I stället istället

Lämna en kommentar

Under en intensiv period har jag nu läst otroligt mycket kurslitteratur, och det som stör mig mest med det återkommer i alla texter jag hittills läst. Det gäller ordet ”istället”. Om jag skriver en mening med det ordet blir det så här: Välj den istället för den där. Men när kurslitteraturen menar samma sak står där: Välj den i stället för den där. Det slår aldrig fel. Eller rätt, hrm.

Jag blir såklart förvirrad av detta. Varför kan inte kurslitteraturen, som ofta använder sig av ett fackligt språk, inte se skillnad på istället och i stället? Det blir så fel när jag läser det, jag hakar upp mig och vill rätta till, men det går inte. Tankarna har touchat ämnet om att det kanske är jag som inte fattat rätt, att det egentligen inte är någon skillnad mellan hur man skriver det, eller att jag lärt mig tvärtom. Att det är mig det är fel på.

Efter några snabba klick med hjälp av Googles sökmotor blir det inte direkt klarare. Det svenska språket är så komplext att i vissa fall spelar det ingen roll vilken ihopsättning av ord som är rätt. Man ska vara konsekvent, heter det. Språknämnden hävdar att i stället är korrekt, medan andra mindre tillförlitliga källor menar att båda sätten är godkända. I SAOL, som är pålitlig (sid 397), står: i stället el. istället.

Ja, jag kan inte direkt säga att jag blev något mycket klokare av det här. Enligt det jag hittat får jag fortsätta skriva istället och kurslitteraturen kommer fortsätta driva mig till vansinne med sitt i stället. Så länge jag håller mig till ett och samma borde det alltså vara okej, liksom att man får välja om man ska skriva idag eller i dag. Det har hänt att sambon frågat mig några gånger om hur man stavar till överhuvudtaget. Ja, ni ser själva. Ett ord, och har alltid gjort så. Men enligt SAOL (sid 1125) ska det tydligen gå bra oavsett om man delar upp orden eller inte. Där ser man!

Annonser

Det här med att skriva

6 kommentarer

I och med att jag numera pluggar stöter jag ihop med diverse människor som har sina åsikter om texter. Om man känner mig så vet man att jag har ganska starka åsikter när det gäller hur man ska skriva, hur en skönlitterär text kan utformas, vilka skrivregler som finns, hur ord stavas och så vidare. Jag skulle säga att jag har väldigt stor koll på det hela då det är mitt huvudsakliga intresse vid sidan av det som kallas för ”livet”.

Så. Jag skriver för att jag älskar att göra det. Jag skriver för att intresset är stort. Jag skriver för att få ut alla historier som jag gömmer inom mig.

Då och då sker krockar med detta ”livet”, som på en vanlig opponering på universitetet där man ska opponera på innehållet i en rapport eller uppsats. Det fanns så mycket jag argumenterade för och emot gällande skrivande. Samtalet kom in på just skönlitterära texter och hur de ska skrivas, och det blev en lite bitsk stämning ett tag. En tjej berättade att hon läst flera skrivkurser. En annan att hon läser många böcker. Jag hävdade båda samtidigt som jag tyckte att de hade fel i mångt och mycket.

”Man kan inte börja en mening med och, också, men eller liknande” – Jag vill gärna se var den ”regeln” finns, för jag ser då inget problem med det. Det är ett stilval och jag är okej med det. Däremot kan man inte gilla allt om hur texter skrivs, och man bör inte börja varje mening med de orden.
”I titeln ska alla betydande ord [på svenska] börja med stor bokstav.” – Det gäller engelska. Och det heter versaler.
”Det spelar ingen roll att blanda de, dem och dom. Det viktigaste är att det är rätt ord i rätt sammanhang.” – Mäh! Skriv dom (och bara dom) om du är osäker på vad som egentligen ska vara där, även om jag inte tycker att de hör hemma i en skönlitterär text. Kolla en extra gång, även om du tror dig veta hur det ska vara med de/dem.
”Det ska inte vara ett nytt stycke här eftersom det fortfarande refererar till samma bok.” – Men det handlade om ett helt annat ämne än det tidigare stycket så … jo.

Ibland undrar jag vilka nötter det är jag går med. De är ibland så bångstyriga att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jag har inte svårt för att ändra mitt synsätt över någonting som jag är lite osäker på, speciellt när det är flera som säger samma sak.

Människor, kom igen nu och låt mig hjälpa er när ni inte kan! (Nu när jag så snällt erbjuder mig.)

Jag stör mig. Bara lite. Ibland. Ofta.

3 kommentarer

Varför kan folk inte lära sig att det heter äntligen och inte änkligen?

Varför kan folk inte lära sig att det heter matematik och inte mattematik?

Varför kan folk inte lära sig att det heter nyanserar och inte nyangserar?

Varför kan folk inte lära sig att det heter artikel och inte artickel?

Varför kan folk inte lära sig att det heter emot och inte imot?

Varför kan folk inte lära sig att det heter recension och inte recention?

I found it!

Lämna en kommentar

I det här inlägget sökte jag ett ord, och efter en läsarkommentar föll det på plats. Ordet jag sökte var ”block”. Sjuuuuuuuukt enkelt, men ändå så svårt ;).

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

No comments

Lämna en kommentar

Känslan när datorns rättstavningsprogram vill ersätta ena huvudkaraktärens namn med Nigerian:

O_o

Och den andra med Cyanid:

>X(

Det här är för mycket

Lämna en kommentar

En lapp från mitt förra jobb. Jag pallar inte. Fel, fel, FEL!

DSC01062

Finna och hitta på

Lämna en kommentar

”Jag ska bara hitta på ett par strumpor.”

Jag och sambon är oense. Han tycker det är fantastiskt roligt när jag ska ”hitta på” saker. Varför kan jag inte bara säga ”finna” eller ”hitta”?

Är bara lite förvirrad för tillfället. Vad är det egentligen som gäller?

Older Entries