Jag vill ju bara göra rätt

Lämna en kommentar

Under NaNoWriMo 2013 skrev jag färdigt ett grovmanus som till den större delen följde en synopsis. Mot slutet av processen svängde berättelsen av något och slutet blev inte vad jag först tänkt mig. Det blev fortfarande bra, men annorlunda. Under en månad lät jag manuset vila (läs: jag läste omkring 700 kursböcker, skrev en uppsats, hade praktik osv.) innan jag tänkte mer på det.

För att slutet skulle stämma mer överens med resten av manuset valde jag därför att skriva om nästan allt. Egentligen är historien densamma, det handlar ”bara” om att flytta en karaktär till en annan plats. Jag gjorde en ny synopsis som jag slaviskt följde, för det mesta utan att ens titta på det gamla utkastet, i tron om att det skulle bli bättre så.

Men så igår snubblade jag över ett stycke av det tidigare utkastet och kunde inte sluta läsa det. Jag kände mig tvungen att läsa fortsättningen och inte förrän jag tagit mig förbi tio sidor eller så kunde jag lägga det ifrån mig, jag behövde verkligen veta mer. Jag har knappt några minnen av att jag skrivit det, trots att jag vet att det kommer från mig.

Problemet nu är att jag kan inte använda mig av den här gömda skatten, inte som manuset ser ut just nu. Förutsättningarna har ändrats för mycket för att det ska fungera och jag känner mig kluven inför ett definitivt beslut. Att återgå till den äldre versionen innebär att den här biten kommer synas, få liv igen, men den nya versionen tror jag är bättre för historien i stort. Det nya är mer trovärdigt. Karaktärerna är mer utvecklade, tonen är mer åt det håll jag vill och mer bakgrundshistoria finns invävd i dialogerna istället för mellan. Kanske kommer jag kunna integrera den här biten vid ett senare tillfälle, inte så som den ser ut nu, utan mer bara känslan som förmedlas från den.

Annonser

Från ”Dåligt” till ”Men det här får ju lov att funka så länge”

Lämna en kommentar

Ibland skriver jag bokstavligt talat Bajs.

Men sen kommer jag underfund med att jag inte kan vara så dålig att bara skriva Bajs, så då skriver jag Bajskorv.

Fast ändå vill jag vara lite fin i kanten och försöker ändra på meningen så att det istället blir Nummer 2.

Och när jag har tagit mig så långt att jag använt olika synonymer och romantiserat texten något, då kan jag fortsätta. Fast i mitt huvud står det fortfarande Bajs.

Sjätte dagen

Lämna en kommentar

När jag återkommer till mitt manus efter en natts sömn brukar jag vara något ställd när jag tänker tillbaka på vad det egentligen var jag skulle skriva nu. Jag minns ju på ett ungefär var jag avslutade historien, men jag måste ändå läsa igenom nästan hela kapitlet för att komma i rätt stämning igen. Det är som om jag på något sätt måste använda exakt rätt ord som binder ihop det föregående med nästa, och om jag ska fundera så himla mycket varje gång jag sätter mig vid datorn känns det som om jag aldrig kommer bli klar.

Det är ju ingenting nytt att det tar tid, det här med att skriva. Att få ur sig ett manus på en månad är en utmaning, men ingen omöjlighet.  Många har gjort det före mig, hell, JAG har gjort det en gång tidigare. Trots det känns det bara så svårt ibland att komma igång. Då är det ju bra att bloggen finns. Jag får skriva av mig lite, komma igång, trycka på tangenterna, värma upp.

Ett annat problem jag har är att jag är en perfektionist. Det rimmar illa med att jag just nu kör Linux med OpenOffice som inte har ett rättstavelseprogram som fungerar som det ska. Felstavade ord blir inte rödmarkerade, vilket irriterar. Samtidigt är det bra att texten inte fylls av en massa röda streck under var och vartannat ord. Det tar inte uppmärksamheten från skrivandet, men jag tänker ändå att det kommer bli jobbigare under redigeringen (fast jag ska absolut inte tänka på redigering just nu).

Nä, jag ska bara skriva lite till nu, tror jag…

I had a dream

Lämna en kommentar

Det är lite irriterande det här med drömmar. Jag tyckte att jag drömde någonting skitcoolt inatt, men när jag vaknade var det såklart borta. Nu kan jag inte ens sätta något ord på vad det egentligen handlade om.

Men jag hade faktiskt två drömmar. Den andra minns jag. Och tänker skriva ned. För framtida bruk.

I found it!

Lämna en kommentar

I det här inlägget sökte jag ett ord, och efter en läsarkommentar föll det på plats. Ordet jag sökte var ”block”. Sjuuuuuuuukt enkelt, men ändå så svårt ;).

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Det kliar

Lämna en kommentar

Åh, den där känslan!

När man länge skrivit på någonting och plötsligt ser allt bättre ut från en annan vinkel.

Jag vet vad som behöver göras. Och jag skriver, skriver, skriver!

Det här med att komma igång

3 kommentarer

Det är jävligt enkelt att säga till folk hur mycket man älskar att skriva och att man hellre inte skulle vilja hålla på med någonting annat. Det är ju trots allt inte så svårt, säger många. Att sitta med sin laptop på cafe och smutta på te och knapra bullar.

Alltså.

Sitta ned, okej. Men när jag skriver finns det inte tid att sörpla i mig något, än mindre äta. Tankearbetet som krävs före, under och efter processen tar all uppmärksamhet. Det är så himla mycket lättare att tänka på hur man ska klara av nästa dungeon i Oblivion att det oftast lockar mer. Vadå, tänkandet finns ju där hela tiden? Thank God att jag inte är publicerad författare med tidsramar till nästa projekt.

Eh?

Nä, jag hoppas verkligen på att få skicka in färdigt material snart. Det är min dröm sedan barnsben och jag tror jag har det som krävs. En liten paus är okej ibland, även om den varat i nästan ett år. Nu är jag ju på gång!

Older Entries