Det var inte igår …

Lämna en kommentar

… som jag skrev så här mycket på ett manus. Livet börjar lägga sig efter en hektisk flytt (öhum, typ januari), arbetslöshet (sen typ julas…) samt semester (dryga fem veckor).

Okej. Jag har ingenting egentligen att skylla på. Haft all tid i världen. Ändå har det inte gått.

Det faktiska skrivandet har inte gått framåt på ett bra tag, men vad som hänt i mitt huvud är mycket. Som vanligt kan jag inte riktigt hålla mig från att skriva på en sak och hålla mig till bara den. Jag blir uttråkad, för det finns ju scener som man verkligen vill få ur sig, och då finns det helt enkelt inte lust till resten.

Jag jobbar nu på tre olika manus. Alla skiljer sig från varandra i både genre och utförande. En dystopi, en fantasy och en halvfantasy. Två är i förstaperson och en i tredjeperson. En huvudperson är någon jag inte skulle stå ut med i verkligheten. Den andre är mig personifierad, fast mer extrem. Den tredje är en kombination av några av mina närmaste vänner.

Hoppas det låter spännande för er. Jag jobbar just nu på baksidestexter. Synopsiserna är så gott som klara, har flera sidor till var och en av berättelserna. Researchen är samlad. Andas.

Nu kör vi!

Annonser

Jag hamstrar

1 kommentar

Att skriva är skoj. Kul. Roligt. Fantastiskt underhållande. Jag kan sitta en hel dag med papper och penna eller framför datorskärmen, enkom för att ägna mig åt skrivande. Det har egentligen aldrig varit något problem när jag väl satt mig ned och har en någorlunda plan färdig. Men det finns däremot en sak i skrivprocessen som alltid får mig att stanna, och det är inte för att det på något sätt blir jobbigt.

Research.

Det kanske är ett tungt ord för vissa, och ja, det är väl lite halvjobbigt att säga att ”idag ska jag researcha för det har jag skjutit upp alltför länge” när man hellre bara vill skriva? Jag har ett problem med det här och det är att jag gräver alldeles för mycket. Det finns inte rum i mina historier för allmänt drabbel om exakt hur en katapult fungerar eller vad båtarna hette som forslade över barn från Finland till Sverige under WW2, när de i själva verket handlar om helt andra saker.

Idag har jag hittills ägnat drygt tre timmar på research som jag först trodde skulle ta bara en halvtimme. Det är så enkelt att klicka på en länk till, kopiera texten till dokumentet ”Att läsa till bok XX”, läsa lite dagstidningar på nätet, kolla mail, och samtidigt inbilla sig att jag kommer ha nytta av all den här informationen. Någon gång, kanske. Under semestern typ, när jag ute i stugan inser att det inte finns internet och aldrig kommer göra det så länge jag lever.

För säkerhets skull, liksom.

Det här med att döda…

Lämna en kommentar

Är det en dålig idé att döda en karaktär i första delen av en bokserie? Första delen borde i regel vara rätt fristående från de efterkommande, men om någon dör blir ju det en olöst gåta. Typ.

Jag har förenklat manuset, skrivit en detaljerad synopsis, och nu kommit fram till slutet. Borde karaktär X få leva eller inte? Hon är ingen ”dålig” person, och har inte heller en huvudroll (är dock viktig för en av huvudrollsinnehavarna), men jag vet inte om hon bara borde försvinna eller om hon får vara med ett tag till.

Om hon borde försvinna överhuvudtaget.

Hur kommer historien ändra sig om hon för alltid är kvar? Det är också ett alternativ, det där med att bara låta henne vara och se vad det blir av det.

När det bara släpper

Lämna en kommentar

Skrivandet är effektivt, trots datorbrist. Jag har istället tillbringat mycket tid med papper och penna telefonsurf.

Research. Jag lovar.

