition man” som från början inte hade någonting med storyn att göra, men som jag nu gett motivation till varför han sitter inne på viktiga saker. Egentligen vill han inte veta om det som han vet, och han tvingas mer eller mindre till att berätta om sina kunskaper för att inte huvudpersonerna ska råka illa ut. Då känns det plötsligt helt okej att fortfarande ha med den här mannen. Scenerna då han avslöjar det han vet är ännu inte skrivna annat än i en kort synopsis (dock mer detaljerat i mitt huvud), så det återstår att se hur resultatet blir.

Vidare har jag också funderat över hur mycket jag ska avslöja om huvudpersonerna redan i första kapitlet. Det är jättesvårt att avgöra vad som är tydligt eller inte. Karaktärerna har hängt med mig så länge att de på det stora hela inte har några hemligheter kvar att avslöja för mig, men för läsaren finns det mycket att upptäcka. Jag vill bara inte kasta det rakt i fejset på de som kommer vilja läsa.

Och min vanliga nemesis när det gäller redigering är miljöbeskrivningarna. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att naturligt få fram hur ett rum ser ut. Det är så självklart i mitt huvud hur saker och ting ser ut, men jag måste komma ihåg att det inte alls är samma sak för någon annan. Jag har för det mesta inte ens beskrivit hur karaktärerna ser ut.

Så nu tänker jag gräva ner mig i det här redigeringshålet och inte se solljuset förrän det är klart. Typ.

Bildkälla

Annonser

Att göra si och så

3 kommentarer

Det kan hända att jag frågat om detta tidigare, men jag sitter lite fast i tankesättet nu. Jag har två karaktärer och det handlar i princip bara om dem. Blir det för mycket? Att bara ta del av två personers tankar?

Det är nämligen två huvudpersoner och jag skriver i tredjeperson där jag växlar mellan dem. För själva grundstoryn behövs nästan inga andra karaktärer, men det är ju bra om de finns där, för att ge historien lite djup. Liksom.

Sedan så kan det också vara att jag just nu skriver på det första utkastet och att det egentligen inte spelar någon roll vad jag gör eftersom allt kommer ändå att ändras till första redigeringsomgången. Jag brukar alltid lägga till en massa saker när jag redigerar, så jag kanske inte ska oroa mig så mycket?

Att ha för mycket

Lämna en kommentar

För ett par dagar sedan bytte jag till sommardäck och hittade ett femte däck med fälg i förrådet. Första reaktionen lät ungefär som ett höh?, som efterföljdes av att jag räknade däcken igen. Ett, två tre och fyra. Och fem. Kliade mig på huvudet, stötte ifrån mig ett till höh? och ringde exet.

”Varför har jag fem däck till bilen?”
”Höh?”
”Jag har fem däck. Bilen har fyra hjul.”
”Jamen det var ju ett som försvann.”

Jag sa ytterligare ett höh? – det är ju ganska självklart att det är ett däck som kommit till och inte ett som försvunnit, eller? – och började klura på vilket som skulle fortsätta vara inlåst i förrådet.

Det underligaste är att det här med att skriva fungerar på samma sätt. Hur mycket jag än tar bort från meningar, stycken och kapitel finns det alltid något som är för mycket. I ett första utkast kan alla dessa tomma scener och långsamma samtal blandat med raska takter och (o)logiska hopp ha ett värde, men vid en första genomläsning efter ett par månader i vila kan det gå från helt vettigt till fullkomligt sanslöst.

Jag gillar fortfarande inte tanken på att ta bort scener som jag minns att jag kämpat med länge för att få dem så bra som möjligt (och när jag läser dem igen tycker jag fortfarande att de är väldigt, väldigt bra). Det känns när långa bitar sammanhängande text stryks, men det är ett nödvändigt ont eftersom jag har en stor förmåga att upprepa mig. Mina karaktärer gillar att återkomma till samma saker i dialogerna, som för att påminna mig om att inte glömma bort den där händelsen eller den här detaljen. De pratar med mig, men jag måste lära mig att inte alltid svara på allt.

