Jag hamstrar

1 kommentar

Att skriva är skoj. Kul. Roligt. Fantastiskt underhållande. Jag kan sitta en hel dag med papper och penna eller framför datorskärmen, enkom för att ägna mig åt skrivande. Det har egentligen aldrig varit något problem när jag väl satt mig ned och har en någorlunda plan färdig. Men det finns däremot en sak i skrivprocessen som alltid får mig att stanna, och det är inte för att det på något sätt blir jobbigt.

Research.

Det kanske är ett tungt ord för vissa, och ja, det är väl lite halvjobbigt att säga att ”idag ska jag researcha för det har jag skjutit upp alltför länge” när man hellre bara vill skriva? Jag har ett problem med det här och det är att jag gräver alldeles för mycket. Det finns inte rum i mina historier för allmänt drabbel om exakt hur en katapult fungerar eller vad båtarna hette som forslade över barn från Finland till Sverige under WW2, när de i själva verket handlar om helt andra saker.

Idag har jag hittills ägnat drygt tre timmar på research som jag först trodde skulle ta bara en halvtimme. Det är så enkelt att klicka på en länk till, kopiera texten till dokumentet ”Att läsa till bok XX”, läsa lite dagstidningar på nätet, kolla mail, och samtidigt inbilla sig att jag kommer ha nytta av all den här informationen. Någon gång, kanske. Under semestern typ, när jag ute i stugan inser att det inte finns internet och aldrig kommer göra det så länge jag lever.

För säkerhets skull, liksom.

Annonser

Uttjatat

Lämna en kommentar

Något av det mest klyschiga som finns (enligt min åsikt och gällande fantasy) måste vara när huvudpersonen får veta någonting livsavgörande, någonting som kommer förändra hela dennes världsbild, så svimmar han/hon eller går och lägger sig och sover en ”drömlös natt”. När huvudpersonen sedan vaknar ligger han/hon ensam och funderar över om gårdagens händelse/er var verkliga. Och efter det börjar historien på riktigt. Huvudpersonen har alltid känt sig annorlunda och blahablaha…

Det man sällan ser är en karaktär som har varit någorlunda insatt i det fantastiska från början, att denne känner till en liten bit av kakan redan. Det är av denna anledning som jag väljer att förändra stora delar av ett projekt jag håller på med. Just nu är jag bara i planeringsstadiet och håller för fullt på med att flytta scener, skriver nya och gör så att allt följer en röd tråd. Hoppas att resultatet kommer visa sig snart och vara värt allt arbete.

När passagen är för smal

2 kommentarer

Jag upplever sällan att jag fastnar när jag skriver eftersom jag skriver på så många olika saker samtidigt. Om det börjar tryta på ett ställe fortsätter jag helt enkelt på ett annat. Men ibland kommer jag till den punkten då jag känner mig helt körd och bara vill slänga iväg datorn ut genom fönstret (helst får fönstret vara öppet och datorn landa på den mjukaste skumgummimadrassen för jag kommer ångra mig senare och en ny dator är dyr).

Då försöker jag brainstorma. Med mig själv. Jag skapar en kopia av mig själv (kallad Bina-2) som hela tiden ställer frågor om vad jag har skrivit, vad jag vill skriva, hur ska jag komma dit, vad händer just där, varför händer just det där …

Samtidigt sitter Bina-1 och antecknar hela samtalet i det dokument hon vill komma vidare med. Ibland är Bina-2 för snabb med frågorna och då ryter Bina-1 att hon inte hinner med, blir stressad och försöker på nytt kasta datorn genom fönstret (glöm för guds skull inte madrassen!). Ibland går det så bra att när Bina-2 ställer en fråga får Bina-1 fnatt och knapprar på tangenterna tills fingrarna glöder och Bina-2 tappar tråden.

Efter en session brukar båda Binorna vara nöjda. De kommer ofta överens om det slutgiltiga resultatet, trots att det ser ut som om en gris bökat runt bland bokstäverna. Men det är ju innehållet som räknas (och att det ska vara någorlunda läsligt för Bina-1 vid ett senare skede).

Alla dessa projekt

Lämna en kommentar

När jag skriver om mitt skrivande brukar jag ofta referera det ”färdiga” manuset jag har som boken. Faktum är att det verkligen är långt ifrån alla projekt jag håller igång. Tänkte här och nu bidra med en liten lista för att själv få en uppfattning om vad det är jag egentligen håller på med.

Först har vi Boken. The one and only, typ. Nejdå, den har bara fått det namnet eftersom det är den enda som är så gott som klar (förutom att den behöver några fler genomgångar för att tjocka ut historien, ta bort lösa trådar, skapa mer karaktärsdjup … ). Ren fantasy, fast inga ”magiska” varelser. Två efterföljare är planerade, kanske att det blir tre. Målgrupp: Ungdom.