Har kommit manuset mycket närmare än vad jag varit på länge. Zoomat in, zoomat ut. Studerat nordisk folktro på wikipedia (mest för att det är roligt, men även för att jag behövde det). Skrivit en synopsis som sträcker sig över flera böcker. Funderat ut twists. Finulat på hur många karaktärer som måste slipas till.

Och än är det bara lunch.

Blä.

Lämna en kommentar

Nä, tänk om man skulle ta och skriva en synopsis nu istället för att bara surfa runt och lalla?

Var ju så otroligt klumpigt gjort att glömma väskan med allting i hemma. Tur är det att sambon i alla fall kunde bidra med ett block och en penna, så att jag slipper sitta här helt själv utan någonting att göra. Visst, mobilen i all ära, men det går så långsamt att skriva med den.

Unikt projekt

3 kommentarer

Jag har haft en idé i över ett år nu. En idé som verkligen bryter mot normen. Har kollat runt lite grann och det finns böcker som snuddar på ämnet jag vill skriva om, men jag har fortfarande inte hittat någon som är just som min idé. Det jag tänker på är en ungdomsroman som riktar sig till runt högstadieåldern. Huvudpersonen är 14 år och än har jag inte bestämt om det kommer innehålla några fantastiska inslag. Det kan lika gärna bli en ”vanlig” bok. Fick lite ny energi att utveckla synopsisen jag skrev för ca ett halvår sedan.

Tankarna till det här inlägget fick jag genom Johan Lindbäck, som idag skriver om just kontroversiella idéer. Liksom honom har jag heller aldrig varit rädd för att skriva om det andra har svårt att skriva om, men just det här jag tänker på kan ses som lite väl magstarkt. Hur mycket detaljer kan man återge? Det måste få kännas äkta, men för den sakens skull inte snuskigt eller motbjudande.

Återkommer med mer information vid ett senare tillfälle, när jag är mer utvilad samt har skrivit mer utförligt vad det är jag egentligen vill med det här.

Det nya strukturerade livet

Lämna en kommentar

Synopsisen säger 18 kapitel. Magkänslan säger fler. Hm. Får ta och gå igenom det här igen.

  1. A introduceras + en liten konflikt.
  2. B introduceras + en liten konflikt.
  3. As vardagsliv visas + tankarna på konflikten.
  4. B gör saker som denne inte borde, vilket leder till en konflikt.
  5. A gör saker som denne inte borde, vilket leder till en konflikt.
  6. Konflikten med B fortsätter och ytterligare en person introduceras.
  7. A gör en sak som denne verkligen INTE borde göra.
  8. Det B gjorde tidigare förföljer nu denne, vilket gör att B inte längre kan stanna hemma.
  9. B blir ensam och vet inte vad denne ska göra.
  10. A träffar B och undrar vad B är för en konstig typ.
  11. B tycker att A är minst lika konstig.
  12. A försöker styra upp de konflikter som bildats efter det A gjorde tidigare.
  13. B konflikterar (haha) med en person och skapar något som ingen tror på.
  14. B upptäcker misstaget och hoppas att A med anhängare snabbt försvinner, men vi vet vid det här laget att livet inte är så enkelt.
  15. A försöker trösta B och vill gärna stanna där de är nu.
  16. B introducerar en massa nya saker som A inte visste fanns, och anhängaren till A vill bara hem.
  17. A lyssnar tålmodigt till ett samtal B har med en vuxen och kommer sedan med egna förslag.
  18. Personen som introducerades i kapitel 6 dyker upp igen och A med anhängare ger sig iväg.

Det är mot slutet som punkterna bara blir längre och längre i mitt dokument, som om jag inte orkade dela upp dem när de skrevs. Jag måste erkänna att jag var skapligt trött på att skriva så berättande vid det tillfället. Vill ju bara få ur mig historien! Tror att från och med kapitel 14 går att dela upp i minst två, kanske till och med tre kapitel. Det blir en liten tjockis det här, men med ett riktigt och självständigt slut som även fungerar som första boken i en serie.

Older Entries