För att ett manus ska bli så bra som möjligt måste man tyvärr rensa lite mellan raderna. Det som skrivs perfekt är inte jämt bäst i sammanhanget. Även om det är en scen som handlar om en av huvudpersonerna måste man tänka efter noga om den tillför någonting till historien. Gör den inte det – stryk den. Jag lärde mig den hårda vägen med ett tidigare manus. Det var ett första-kapitel (närmare bestämt en prolog) som bara var långsamt och tråkigt. Ingenting hände egentligen. Vad som hände i det kapitlet fick jag senare ned till enbart 130 ord, och då måste jag också nämna att det från början låg på dryga 5000 ord.

Nuförtiden skriver jag alternativa scener när jag inte riktigt vet var karaktärerna vill föra mig. De markerar jag genom att göra styckena kursiva. De finns där i dokumentet, långa och tråkiga, men ändå nödvändiga, bara för att jag ska kunna se tillbaka på dem och kortfattat nämna vad som hänt. Sedan försvinner de när jag är nöjd. Det är inte så tidseffektivt att skriva så, men det hjälper i alla fall mig att hålla reda på takt och reson, upprepningar och logik.

Kill your darlings. Det behövs ibland ofta. Vad ska du egentligen med ett femte däck till?

17:05

2 kommentarer

Nu när jag tagit mig igenom de där 28 sidorna har jag sammanställt lite siffror att tänka på. Den där karaktären som inte var i spår var en riktigt pratglad jävel, trots att han inte ska vara det. På dessa 28 sidor sa han inte mindre än 318 ord! Men jag har gått igenom och ändrat till det bättre (hoppas jag i alla fall). Nu är det istället nere på 187 ord och han koncentrerar sig på att säga sina saker korthugget, men kärnfullt. Precis som han är.

Att sedan orden knappt blivit fler trots att jag skrivit och skrivit och skrivit förundrar mig lite. Startade på 9102 och landade på 9105. Har nog strukit mer än vad jag minns.

Heja redigering!

Lämna en kommentar

Jag har fortfarande inte kommit igenom de där sidorna jag skrev ut igår, trots att jag haft hela dagen på mig. Har bara kommit till sidan 16 än, men jag skyller ifrån mig med att jag är extra hård mot texten. Tar verkligen avstånd och bryr mig inte att det är mig själv jag sågar. Fasiken alltså, en karaktär har varit helt ute och cyklat med sina repliker och jag håller på att fixa till det utöver det andra som var tänkt att fixas till. Heja redigering!

Inte lätt att hålla reda på allt

Lämna en kommentar

Skulle bara skriva ut ett par kapitel som handlar om en liten konflikt i mitten av manuset. Känner att jag ibland behöver göra så för att få någon fason på det hela. Det handlar ju bara om 6 kapitel.

Skrivaren spottade ut 28 sidor. Jag gapade. Den lilla konflikten är tydligen inte så liten när den tar upp ungefär en fjärdedel av det färdiga materialet. Fast nu är det bara uppe i 115 sidor och jag känner på mig att det kommer bli ungefär det dubbla.

Men ändå. I slutändan blir det ändå typ en åttondel.

Mina karaktärer kanske försöker säga mig att den här konflikten är viktigare än vad jag trott innan. Syftet med att skriva ut det är för att jag då ska kunna kladda hejvilt i marginalerna, skriva korta förklaringar, rita pilar i olika färger, klippa, helt enkelt redigera och få allt i ordning. Tanken var aldrig att banta texten på något sätt eftersom jag är så nöjd med hur det är, men jag kanske borde göra det ändå. Vet dock redan nu att det sista av alla dessa kapitel är rörigt och långsamt och trögt och jobbigt. Det går nog att ta bort ett par sidor i alla fall.

Just det här projektet har kommit framåt väldigt mycket nu den senaste månaden. Har just nu 16 färdigskrivna (och sammanhängande!) kapitel, 75 sidor och 22486 ord. Nu återstår bara arbetet att sätta ihop dessa med resten. Om det är någon som är dålig på att räkna, men har intresset kan jag meddela att det finns ytterligare 40 sammanhängande sidor som ska flätas in och granskas. Samt skriva ett slut. Jag har ju sisådär 100 sidor på mig.

AttattAttattAtt

Lämna en kommentar

Jag har att-sjukan. För de som inte vet vad det är kan jag lugnt säga att det är när det står att i var och varannan mening genom hela manuset. Drygt.

Rensar just nu (förutom att):

  • började
  • skulle
  • som
  • jag
  • egentligen
  • sa jag/han/hon

Older Entries