Den andra på listan är än så länge bara ett textdokument med idésamlingar, ungefär en hel sida synopsis, och enbart ett enda stycke skrivet. Denna är så fantastisk, enligt mig, eftersom den absolut inte har några fantastiska inslag överhuvudtaget. Den utspelar sig i svensk högstadiemiljö, en tjej i huvudrollen, kommer skrivas i jag-form.

Den tredje började som en kort novell om ett flygande monster, men jag har numera andra planer för den. Ännu vet jag inte om jag ska skriva den till vuxna eller till ungdomar. Tiden får säga vad det blir.

Sedan kommer en annan fantasyberättelse som utspelar sig i en annan värld. Här har jag också lyckats skriva en något-sånär-synopsis. Jag vet på ett ungefär hur det kommer sluta, jag har redan skrivit början. Bara mitten som är i en enda röra. Målgrupp: Ungdom.

Efter det kommer en idé som jag påbörjade för bara drygt en månad sedan. Fortfarande bara på idéstadiet gällande handlingen, men jag skriver på och hoppas på det bästa. Jag gillar personerna (än så länge bara två stycken) och har redan hunnit bli fäst vid dem. Mitt andra försök med jag-formsskrivande. Genren är/kommer bli en lagom blandning av fantasy och skräck. Målgrupp: Unga vuxna/vuxna.

Är ni med såhär långt? Halva klar, resten kvar!

Jag har en idé om en fantasybok för barn, eller i alla fall målgruppen ”mellanstadiet”. Än så länge är bara några få saker nedskrivna om vad det här är för någonting, samt en lång scen som innehåller flygande köttbullar.

I nästa har huvudpersonen fått sitt namn från Danmark. När jag först hörde det namnet för många år sedan ville jag skriva om någon som hette så. Då hade jag ingen aning om vad det skulle handla om, men nu har jag i alla fall en liten aning. Det enda jag inte är helt säker på är i vilken kategori den ska planteras i. Det är en fantasy (egen värld igen) och riktar sig mest till (som det ser ut nu) ungdomar.

Låten ”Anywhere” med Evanescence är en inspirationskälla till nästa projekt. Trots det har jag inte börjat med någonting än, annat än att skriva upp låttexten, flödar inspirationen inom mig. Jag vill skriva ned det jag har i huvudet, men jag kommer inte riktigt till ro. Förmodligen kommer det bli en längre novell och inte en fullstor bok.

Näst längst ned i mappen ligger det någonting märkt ”Viking”. Här var det också en idé som jag fick från tomma luften, en förtidshistoria med inslag av magi. Enda nackdelen är att jag knappt har en aning om någonting och måste göra STORA efterforskningar. Det har jag inte haft tid eller lust att göra på över ett år.

Längst ned hittar vi mappen ”Övriga idéer”. Här samlas alla textdokument innehållande enbart några ord, till 20-sidiga uppsatser om en viss kultur/naturväsen/övrigt som inte egentligen är någon historia, utan bara fakta.

Sedan får vi inte glömma allt jag har skrivit ned med papper och penna i diverse olika block. Tanken är att jag någon gång ska föra över det till datorn så jag kan sätta igång och skriva på riktigt. En av idéerna som finns däri vet jag är om en pojke som kliver på ett tåg i jakten efter en flicka. Mina funderingar över denna är att det kommer vidareutvecklas till en fantasy/skräck för unga. Inte för kategorin ”ungdomar”, utan snarare ”barn”.

Så, hur mycket blev det? Hm, nio stycken mappar där historierna redan är påbörjade, plus det jag har i blocket. Inte konstigt att jag aldrig har tid när det finns så mycket som ska skrivas!

Länk från Debutantbloggen

Lämna en kommentar

Om du hänger upp den måste du banne mig fyra av den.

Så sant, så sant…

Sådana problem tampas jag med hela tiden. Och jag vet varför. Jag är dåligt på att skriva story lines och/eller synopsis. Allt finns i mitt huvud och hittills har det varit det bästa sättet för mig. Men det håller inte i längden har jag insett nu. Det är inte ”bara för att” som jag nyligen har raderat 20 sammanhängande sidor från manuset. Det var en pistol som var helt värdelös.

Nu har jag lyckats knåpat ihop en nästan ensidig synopsis, och jag är så nöjd med den att jag skulle kunna skicka in den någonstans. Den fick mig att inse (igen) vad som behöver tas bort, ändras på och läggas till. Är mitt uppe i det, och inte uppsatsen till universitetet som jag egentligen borde skriva. Det kommer bli en låååång dag.